Skarvarna inget hot mot abborren i Finlands kustvatten

De skarvar som häckar vid den finländska kusten har inte i någon större utsträckning påverkat abborrbestånden i de kustnära vattnen. Den årliga dödligheten hos abborre till följd av skarvpredation var 4–10 procent i de undersökta områdena.

Effekterna av skarvens predation på abborre vid olika delar av kusten studerades i en utredning som genomfördes av Naturresursinstitutet, Finlands miljöcentral och Jyväskylä universitet 2008–2019.

Enligt tidigare studier äter skarvarna vanligen mindre abborrar, i längdklassen 9–22 centimeter, vilka utgör 20–40 procent av skarvarnas föda.

Hos abborren är det främst honorna som växer till den storlek som fiskarna föredrar, det vill säga minst 23 centimeter, medan hannarna oftast är mindre. Ungefär hälften av de abborrar som skarvarna tar hör till den del av beståndet som växer till önskat fiskemått.

– Enligt vår forskning orsakar predation från skarvar en årlig dödlighet på 4–10 procent hos abborre, beroende på kustregion (medianvärde, dvs. mittvärdet i datafördelningen).  Inom konfidensintervallet 80 procent är dödligheten 3–21 procent. Den övriga dödligheten – som inbegriper predation från rovfiskar, sjukdomar och så vidare – ligger hos små abborrar troligen kring 45 procent, inom variationsintervallet 26–59 procent per år, säger forskare Mikko Olin från Naturresursinstitutet.

– I undersökningen beräknades abborrbestånden utifrån fångststatistik, data från fångstprover och tidigare studier. Födokonsumtionen för skarvpopulationen beräknades utifrån antalet skarvar och uppgifter om deras näring. Osäkerheten i dataunderlaget beaktades genom sannolikhetsfördelningar. Antalet häckande skarvar har under de senaste åren legat på samma nivå i en stor del av den finländska kustregionen, säger forskare Pekka Rusanen från Finlands miljöcentral.

Till viktiga bytesarter för skarven hör vid sidan av abborre även mört, gärs och tånglake. Uppskattningarna av dödligheten hos abborre till följd av skarvpredation är maximivärden, eftersom man i studien var tvungen att frånse från att predationen, den övriga dödligheten och tillväxten är beroende av populationstätheten hos abborre.

Under gynnsamma förhållanden förökar sig abborren bra och får mycket avkomma, och därför kan populationstätheten variera betydligt från år till år. Särskilt temperaturerna i början och mitten av sommaren inverkar på hur stor årskullen blir.

Helsingforskommissionen för skydd av Östersjöns marina miljö (HELCOM) har klassificerat status för abborrbestånden i våra kustvatten som god. Abborren gynnas av den globala uppvärmningen, och goda abborrfångster har dragits upp i havsområden allt längre norrut. Däremot hämmas abborrbeståndens tillväxt av långt framskriden eutrofiering. Eutrofiering orsakar grumling av vattnet, påverkar födodjuren och ökar konkurrensen om föda med andra arter. Abborren hotas framför allt av att dess fortplantningsområden minskar och försämras.