Kolmängd i åkerjord

Kolhalten anger mängden organiskt material i jord. Jorden binder mer kol än den ovanjordiska vegetationen. Kolmängden är nästan två gånger större i jord än i atmosfären. Även en liten förändring i kolhalten i jorden kan påverka koldioxidhalten i atmosfären och därmed klimatförändringarna.

Naturresursinstitutet (Luke) har övervakat förändringar i kolinnehållet i åkermark sedan 1974. Provtagningen upprepades för 1987, 1998, 2009 och 2018. Resultaten för 1974 är inte direkt jämförbara med resultaten för senare år på grund av de olika analysmetoder som använts. Urvalsdelnätet omfattar geografiskt hela Finland utom den nordligaste delen. Det senaste urvalet 2018 omfattade cirka 650 urvalsområden. Antalet urvalssektorer under olika år visas i tabellen nedan.

Markövervakningen visar att kolhalten i åkermarkens ytskikt har minskat med i genomsnitt 0,4 % per år jämfört med föregående år, både i mineraljord och i organiska torv- och mulljord. I mineraljord motsvarar förändringen en förlust på cirka 220 kg kol per hektar per år. I organiska jordar är minskningen av kolbestånd betydligt större. Förlusten av kol från åkern försämrar markstrukturen och dess förmåga att hålla kvar näringsämnen och fukt, och ökar klimatutsläppen. Det organiska materialet upprätthåller också markbiota som är viktig för marktillväxten.

Åkrar som är i gott skick kan fungera som kolsänkor om mängden humus som nedbryter är mindre än mängden som uppstår av det växtmaterial, gödsel och jordförbättringsmedel som finns kvar i jorden. Kolhalten i gräsmark har minskat långsammare än i ettåriga grödor.

I Finland som helhet innehåller åkermarkens ytskikt (0-15 cm) cirka 161 Mt kol, varav 117 Mt finns i mineraljordar och resten i organiska jordar.  Den totala kolmängden i mineraljordar uppskattas till cirka 300 Mt.

Indikatorn beskriver förändringar i åkerjordens struktur. Mängden kol i åkerjord anger mängden organiskt material i åkerjorden (mullhalt).

Med hjälp av mängden organiskt material är det möjligt att analysera hur olika åtgärder kan bidra till att behålla och förbättra jordens produktivitetsförmåga.

Uppgifter för indikatorn inhämtas från Lukes riksomfattande uppföljningsundersökning av det kemiska tillståndet i åkerjordar (Valse). I Valse uppdelades Finland i fyra regioner (norra, östra, västra och södra) utifrån merkens naturliga variation. Kolhalten mättes separat i mineraljordar och organiska jordar.

Provtagning kommer nästa att ske om ungefär tio år. Antalet samplingsdiagram och medelfel under åren visas i tabellen nedan.

Denna indikator är en av effektindikatorerna för den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP).