Enligt Naturresursinstitutets beståndsberäkning har stammen av vitsvanshjort fortsatt att öka jämfört med året innan. Vintern 2020–2021 fanns det i genomsnitt cirka 125 000 vitsvanshjortar. Tack vare bättre metodik och data kan stammen uppskattas med större exakthet än tidigare.
Stammen av vitsvanshjort i Finland vintern 2020–2021 bestod av cirka 125 000 individer (95 % konfidensintervall 113 000–136 000 individer). Detta var en ökning med cirka 15 procent jämfört med året innan.
Per hundra vuxna djur fanns det 57 kalvar (95 % konfidensintervall 55,5–60,2 %) och bland de vuxna djuren fanns det 1,32 hindar per en hjort (95 % konfidensintervall 1,20–1,54).
Utifrån uppgifterna om stammens storlek och beskaffenhet skulle det med stor sannolikhet behövas en avskjutning av minst 73 000 djur under nästa jaktsäsong för att hejda ökningen.
– Siffran är inte någon direkt rekommendation för avskjutning. Hur många djur som kan jagas beror på hur väl vitsvanshjortarna klarar våren och sommaren och hur många kalvar det föds. De är mer osäkra faktorer än de överlevnads- och avkastningsparametrar för föregående år som använts i beräkningarna, säger specialforskare Sami Aikio på Naturresursinstitutet.
Stammen ökar mest i populationstäta områden
Stammen ökade mest i populationstäta områden i Nyland (20,7 %), Satakunta (20,0 %), Egentliga Finland (18,7%) och Södra Tavastland (10,9 %). Ökningen var cirka 10 procent i områden med populationer av medelhög täthet i Kust-Österbotten (10,7 %) och Österbotten (10,0 %). I områden med gles populationstäthet var ökningen störst i Södra Savolax (17,6 %). Hjortstammen minskade något i Norra Tavastland (-2,8 %) och Sydöstra Finland (-1,4 %).
Fortsatt utveckling av beståndsberäkningarna
Beståndsberäkningarna gjordes med en populationsmodell som bygger på bayesiansk statistik. Den tar hänsyn till kalvproduktionen, avskjutningen, ålders- och könsfördelningen samt avgången på grund av hjortolyckor och lodjur.
Uppskattningar av antalet vitsvanshjortar i Finland har gjorts sedan 2016. Under denna tid har indexdata om stammens storlek blivit mångsidigare och beräkningsmodellen mer avancerad. I denna beståndsberäkning har man kunnat ta bättre hänsyn till den slumpmässiga dödligheten till följd av olyckor och andra orsaker som inte hänför sig till jakt.
Resultaten bör granskas med tanke på att de inte anger det exakta antalet vitsvanshjortar, utan är en indikation av populationstätheten.
Mer information lämnas av Jyrki Pusenius, specialforskare, Naturresursinstitutet, tfn 0400 529 865
Mer information lämnas av Sami Aikio, specialforskare, Naturresursinstitutet, tfn 029 532 2148
