Experimentell statistik: Skogarnas kolbalans efter landskap 2015–2024

Under granskningsperioden som omfattar tio år har skogarnas kolsänkor i landskapen minskat, övergått till utsläppskällor eller så har skogarna utgjort utsläppskällor under hela perioden. Skogarnas kolsänkor i landskapen minskar och skogarna blir allt mer en utsläppskälla ju längre söderut man kommer. Koldioxidbalansen 2024 var i flera landskap sämre (de beräknade utsläppen var större eller den beräknade sänkan mindre) än 2023. När kolbalanserna för 2015–2023 räknades om med de senaste metoderna för växthusgasinventering förbättrades kolbalanserna i alla landskap. I statistiken anger negativa siffror kolsänka och positiva siffror utsläppskälla.

Omräkning av granskningsperioden

När beräkningsmetoder uppdateras måste resultaten för alla år under granskningsperioden räknas om, så att åren förblir jämförbara. Vid växthusgasinventeringen 2024 infördes modeller för biomassa, som baserade sig på mer omfattande mätdata, vilket medförde att den beräknade nettosänkan från virkesbeståndet och skogen (modellerna för biomassa omvandlar den beräknade virkesvolymen från riksskogstaxeringen till beräknad trädbiomassa). De nya modellerna togs också i bruk vid beräkningarna per landskap 2024 och den därav följande ökningen av skogarnas nettoupptag avspeglas i resultaten för 2015–2023. Till exempel år 2023

(1) minskade de beräknade utsläppen (Åland, Nyland, Egentliga Finland, Satakunta, Egentliga Tavastland, Birkaland, Päijänne-Tavastland, Kymmenedalen, Södra Karelen, Södra Savolax, Norra Savolax)

(2) ändrades beräknade utsläpp till beräknad sänka (Mellersta Finland, Södra Österbotten, Mellersta Österbotten, Norra Österbotten, Kajanaland), eller

(3) ökade den beräknade sänkan (Norra Karelen, Österbotten, Lappland) till följd av omräkningen för landskapen.

Trender under granskningsperioden 2015–2024

Skogens totala kolbalans omfattar förändringarna i kolförrådet i trädbeståndet och marken på mineraljordar och torrlagda torvmarker (organiska marker) samt markutsläppen av metan och lustgas (CH₄ och N₂O) från torrlagda torvmarker. I de totala kolbalanserna ses följande trender över tid:

(1) skogarna är en tydlig, men minskande kolsänka (Lappland)

(2) skogarnas kolsänka har minskat till nästan noll (Norra Karelen, Södra Österbotten, Österbotten, Mellersta Österbotten)

(3) skogarna har övergått från att vara kolsänkor till utsläppskällor (Åland, Egentliga Finland, Satakunta, Egentliga Tavastland, Birkaland, Päijänne-Tavastland, Södra Savolax, Norra Savolax, Mellersta Finland, Norra Österbotten, Kajanaland)

(4) skogarna har i huvudsak varit en utsläppskälla under hela granskningsperioden (Nyland, Kymmenedalen, Södra Karelen).

Kolbalansen i trädbeståndet på mineraljordar varierar mellan att vara en kolsänka (då den årliga ökningen av beståndsbiomassa är större än den årliga avgången) och en utsläppskälla (då den årliga avgången av trädbiomassa än den årliga ökningen) beroende på landskap och år. Trenderna för kolbalansen i trädbeståndet på mineraljordar under granskningsperioden kan delas in i följande fem kategorier:

(1) trädbeståndet är en minskande kolsänka (Norra Karelen, Österbotten, Lappland)

(2) kolsänkan i trädbeståndet har minskat till nära noll eller trädbeståndet har övergått till en liten utsläppskälla (Norra Savolax, Mellersta Finland, Södra Österbotten, Mellersta Österbotten, Norra Österbotten)

(3) trädbeståndet har gått från att vara en kolsänka till att bli en utsläppskälla (Åland, Satakunta, Egentliga Tavastland, Birkaland, Päijänne-Tavastland, Kajanaland)

(4) trädbeståndet är en minskade utsläppskälla (Kymmenedalen, Södra Karelen)

(5) trädbeståndet har under hela granskningsperioden i huvudsak utgjort en utsläppskälla (Nyland, Egentliga Finland, Södra Savolax).

Trädbeståndet på torvmarker utgör en kolsänka i alla landskap under hela granskningsperioden. Visserligen har kolsänkan hållits på en stabil nivå endast i vissa landskap (Nyland, Birkaland, Päijänne-Tavastland, Österbotten, Mellersta Österbotten, Åland), och i de övriga landskapen (inkl. Lappland) har den minskat. I vissa landskap är den redan nära noll (Egentliga Tavastland, Kymmenedalen).

Kolbalansen i mineraljordar beskriver den årliga förändringen i kolförrådet i marken (mineraljord, organiska ytskiktet, förna, död ved). Om kolförrådet minskar är marken en utsläppskälla. Om kolförrådet ökar utgör marken en kolsänka. Landskapen kan delas in i följande tre grupper enligt förändringarna i kolförrådet i mineraljordar:

(1) mineraljordar utgör en växande eller stabil sänka (Norra Karelen, Kajanaland, Lappland, Åland)

(2) kolsänkan i mineraljordar har minskat till nära noll eller trädbeståndet har övergått till en liten utsläppskälla (Satakunta, Birkaland, Päijänne-Tavastland, Norra Savolax, Norra Österbotten)

(3) mineraljorden har gått från att vara en kolsänka till att bli en utsläppskälla (Nyland, Egentliga Finland, Egentliga Tavastland, Kymmenedalen, Södra Karelen, Södra Savolax, Mellersta Finland, Södra Österbotten, Österbotten, Mellersta Österbotten).

Kolbalansen i jordmånen på torvmarker (CO₂) beskriver den årliga förändringen i kolförrådet (torv, förna, död ved) i marken på torrlagd torvmark. Om kolförrådet minskar är marken en utsläppskälla. Om kolförrådet ökar utgör marken en kolsänka. Landskapen kan delas in i följande tre grupper utifrån förändringarna i kolförrådet i jordmånen på torvmarker:

(1) jordmånen på torvmarker är en stor, men minskande kolsänka (Lappland)

(2) jordmånen på torvmarker utgör en stabil eller svagt ökande utsläppskälla (Åland, Nyland, Egentliga Finland, Egentliga Tavastland, Södra Karelen, Österbotten)

(3) jordmånen på torvmarker utgör en växande utsläppskälla (Satakunta, Päijänne-Tavastland, Birkaland, Kymmenedalen, Södra Karelen, Södra Savolax, Norra Savolax, Norra Karelen, Mellersta Finland, Södra Österbotten, Mellersta Österbotten, Norra Österbotten, Kajanaland).

Utsläppen av metan och lustgas från torvmarksjordar (CH₄  och N₂O) beräknas med standardiserade utsläppsfaktorer, med undantag för metanutsläppen från diken, där man även beaktar dikets mosstäcke, som minskar metanutsläppen. Utsläpp som beräknats med standardiserade utsläppsfaktorer ändras över tid endast om arealen av torrlagda myrar förändras.

Resultaten för 2024

I resultaten för kolsänkorna per landskap år 2024 ses en tydlig geografisk trend, där den totala kolbalansen samt kolsänkorna i skogarna och mineraljordarna minskar och övergår till utsläppskällor då man rör sig från norr till söder. Lappland skiljer sig tydligt från de övriga landskapen genom att där är både trädbeståndet och marken tydliga kolsänkor på såväl mineraljordar som torvmarker, och endast markutsläppen av metan och lustgas utgör en liten utsläppskälla. I flera av de sydliga landskapen (Nyland, Egentliga Finland, Satakunta, Egentliga Tavastland, Kymmenedalen, Södra Karelen, Södra Savolax, Mellersta Finland) utgjorde endast trädbeståndet i torvmarksskogar en kolsänka 2024.

År 2024 varierade skogens totala kolbalans i landskapen mellan att vara en kolsänka och en utsläppskälla. Skogarna var antingen en stor kolsänka (Lappland), en liten kolsänka (Norra Karelen, Södra Österbotten, Österbotten), nära noll (Mellersta Österbotten) eller en utsläppskälla (de övriga landskapen). Jämfört med 2023 försämrades den totala kolbalansen (utsläppen ökade eller upptaget minskade) i alla landskap utom Satakunta och Norra Savolax, där de beräknade utsläppen minskade.

År 2024 ökade virkesavgången i hela landet med tre procent jämfört med föregående år till följd av ett större virkesuttag. Granskat per landskap var virkesuttaget oförändrat eller ökade i nästan alla landskap och minskade endast i Satakunta och Åland. Till följd av detta minskade den totala kolbalansen för trädbeståndet på mineraljordar och torvmarker mellan 2023 och 2024 i nästan alla landskap, framför allt i de nordliga landskapen (Norra Österbotten, Kajanaland, Lappland). Vid en noggrannare granskning kan landskapen delas in i fyra grupper utifrån den sammanlagda förändringen i virkesbeståndets kolbalans:

(1) virkesbeståndet gick från att vara en utsläppskälla till en sänka (Satakunta) eller sänkan ökade (Norra Savo, Södra Österbotten)

(2) virkesbeståndets sänka förblev oförändrad (Egentliga Finland, Österbotten) eller minskade (Norra Karelen, Mellersta Finland, Mellersta Österbotten, Norra Österbotten, Kajanaland, Lappland)

(3) beståndets sänka blev en utsläppskälla (Kymmenedalen, Birkaland)

(4) de beräknade utsläppen från virkesbeståndet ökade (Nyland, Egentliga Tavastland, Päijänne-Tavastland, Södra Karelen, Södra Savolax, Åland).

Trädbeståndet på mineraljordar var 2024 i regel en kolsänka i landskapen i mellersta och norra Finland (Norra Savolax, Norra Karelen, Södra Österbotten, Österbotten, Mellersta Österbotten, Lappland) och en utsläppskälla i landskapen i södra Finland (Åland, Nyland, Egentliga Finland, Satakunta, Egentliga Tavastland, Birkaland, Päijänne-Tavastland, Kymmenedalen, Södra Karelen, Södra Savolax, Mellersta Finland). Undantagen var norra delen av Norra Österbotten och Kajanaland, där skogen på mineraljordar också var en utsläppskälla. I en stor del av landskapen försämrades kolbalansen i trädbeståndet på mineraljordar jämfört med 2023. Försämringen var störst i de norra landskapen (Norra Österbotten, Kajanaland, Lappland). Däremot förbättrades kolbalansen i några landskap (Satakunta, Norra Savolax, Södra Österbotten) eller förblev oförändrad (Egentliga Finland, Österbotten).

Trädbeståndet i torvmarksskogar var fortsatt en kolsänka i samtliga landskap 2024. Jämfört med 2023 ökade kolsänkan i tre landskap (Satakunta, Norra Savolax, Södra Österbotten), minskade i nio landskap (Birkaland, Södra Karelen, Södra Savolax, Norra Karelen, Mellersta Finland, Mellersta Österbotten, Norra Österbotten, Kajanaland, Lappland) och förblev oförändrad i de övriga landskapen. Kolsänkan försämrades mest i de tre nordligaste landskapen (Norra Österbotten, Kajanaland, Lappland).

Mineraljord utgjorde i regel en kolsänka i landskapen i norra Finland (Norra Savolax, Norra Karelen, Norra Österbotten, Kajanaland, Lappland) och en utsläppskälla i landskapen i södra och mellersta Finland (Nyland, Egentliga Finland, Satakunta, Egentliga Tavastland, Kymmenedalen, Södra Karelen, Södra Savolax, Mellersta Finland, Södra Österbotten, Österbotten, Mellersta Österbotten), med undantag för de södra landskapen Åland, Birkaland och Päijänne-Tavastland, där mineraljorden var en kolsänka. Kolbalansen i mineraljordar försämrades i nästan alla landskap jämfört med 2023 (den största försämringen observerades i Päijänne-Tavastland, Norra Savolax, Mellersta Finland och Norra Österbotten). I Kajanaland ökade däremot sänkan i mineraljord.

Jordmånen på torvmarker var en utsläppskälla i kolbalansen (CO₂) i alla landskap utom Lappland, där den var en tydlig kolsänka. Jämfört med föregående år ökade utsläppen mest i landskapen i norr och vid västkusten (Satakunta, Norra Karelen, Södra Österbotten, Norra Österbotten, Kajanaland, Lappland); förändringen var minst i de södra landskapen (Åland, Nyland, Egentliga Tavastland, Päijänne-Tavastland, Kymmenedalen, Södra Karelen). Vad gäller utsläppen av metan och lustgas (CH₄ och N₂O) var jordmånen på torvmarker en utsläppskälla i samtliga landskap. Förändringarna från 2023 var små, men vid omräkningen av granskningsperioden, där man beaktade mossornas minskande effekt på metanutsläppen från diken, minskade de beräknade utsläppen i samtliga landskap, men särskilt i mellersta och norra Finland (Norra Savolax, Norra Karelen, Mellersta Finland, Södra Österbotten, Norra Österbotten, Kajanaland, Lappland).

Bakgrundsinformation om statistiken

Denna experimentella statistik redogör för skogens beräknade kolbalans per landskap. Den har framställts av Naturresursinstitutets enhet som ansvarar för beräkningarna för jordbruks- och markanvändningssektorn för den nationella växthusgasinventeringen. En klassificering av geografiska områden enligt landskap infördes vid statistikföringen över virkesavgången år 2015, som är det första året i tidsserien per landskap. År 2024, som är det sista året i tidsserien, sammanfaller med den senaste växthusgasinventeringen som omfattar de slutgiltiga resultaten för hela landet.

I statistiken redogörs för den beräknade kolbalansen såväl som den beräknade totala kolbalansen per landskap (Mt CO2e) och per yta (t CO2e/ha). De beräknade totalvärdena har erhållits genom att multiplicera uppskattningarna per yta med arean av mineralmarks- och torvmarksskogar i respektive landskap. Resultaten som presenteras i diagrammen är beräknade totalvärden.

Kolbalanserna togs fram enligt metoden för ”skogsmark som bevarats skogsmark” i den nationella växthusgasinventeringen. Beräkningarna gjordes om möjligt på landskapsnivå, men för vissa variabler för vilka det inte är möjligt att tillförlitligt ta fram värden per landskap, användes växthusgasinventeringens värden för Norra Finland (landskapen Norra Österbotten, Kajanaland och Lappland) och Södra Finland (de övriga landskapen). Beskogade arealer och energianvändning av hyggesrester ingår inte i beräkningarna per landskap. En detaljerad beskrivning av beräkningsmetoderna finns som bilaga.

Beräkningarna av skogens kolbalans i hela Finland och nyheter om dessa finns på Naturresursinstitutets temasidor om växthusgasinventeringen. På grund av skillnader i beräkningsmetoderna stämmer den nationella redovisningen och summan av de uppskattningar per landskap som presenteras här inte helt överens.

Resultaten för hela landet uppdateras nästa gång när de preliminära resultaten av växthusgasinventeringen 2025 offentliggörs i december 2026. De slutliga resultaten av växthusgasinventeringen 2025 offentliggörs i mars 2027, varefter den experimentella statistiken över kolbalansen per landskap uppdateras med resultaten för 2025.