Enligt Naturresursinstitutets inventeringar är gnagarpopulationerna på väg mot toppen av den fleråriga populationscykeln i södra delarna av Norra Österbotten och Kajanaland. Populationerna ökar också i norra Finland, men toppen förväntas tidigast hösten 2027. I östra Finland, mellersta Finland och Södra Österbotten har sorkpopulationerna rasat efter toppen hösten 2025. Sorkar förekommer i måttliga mängder i sydvästra Finland.
─ Synkroniseringen av populationscyklerna hos sorkar varierar fortfarande i olika delar av Finland. Trots att sorkpopulationerna har återgått till en mer eller mindre regelbunden flerårig cyklicitet, kan man också se skillnader i cykelns längd mellan de södra och de norra delarna av landet. Exceptionella väder- och klimatförhållanden påverkar starkt sorkarnas populationsvariationer, vilket också gör det utmanande att ställa prognoser på variationerna, säger forskningsprofessor Otso Huitu vid Naturresursinstitutet.
Populationerna av små däggdjur följer i nordliga regioner en cykel på tre–fyra år. Efter toppen som infaller på hösten följer en kollaps som börjar på grund av brist på föda och förstärks av rovdjurspredation under därpå följande vår och sommar. När antalet rovdjur minskar börjar sorkpopulationerna växa igen mot en ny topp, som i Finland infaller inom 2–3 år.
Längden på cykeln påverkas av växtsäsongens längd, som reglerar sorkarnas reproduktionsperiod. I norr är växtsäsongen kort och sorkpopulationens nedgång och därpå följande uppgång mot en ny sorktopp tar ett till två år längre än i söder. Sorkcykeln kan ibland försvagas till årstidsvariation eller till och med helt försvinna. När cyklerna är kraftiga och regelbundna är även deras förekomst synkroniserad över ett stort område.
I sydvästra Finland finns för närvarande måttligt – och ställvis till och med rikligt – med sorkar. Speciellt i Birkaland har sorkläget gynnat bland annat rovfåglarnas häckning. Variationerna i sorkpopulationerna i sydvästra Finland har visserligen varit oregelbundna redan i flera decennier. Det är möjligt att en sorktopp infaller hösten 2026. Visserligen kan populationsökningen hämmas av ogynnsamma förhållanden under sommaren, till exempel utdragen torka.
I de södra delarna av Norra Österbotten och Kajanaland ökade sorkpopulationerna betydligt i somras och har hållit sig starka ända fram till i våras. Detta förebådar en sorktopp i detta område i slutet av hösten 2026. Populationerna av både åkersork och skogssork är starka i området, i Kajanaland sida till och med exceptionellt täta.
I de norra delarna av Norra Österbotten och Kajanaland samt i största delen av Lappland har sorkpopulationerna varit små i ett par år. Enligt provfångsterna i våras verkar sorkpopulationerna dock öka något. Utifrån detta kan man förvänta sig att populationerna förstärks under innevarande sommar. Toppen skulle således inträffa tidigast i slutet av 2027. I nordligaste Lappland ses tydligare tecken på ökande populationer än i Skogs-Lappland, där populationsvariationerna har varit mer diffusa de senaste åren.
I ett område som sträcker sig från Östra Finland via Mellersta Finland till Södra Österbotten var sorkpopulationerna så stora i vintras att sorkarna oundvikligen orsakat skador på plantskogar. I området förekommer relativt mycket åkersorkar, som orsakar de största plantskadorna på alla trädslag. Även mer påträffades skogssorkar, som orsakar skador på barrträdens toppar. Skogssorkar klättrar uppe på flera meters höjd i toppen på unga barrträd där de gnager av barken på toppskotten och äter toppknoppar. Skogssorkar kan också orsaka skador på unga barrträdsplantor under snön.
Skottbetning leder sällan till att trädplantan dör, men det kan bildas dubbeltoppar och sprötkvistar som försämrar kvaliteten och tillväxten. Ett sätt att avhjälpa detta är att avlägsna det skadade toppskottet och de konkurrerande toppskotten, så att endast en blir kvar.
Det är bäst att ända till högsommaren hålla ett öga på att små barrträdsplantor som angripits av sorkar återhämtar sig från sorkbetning och först därefter plantera nya plantor, eftersom en stor del av plantorna återhämtar sig från vilande knoppar eller sidogrenar.
Mycket skogssork under vintern har ökat risken för människor att exponeras för Puumalaviruset som orsakar sorkfeber. Skogssorkar som haft avföring och urinerat inomhus har spridit viruset i sin omgivning, och människor kan bli smittade via inhalering av viruset. Viruset kan vara smittsamt i två veckor vid rumstemperatur. Använd helst en fuktig trasa för att städa upp avföring av smågnagare inomhus, i stället för en borste eller dammsugare som lyfter upp dammet.
