Uppföljning av vitsvanshjortar – beskrivning
Naturresursinstitutet uppskattar storleken på vitsvanshjortsstammen i Finland varje år. Viltförvaltningen utnyttjar uppgifterna i uppskattningarna för beslut om jakttillstånden. Genom jakttillstånden strävar man efter att minska de olägenheter som stammen medför men också att säkerställa att detta viktiga villebråd hålls livskraftigt
Varför görs uppföljningen?
Viltförvaltningen, jord- och skogsbruksministeriet och Finlands viltcentral utnyttjar stamuppskattningen vid beslut om kvoter för jakt på vitsvanshjort. Genom jakttillstånden strävar man efter att minska de olägenheter som stammen medför men också att säkerställa att detta viktiga villebråd hålls livskraftigt.
En tät hjortstam orsakar skador för jord- och skogsbruket och förändringar i den naturliga vegetationen. Man misstänker vidare att hjortar bidrar till utbredningen av fästingar och förekomsten av de sjukdomar som fästingar sprider.
Resultat
Vitsvanshjorten inplanterades i Finland på 1930-talet. Arten har dragit fördel av det varmare klimatet och vinterutfodringen, och förekommer nu rikligt framför allt i viltcentralsområdena Satakunta, Norra och Södra Tavastland, Egentliga Finland och Nyland. Ett tjockt lager snö gör det svårare för vitsvanshjortarna att hitta föda och därför breder arten inte så enkelt ut sig norrut.
Naturresursinstitutet har uppskattat storleken på vinterbeståndet av vitsvanshjort sedan år 2016. Storleken uppskattas med en populationsmodell som bygger på bayesiansk statistik. Den tar hänsyn till kalvproduktionen, avskjutningen, ålders- och könsfördelningen samt avgången på grund av hjortkollisioner och lodjur.
