Vägens längd från spannmål till tallrik har ökat – en allt större andel går via animalieproduktion, industri och export
Finländarnas direkta konsumtion av spannmål som livsmedel har minskat, även om spannmålsproduktionen har ökat. Spannmålet har inte försvunnit ur livsmedelssystemet, men dess väg till konsumenten har blivit längre och mer mångfasetterad. En allt större del av spannmålet når matbordet indirekt via animalieproduktion, industri och export.
Spannmålets ställning i det finländska livsmedelssystemet har förändrats grundligt. Produktionen har stärkts, användningen av spannmål har blivit mer mångsidig och dess roll som direkt livsmedel har minskat. Produktion, användning och konsumtion av spannmål har blivit allt tydligare åtskilda från varandra.
Enligt överaktuarie Anneli Partala vid Naturresursinstitutet används spannmål inte mindre än tidigare, men på andra sätt. ”Det syns mindre direkt på tallriken och används alltmer mångsidigt som en del av livsmedelssystemet.”
Konsumtionen har minskat betydligt på lång sikt
Finländarnas konsumtion av spannmål direkt som livsmedel har minskat tydligt på lång sikt, när man begränsar granskningen till inhemska spannmålslag, det vill säga vete, råg, korn och havre. På 1950-talet konsumerades dessa spannmål i mängder på drygt 120 kilo per person och år, medan nivån idag ligger på cirka 70–75 kilo.
Förändringen gäller inte bara mängden utan också konsumtionens struktur. Vetets andel har ökat till cirka två tredjedelar av den totala konsumtionen, medan rågens andel har minskat markant. Samtidigt har havrens andel ökat från några procent till cirka 15 procent, vilket också syns i en svag ökning av den totala konsumtionen efter 2010-talet.
Spannmålets betydelse som energikälla har minskat
Spannmålens betydelse som energikälla har minskat hand i hand med konsumtionen. På 1950-talet stod spannmål för ungefär hälften av finländarnas dagliga energibehov, men andelen har därefter sjunkit till drygt en tredjedel. I dag täcker spannmål cirka 30 procent av energibehovet.
”Utvecklingen speglar en mer varierad kost och andra livsmedelsgruppers ökade betydelse, även om spannmål fortfarande är en central energikälla”, säger specialexpert Erja Mikkola.
Största delen av spannmålsskörden används som foder
Den viktigaste förändringen i användningen av spannmål gäller vart skörden slutligen går. År 2025 användes cirka 16 procent av spannmålsskörden som livsmedel, medan cirka 46 procent gick till foder. Återstoden fördelades mellan export (cirka 12 %) och övrig användning. Foderanvändningen är således den klart största enskilda användningen.
Skillnaderna mellan spannmålslagen är stora. Av kornskörden användes cirka 61 procent som foder, vilket gör det till det viktigaste spannmålet för husdjursproduktionen. För vete är användningen jämnare fördelad: cirka 38 procent används till livsmedel och 39 procent till foder. Råg skiljer sig från de andra spannmålen: cirka 77 procent av dess skörd används som livsmedel och foderanvändningen är liten. För havre är användningen mer mångsidig: cirka 38 procent går till foder, cirka 31 procent till export och cirka 9 procent till livsmedel.
”I helhetsbilden betonas spannmålets användning i produktionskedjorna. Största delen av skörden går inte direkt till konsumtion utan fungerar som råvara och mellanprodukt, vilket leder till animaliska livsmedel samt exportintäkter”, säger överaktuarie Irene Rosokivi.
Skördenivåerna har ökat, odlingsarealen har varit stabil
Ökningen i spannmålsproduktionen bygger framför allt på höjda skördenivåer. Hektarskördarna har stigit från cirka 1,5 ton på 1950-talet till dagens nivå på över tre ton, och som bäst överstiger medelskördarna fyra ton per hektar.
Odlingsarealen har på lång sikt legat kvar på cirka en miljon hektar, men inom denna areal har fördelningen mellan olika spannmålslag förändrats.
Förändringar i odlingsstrukturen speglar förändrade användningsbehov
Förändringarna i odlingsstrukturen speglar en differentiering i användningsändamålen. Korn och havre utgör den största delen av odlingsarealen, medan rågens andel är liten. Vete behåller sin ställning som ett centralt brödspannmål, men dess roll ingår samtidigt i en större helhet. Samtidigt har olika spannmålslag specialiserats för sina egna användningsområden.
”Spannmål används alltså inte mindre i Finland än tidigare, men användningssätten har förändrats. En allt större del av skörden går via animalieproduktion, industri och export innan den når konsumentens matbord”, sammanfattar Rosokivi.
Spannmål används inte mindre än tidigare, men på andra sätt. Det syns mindre direkt på tallriken och i allt högre grad i bakgrunden av livsmedelssystemet.
