Sorkstammarna på topp i Kajanaland och de södra delarna av Norra Österbotten

Enligt Naturresursinstitutets inventeringar är gnagarpopulationerna i toppen av den fleråriga populationscykeln i Kajanaland och södra delarna av Norra Österbotten. I sydvästra Finland och delar av Lappland har sorkpopulationerna stärkts betydligt under sommaren 2026. I landets övriga delar är sorkbestånden små.

– Sorkpopulationerna varierar fortfarande betydligt i olika delar av Finland. På många håll återgår beståndsvariationerna till den tidigare regelbundna rytmen, men på andra håll, till exempel i Skogs-Lappland, är beståndsvariationerna fortfarande svåra att förutse och sorkpopulationerna varierar mycket regionalt, berättar forskningsprofessor vid Naturresursinstitutet Otso Huitu.

I de nordliga regionerna varierar populationerna av små däggdjur ofta i cykler på 3–4 år. Ett kännetecken för fenomenet är att bestånden av alla små däggdjursarter inom samma område, det vill säga gnagare och näbbmöss, ökar och minskar ungefär i takt. Detta tyder på att rovdjurens predation spelar en viktig roll för uppkomsten av cykliska variationer.

Åkersorken och dess närbesläktade arter är avgörande för varför antalet sorkar ökar och kollapsar cykliskt. Deras lokalt täta bestånd möjliggör en sådan ökning av rovdjur som äter sorkar att de kan kollapsa sorkarnas antal till en mycket låg nivå. Minskningen av sorkbeståndet leder så småningom till att rovdjuren får brist på föda, vilket möjliggör en ny tillväxt i sorkpopulationen. Om det inte finns åkersork, stiger antalet rovdjur aldrig tillräckligt för att orsaka en kollaps för alla små däggdjursarter.

I södra delarna av Norra Österbotten och i Kajanaland ökade sorkbestånden till toppnivåer under sommaren. På många håll, särskilt i Kajanaland, förekommer det rekordmånga sorkar. Det finns ovanligt mycket åkersork och skogssork i området.

I sydvästra Finland, ända fram till området väster om Päijänne, förekommer det för närvarande relativt mycket sorkar. Den dominerande arten är skogssork, men på vissa platser förekommer också rikligt med åkersork. Det finns dock stora regionala skillnader i antalet sorkar. Det är möjligt att sorkbestånden i vissa delar av området just nu ligger på en cykeltopp, medan beståndstillväxten i andra områden kan fortsätta över nästa sommar. Som tidigare förekommer det mindre sorkar i kustregionerna än i inlandet.

I norra delarna av Norra Österbotten och Lappland har antalet sorkar ökat tydligt under den gångna sommaren, även om det finns stora regionala skillnader i antalet. Den tydligaste tillväxten har skett i fjällområdena i Norra Lappland, där man också ganska ofta stöter på mellansork och åkersork. I en stor del av norra Finland är skogssork fortfarande den dominerande arten. I Norra Lappland förutspås en topp i sorkpopulationen nästa år.

I östra delen av södra Finland, norra delen av Mellersta Finland och i Södra Österbotten nådde sorkpopulationerna populationstoppen hösten 2025. I större delen av området har sorkbestånden sjunkit till mycket låga nivåer under den gångna sommaren. I Södra Österbotten finns det fortfarande områden där bestånden, trots förväntningarna, har förblivit relativt stora. Det förväntas att bestånden kollapsar även i dessa områden under den kommande vintern.

Utsikter för sorkfeber och skador på plantor

I Kajanaland föreligger en betydande risk för att sorkar förstör och skadar plantbestånd under vintern 2026–2027. I området förekommer relativt mycket av både skogssork och åkersork, som orsakar de största plantskadorna. På vintern under snön äter och gnager åkersorkarna av barken på plantor av alla skogsträdslag. Skogssorkar gnager på barrträdens toppar upp till flera meters höjd och kan förstöra små plantor helt.

Sorkskador kan förebyggas genom att fånga sorkar med fällor, skydda träden med stamskydd och trampa till snön runt plantorna. Det är bra om skogsägare i god tid överväger skogsförsäkringar som täcker sorkskador i områden där det finns mycket sork, speciellt för plantbestånd som planterades i somras.

Stora skogssorkpopulationer ökar risken för sorkfeber. Risken ökar särskilt på senhösten då skogssorkarna söker sig till människoboningar. Puumalaviruset, som orsakar sorkfeber, smittar människor via luftvägarna genom inhalering av damm som förorenats med skogssorkens sekret. Smitta får man oftast i uthus, såsom vedlider, där skogssorkarna kan ta sig in. Det är bra att så fort som möjligt med hjälp av fällor fånga skogssorkar som har sökt sig inomhus på hösten. Användning av en fuktig trasa för att städa upp avföringen rekommenderas i stället för en borste eller dammsugare.