I den finska kosten har mängden importerade produkter och kött störst inverkan på den globala artförlusten

En ny undersökning visar att den finska kostens negativa inverkan på den biologiska mångfalden kan minskas genom att kosten ändras så att den blir mer vegetarisk. I dagens kost beror den negativa inverkan nästan helt och hållet på importerade produkter, om vi granskar frågan med metoder för livscykelanalys som beskriver den globala artförlusten, dvs. arters utdöende. Det krävs att analysmetoderna vidareutvecklas för att mångfaldens effekter i Finland ska kunna kartläggas.

I sin undersökning granskade Naturresursinstitutet inverkan av den realiserade kosten och fyra andra kostalternativ på den globala artförlusten med två metoder för livscykelanalys. De grundar sig på behovet av produktionsareal, artrikedomen och antalet endemiska arter i en naturgeografisk region som är representativ för produktionsområdena. Eftersom det rör sig om kostens effekter, påverkas resultaten även i hög grad av mängden olika produkter i kosten. Undersökningen har publicerats i den vetenskapliga tidskriften International Journal of Life Cycle Assessment.

Bland de granskade kostalternativen grundade sig dagens realiserade kost på tidigare konsumtionsundersökningar, särskilt FinRavinto 2017. I de kostalternativ som uppfyller näringsrekommendationerna minskades mängden kött gradvis ända till vegansk kost. När det gäller kosten har det tidigare gjorts en analys av de klimateffekter som rapporterats i slutrapporten av projektet MatMin och som publicerades i den vetenskapliga tidskriften Frontiers in Sustainable Food Systems.  

– Den negativa inverkan på den biologiska mångfalden minskade klart när mängden kött minskade i kosten. Den veganska kosten hade den minsta inverkan, 30 procent av inverkan av dagens kost. Trenden är likadan som i fråga om de tidigare beräknade klimateffekterna, men ännu starkare, säger forskare Venla Kyttä på Naturresursinstitutet.

Bland produktkategorierna i en medelfinländares nuvarande kost har fjäderfäkött störst inverkan på den globala artförlusten.

– Andra produktkategorier med stor inverkan är odlad fisk, kakao, griskött, kaffe och nötkött, som tillsammans med kycklingköttet står för nästan 60 procent av kostens effekter på artförlusten. Skillnaderna mellan olika produktkategorier är dock relativt små, säger Venla Kyttä.

Inverkan av fjäderfäköttet kan förklaras med fodersoja som används vid uppfödning av kyckling. Produktionen av fodersoja innebär en stor risk för artförlust, eftersom produktionsarealerna ökar till följd av den ökande efterfrågan på fodersoja i världen. Även när det gäller fisk beror artförlusteffekten främst på foder för odlad importerad fisk.

Orsaken till fodersojans effekter är förändringen i markanvändningen, medan exempelvis kaffets och kakaons stora inverkan beror på odlingsområden som har varit i bruk under lång tid. 

Nötköttets andel av kostens globala artförlusteffekt är mycket mindre än i fråga om klimatpåverkan av likadan kost, där den är klart störst.

– Enligt vår nya undersökning är den globala artförlusteffekten av inhemsk kyckling per kilo produkt nästan två gånger större än effekten av inhemskt nötkött, vilket beror på användningen av olika foderslag. Förhållandet är också detsamma mellan importerat kycklingkött och nötkött, konstaterar specialforskare och forskningschef Merja Saarinen på Naturresursinstitutet.

Den globala artförlusten sker i importländerna

Ungefär hälften av den areal som används vid tillverkningen av produkter som ingår i den finska kosten finns i Finland och resten i importländerna. Däremot härrör upp till 85 procent av den negativa inverkan på den globala artförlusten från importen. Importen accentueras i den finska kostens artförlusteffekt. Det beror på att den biologiska artrikedomen är större i många länder som importerar livsmedelsprodukter och foder och på att det till skillnad från de nordliga områdena där Finland är beläget finns endemiska arter i de länderna. Detta gäller såväl fodersoja som kaffe och kakao.

– Den inhemska produktionen påverkar artrikedomen på många sätt, men dess inverkan är liten med tanke på den globala artförlusten, säger forskningsprofessor Terho Hyvönen på Naturresursinstitutet.

I undersökningen tillämpades den vanligaste metoden för livscykelanalys i syfte att analysera inverkan på den biologiska mångfalden. Med metoden är det möjligt att fastställa de produkter och delar av produktionskedjan som orsakar de största globala riskerna för artförlust. Med analysmetoden är det inte möjligt att fastställa lokala effekter av produktion och konsumtion av produkter.

– För närvarande vi i flera projekt fram livscykelanalysmetoder som gör det möjligt att studera hur metoderna för att tillverka både jord- och skogsbruksbaserade produkter påverkar den biologiska mångfalden i Finland, säger Merja Saarinen.