Uppföljning av bäverarter – beskrivning

Naturresursinstitutet uppskattar antalet europeiska och kanadensiska bävrar med tre års mellanrum. Uppföljningen inleddes på 1990-talet. Ministeriet drar fördel av stamuppskattningen vid fastställandet av jaktkvoten för europeisk bäver.

Uppskattningen baserar på antalet bebodda vinterbon i jaktföreningarnas anmälningar.

I Finland förekommer två arter av bäver; europeisk bäver och kanadensisk (amerikansk) bäver. Europeisk bäver är en ursprungsart som klassificerats som nära hotad och jakten är tillståndspliktig. Kanadensisk bäver är en främmande art som inplanterades i Finland av misstag på 1930 och vars stam nuförtiden är klart större än europeisk bäver. För att jaga kanadensisk bäver förutsätts inget separat tillstånd.

Bäverstammarnas omfattning och utbredning följs upp för att man ska kunna fastställa en jaktkvot för europeisk bäver. Därtill följer man upp hur den invasiva arten – kanadensisk bäver – breder ut sig mot de områden där det förekommer europeisk bäver. Den europeiska bäverns bevarandestatus följs upp vart sjätte år (rapportering enligt habitatdirektivet) och en hotbedömning av de rödlistade arterna görs med 5–10 års mellanrum.

Naturresursinstitutet samlar in färska spån från måltidsrester för att bestämma arternas spridning. Från dessa kan bäverarten identifieras genom DNA-analys. På spånen fastnar små mängder av gnagarnas saliv och kindceller som kan användas för DNA-analysen.

Uppföljningen görs med hjälp av Finlands viltcentral och jägarna.

Antalet vinterbon som anmälts till beräkningen visar antalet bäverfamiljer eftersom varje familj bara har ett bo. Stamuppskattningen fås genom att man multiplicerar familjernas storlek med antalet bon. Antalet vinterbon meddelas elektroniskt via tjänsten Oma riista (oma.riista.fi).

Utöver antalet vinterbon uppmanas jägare lämna in uppgifter om alla bäverobservationer samt om områden där bävrar har orsakat skada och uppgifter om jagade bävrar.