Naturresursinstitutet har beräknat storleken på älgstammen och beskaffenhet

Enligt Naturresursinstitutets beräkningar var storleken på älgstammen i Finland efter jakten hösten 2022 ungefär 77 000 älgar (67 000–88 000 älgar med konfidensgrad 95 %). Jämfört med året innan var älgstammen 4,4 procent mindre. Älgstammens storlek var senast på denna nivå vid mitten av 1990-talet. Den målsatta älgdensiteten placerad av regionala viltrådet för varje älghushållningsområde ger en älgstam på 69 000–86 000 älgar i hela landet. Den högsta älgdensiteten (≥ 4,1 älgar/1 000 ha) fastställdes i sydvästra skärgården och vid sydkusten. I största delen av Lappland och i nordvästra delen av Uleåborgs län var älgdensiteten högst 2,1 älgar per 1 000 hektar. I Enare var älgdensiteten 2,3 älgar per 1 000 hektar och i sydvästra Lappland 2,5 älgar per 1 000 hektar. Söder om Lappland varierade älgdensiteten oftast mellan 2,2 och 3,8 älgar per 1 000 hektar. Områden där könskvoten bland vuxna djur var högst 1,5 kor per tjur (fastställt mål i älgförvaltningsplanen) fanns i delar av sydvästra och södra Finland, längs den österbottniska kusten norr om Vasa, i nordvästra delen av Uleåborgs län samt i stora delar av Lappland och östra Finland. Kalvproduktionen var bäst (>94 kalvar/100 kor) i södra delen av Uleåborgs län, västra delen av Norra-Savolax och västra delen av sydöstra Finland. Reproduktionskvoten var liten (<76 kalvar/100 kor) i sydvästra Finland och västra delen av Nylands kust, östra delarna av sydöstra Finland och Norra Karelen samt i norra delen av Uleåborgs län och i Lappland. Den negativa kalvreproduktionstrenden fortsätter. Tecken på reproduktionsminskning märks på 43 av de 59 älghushållningsområdena om man ser på det beräknade reproduktionstalet (kalvar/kor) och använder som kriterier för minskning dels en negativa reproduktionstrenderna sedan millennieskiftet, dels de beräknade talen efter senaste jakt som är de lägsta sedan millennieskiftet. I de nämnda regionerna har antalet kalvar per kor minskat med i genomsnitt 16,1 procent (standardavvikelse 7,8 %, N = 43). Orsaker till fenomenet kommer att studeras i år.
Älgstammens storlek och beskaffenhet i Finland uppskattades enligt älghushållningsområde utifrån uppgifter som rapporterades under älgjakten hösten 2022 i tjänsten Oma riista. Älgsällskapen registrerade sina dagliga observationer och antalet fällda älgar under jakten och uppskattade storleken på den återstående älgstammen i det egna området efter jakten. En lagstadgad anmälan om fångst gjordes av 5545 sällskap. Älgobservationer registrerades av 5283 sällskap, det vill säga 95,3 procent av sällskapen.

Beståndsberäkningarna har gjorts med Naturresursinstitutets modell för beståndsberäkning. Storleken på älgstammen beräknas med en populationsmodell baserad på bayesiansk statistik, med beaktande av jaktuttaget per år, kalvproduktionen och avgången på grund av älgolyckor och stora rovdjur. Med hjälp av modellen beräknas fördelningarna av populationens storlek och beskaffenhet så att modellens kompatibilitet med dagliga observationer, jägarnas uppskattning av den återstående stammen och eventuella resultat av mark- och flygberäkningar samt antalet älgolyckor de senaste åren ska vara bästa möjliga.

Uppskattningar av älgstammens storlek och struktur

Tabellen Hirvitietotaulukko_2023 visar den återstående älgstammens storlek och täthet efter jakten (älgar/1 000 ha) med konfidensgraden 95 %, jaktuttaget, siffervärden som beskriver strukturen hos den älgstam som är föremål för jakt och andelen kalvar i den återstående stammen efter jakten. Uppgifterna redovisas för åren 2000–2022 (fliken Hirvitalousalueet/Älghushållningsområden). Dessutom presenteras i tabellen den återstående älgstammens storlek, med konfidensgraden 95 %, och jaktuttaget av älg i hela landet 2000–2022 (fliken Koko Suomi/Hela Finland).

Figuren Suomen_hirvikanta_ja_saalis_2000_2022 presenterar storleken på älgstammen efter avskjutningen, med konfidensgraden 95 %, och variationen av jaktuttaget i hela Finland 2000–2022.

Figuren Hirvitiheyden_aikasarjat_ja_saalis_2000_2022 visar älgstammens täthet, med konfidensgraden 95 % och variationerna i bytestätheten 2000–2022. För jämförelsens skull har de målsatta älgtätheter som de regionala viltvårdsråden har fastställt markerats med ett svart vertikalt streck. Konfidensintervallet 95 % enligt Naturresursinstitutets flyginventeringar enligt avståndsmetoden har markerats med blå streck.

Figurerna Lehmiä_per_sonni_aikasarjat_2000_2022 och Vasatuoton_aikasarjat_2000_2022 visar variationerna i strukturen av den älgstam som är föremål för jakt 2000–2022.

Kartorna Kartta_hirvitalousalueet och Kartta_tiheys_2022 visar älghushållningsområdena i Finland och åskådliggör den regionala variationen i älgtätheten efter jaktuttaget hösten 2022. Kartan Kartta_saalis_tiheys_2022 visar jaktuttaget vid älgjakten hösten 2022 i proportion till älghushållningsområdets areal. Täthetskartorna visar den utjämnade densitetsytan enligt tätheterna i älghushållningsområdena; de genomsnittliga tätheterna i älghushållningsområdena anges som siffror.

Kartorna Kartta_lehmiä_sonni_2022, Kartta_vasoja_100lehmää_2022 och Kartta_kannan_vasaosuus_2022 visar könskvoten för vuxna älgar i den stam som var föremål för jakt hösten 2022, reproduktionstalet i förhållande till antalet vuxna hondjur (kalvar/100 kor) och de regionala variationerna i kalvandelen efter avskjutningen hösten 2022. Kartorna visar den utjämnade densitetsytan enligt siffervärdena för älgstammens struktur; snittvärdena för älgstammens struktur anges som siffror.

Mer information lämnas av Jyrki Pusenius, älgforskare, Naturresursinstitutet, tfn 0400 529865