Utvecklingen för ursprungliga djurraser

Inhemska djurarter, eller ursprungsdjurarter, kan ha ett stort historiskt och kulturellt värde och vara av vetenskaplig betydelse. De kan utgöra en värdefull genpool (genetiskt material) för djuraveln, genom att de under lång tid har anpassat sig till lokala förhållanden.

Modern djuravel är internationell och kommersiell verksamhet. För produktionen används endast ett fåtal arter som ger hög avkastning. Mindre produktiva men genetiskt unika lokala arter har blivit sällsynta och hotas av utrotning. Genom att stöda djurhållning av inhemska raser samt med djurgenresursprogrammet vill man bevara de inhemska raserna.

Hösten 2026 omfattade det Finlands nationella genresursprogrammet för husdjursektor 4 702 höns och 865 tuppar av lantraser samt 1 245 kycklingar under ett år. Enligt produktionsuppföljningsdata uppgick antalet kvigor och kor av lantraser till cirka 6 900 djur år 2025. Antalet lammande finska får uppgick till 9 197, kajanalands grå till 1 102 och av ålandsfår till 1 118. Enligt stamboksregistret fanns det 2 935 getter, 59 bockar, 219 bockkillingar och 708 getkillingar av finsk lantras. År 2025 fanns det cirka 18 500 finska hästar (Suomen Hippos ry).

Indikatorn för antalet inhemska djurarter beskriver den genetiska mångfalden bland produktionsdjur. Bevarandet av lantraserna och utvecklingen av husdjursproduktionen bygger på att den genetiska diversiteten skyddas och utnyttjas på ett hållbart sätt.

Antalen kor erhålls från Andelslaget Husdjursavelscentralen FABA och hästar från Finlands Hippos rf. Antalet får och getter per ras och antalet höns erhålls från Finlands nationella djurgenresursprogram, som samordnas av Naturresursinstitutet.

Nästa uppdatering av indikatoruppgifterna sker våren 2027.