Utveckling av populationerna av ursprungliga djurraser

Inhemska djurarter, eller ursprungsdjurarter, kan ha ett stort historiskt och kulturellt värde och vara av vetenskaplig betydelse. De kan utgöra en värdefull genpool (genetiskt material) för djuraveln, genom att de under lång tid har anpassat sig till lokala förhållanden.

Modern djuravel är internationell och kommersiell verksamhet. För produktionen används endast ett fåtal arter som ger hög avkastning. Mindre produktiva men genetiskt unika lokala arter har blivit sällsynta och hotas av utrotning. Genom att stöda djurhållning av inhemska raser samt med djurgenresursprogrammet vill man bevara de inhemska raserna.

I det Finlands nationella djurgenresursprogram för jord- och skogsbruket är cirka 3 800 över årsgamla lanthöns och lanttuppar.  Det totala antalet lantrasfår är cirka 12 000 och lantrasgetter 6 000. Antal av östfinsk kor är 1600, västfinsk 1500 och nordfinsk 850. Enligt av mjölkproduktionsuppföljningen har antal kor och kvigor av lantras något minskat under de senaste två åren och var cirka 7 100 år 2024. Finnhästar var cirka 18 800 år 2024.

Indikatorn för antalet inhemska djurarter beskriver den genetiska mångfalden bland produktionsdjur. Bevarandet av lantraserna och utvecklingen av husdjursproduktionen bygger på att den genetiska diversiteten skyddas och utnyttjas på ett hållbart sätt.

Antalen kor erhålls från Andelslaget Husdjursavelscentralen FABA och hästar från Finlands Hippos rf. Antalet får och getter per ras och antalet höns erhålls från Finlands nationella djurgenresursprogram, som samordnas av Naturresursinstitutet.

Indikatorn är en av de nationella effektindikatorerna för programmet för utveckling av landsbygden i Fastlandsfinland 2014–2020.

Nästa uppdatering av indikatoruppgifterna sker våren 2026.