Stora regionala skillnader i skogshönsbestånden sommaren 2026
Enligt Naturresursinstitutets (Luke) vilttriangelinventering har bestånden av skogshönsfågel i Finland dels stabiliserats efter flera års nedgång, men det finns stora regionala och artspecifika skillnader i beståndsutvecklingen.
Tjäderns och orrens beståndstätheter är nationellt sett nära fjolårets nivå och sina långtidsmedeltal. Järpens och dalripans bestånd uppvisar moderat minskning och järpens beståndstäthet ligger nu under långtidsmedeltalet. Dalripans bestånd har redan länge i huvudsak minskat och tätheten är långt nedanför långtidsmedeltalet.
Skogshönsens beståndsutveckling uppvisar i år stora regionala skillnader i olika delar av Finland, dels i öst-västlig riktning. I öster, i ett område som sträcker sig från sydöstra Finland till Kajanaland, samt i Norra Österbotten, har speciellt tjäderns beståndstätheter vuxit, men även orre och järpe uppvisar ställvis växande bestånd. Däremot har många arter klart minskat från ifjol på många håll längre västerut, tydligast i Egentliga Finland, i Österbotten längs kusten och i Södra Tavastland. I Lappland har skogshönsbestånden minskat för alla arter utom tjäder.
En varm vår gynnar ungarna, med risk att kläckningen sker för tidigt
För hela landets del var ungandelarna för tjäder, orre och järpe på samma nivå som i fjol eller något högre, vilket tyder på en måttlig häckningsframgång. Ungandelen hos dalripa var mycket låg i Lappland och Kajanaland, men lokalt hög i Norra Österbotten. En varm vår och försommar anses allmänt hjälpa skogshönsens ungar att klara sig. Försommarens värme ökar mängden insekter som ungarna behöver som föda. Å andra sidan kan en varm period i början av våren förtidiga häckningen så att ungarna kläcks före det finns rikligt med föda till förfogande. Därför kan det hända att den varma försommarens fördelar inte realiserades på alla områden. I Norra Österbotten och Kajanaland kan även de rikliga sorkbestånden ha underlättat läget för skogshöns, eftersom mångas predatorers uppmärksamhet har riktats mera på sork än på markhäckande fåglar och deras ungar.
Den rådande utvecklingen är tillbakagång, dalripans situation dålig
Skoghönsbestånden var senast som lägst åren 2016–2017. Efter det ökade alla arter samtidigt under flera års tid, efter vilket bestånden igen har gått tillbaka flera års i rad. Även om skogshönsbestånden har ökat på en del områden, har ingen tydlig ny tillväxt av alla arter på nationell nivå setts efter att bestånden senast började minska. Speciellt dalripans situation är något oroväckande i de skogbeklädda delarna av dess utbredningsområde i Finland.
826 inventerade trianglar – tack till de frivilliga för den viktiga insatsen
Resultaten för sommaren 2026 baserade sig på observationer från 826 vilttrianglar. Vilttriangelinventeringen är den viktigaste metoden för uppföljning av skogshönsfågelbestånd i Finland och den producerade informationen används bland annat vid skötsel av viltbestånd, planering av hållbar jakt och i olika typer av forskning. Luke framför ett varmt tack till alla som deltagit i vilttriangelinventeringen!
