Massförekomster av röd tallstekel på olika håll i Finland

Tallskogar på olika håll i Finland drabbas just nu av mycket omfattande massförekomster av den röda tallstekeln. I dessa områden har stekelns larver närapå kalätit såväl plantbestånd som äldre skogar. Terrängbesiktningar visar att det område som skadats värst är Södra Savolax. På grund av den torra början av sommaren bör skogsägarna hålla ett öga på sina tallbestånd för eventuell träddöd, även om skador av röd tallstekel sällan leder till träddöd.

Den röda tallstekeln (Neodiprion sertifer) är en stekel som lever av tall, och dess utbredningsområde täcker hela landet. Arten är känd för periodiska massförekomster, då artens larver (nedan) kan så gott som kaläta tallbestånd av alla åldrar.

På 2000-talet har stora lokala förekomster påträffats åtminstone i Mellersta och Södra Österbotten, Sydvästra Finland samt på olika håll runt Saimens insjösystem. Enbart i Södra Savolax förekommer för närvarande skador på ett område av hundratusentals hektar.  Orsak till massförekomster är förutom en naturlig cyklisk förekomst även gynnsamma väderförhållanden: de varma och heta somrarna 2021–2022 har främjat artens populationstillväxt.

– Detta förutsågs delvis redan i Lukes rapport Skogsskador 2022, då larver ställvis observerades i påfallande stora mängder, konstaterar forskare Tiina Ylioja vid Luke.

Effekter av den röda tallstekeln

För närvarande fyller larverna sina magar och förpuppas. I augusti–september kläcks ur kokongerna vuxna steklar, som flyger till tallkronorna för att para sig. Efter lyckad parning skär honan skåror i tallens barr, där hon lägger sina ägg. Följande vår, ungefär i månadsskiftet maj–juni, kläcks ur äggen nya larver, som om igen börjar äta av barren.

Två typer av spår märks efter ätandet. Det första är att de unga, nykläckta larverna i början av sommaren endast äter barrens kanter och lämnar efter sig mittpartiet som krullar sig och snart blir brunt. I det andra fallet äter larverna som har vuxit barret helt och hållet så att kvar blir inte ens krulliga mittpartier av barren (nedan). 

Även om massförekomster ställvis lämnar ett otäckt spår (bilder nedan), återhämtar sig tallbestånd i regel väl eftersom den röda tallstekelns larver inte äter de färskaste barren från innevarande sommar. På så vis blir assimilerande kronbarrmassa, om än lite, kvar i tallarna.  Dödlighet förekommer i allmänhet endast i fråga om tallar som redan är försvagade.

I äldre skogar kan det under en massförekomst låta som om det regnar: de ätande larvernas avföring faller från tallarnas grenar som ett oavbrutet smattrande regn.

Bekämpning och uppföljning av röd tallstekel

De cykliska massförekomsterna av röd tallstekel är en del av naturens normala kretslopp och därför behövs i regel inga egentliga bekämpningsåtgärder.

– Om den skada som arten orsakar uppskattas bli exceptionellt omfattande eller förödande, kan vid behov ett tillstånd för biologisk bekämpning beviljas, men detta kräver alltid ett myndighetsbeslut. Vid fall av röd tallstekel kan en vattenlösning innehållande kärnpolyedervirus spridas i tallbestånden antingen från marken (plantskog) eller från luften (äldre skogar), säger forskare Markus Melin vid Luke.

Kärnpolyedervirus är ett naturligt förekommande virus som tillsammans med parasitsteklar och andra predatorer även annars stoppar massförekomster av den röda tallstekeln. Det tar dock sin tid för det naturliga viruset att verka, så bekämpning kan övervägas för att förebygga större skador. Viruset har inga skadliga effekter på människan eller den övriga naturen.

Det här årets förekomst blev allvarligare på grund av den samtidiga torkan, vilken alltid är en svår stressfaktor för träden. De kraftiga regnen under de första veckorna i juli underlättade ändå situationen till den delen.

Skogsägarna bör nu följa upp sina tallbestånd för eventuell träddöd.  Försvagade stammar som blivit stående eller stammar som nyligen dött kan locka till sig märgborrar. Lagen om bekämpning av skogsskador kräver att dessa tallar avlägsnas till den del deras mängd överskrider 50 kubikmeter per hektar. Bland sekundära skadegörare är märgborren ändå inte den mest aggressiva och de skador den orsakar leder i regel inte till att trädet dör.

Luke följer inte regelbundet upp bestånden av röd tallstekel, så någon systematisk prognos för begynnande eller kontinuerliga epidemier kan inte ges. Kärnpolyederviruset börjar sannolikt spridas i populationen och dessutom börjar även parasitsteklar och andra predatorer som drar nytta av den röda tallstekelns larver begränsa stammens tillväxt. Trots att det skadade området kan förstoras ännu nästa år, minskar skadorna troligen särskilt i kärnområdena.

– Vi följer nu upp läget tillsammans med lokala aktörer i synnerhet i Södra Savolax och informerar om hur det utvecklas, säger Melin.