Vattenerosion på åkrar

Vattenerosion (erosion) är den process där jordpartiklar lossnar från marken på grund av nederbörd och ytvattenflöde, och transporteras vidare på markytan. På åkermark påverkas erosionen av markens topografi, klimat- och väderförhållanden, växttäcke, jordart, markens struktur och innehåll av organiskt material, markbearbetning samt dränering.

Erosion har en betydande inverkan på ytvattenkvaliteten och akvatiska ekosystem. Näringsämnen som fosfor transporteras med jordpartiklar till vattendrag, vilket bidrar till övergödning. Dessutom gör jordpartiklarna vattnet grumligt och orsakar sedimentation. Erosion leder även till förlust av matjord, näringsämnen och kol från åkermark, samt förändringar i markens struktur, sammansättning och topografi, vilket minskar jordens produktivitet.

Erosion och dess negativa effekter på åkermark kan minskas genom åtgärder som vintergrönt växttäcke och skyddszoner längs sluttningar nära vattendrag. Direkt sådd, reducerad markbearbetning och ökat innehåll av organiskt material i jorden bidrar också till att minska erosion.

Erosion på åkermark har i Finland uppskattats på nationell nivå med hjälp av RUSLE-modellen (Revised Universal Soil Loss Equation) (Räsänen 2024), som beräknar erosion under genomsnittliga långsiktiga klimat- och väderförhållanden. Modellen beskriver mängden jordmaterial som lossnar och sätts i rörelse från markytan i ett rutnät (2 m × 2 m), men uppskattar inte mängden jord som faktiskt når vattendragen. Den nationella uppskattningen bygger på jordbruksverkets fältspecifika växt- och åtgärdsdata från 2023. Växtdata omfattade 180 olika grödor och åtgärdsdata innehöll information om genomförandet av vintergrönt växttäcke (grönt växttäcke, stubbtäckning, reducerad bearbetning, växtrester och helt utan växttäcke). Effekten av vintergrönt växttäcke på erosionens omfattning utvärderades genom att jämföra beräknade erosionstal med och utan växttäcke.

Enligt uppskattningen var den genomsnittliga erosionen på åkermark i Finland 570 kg/ha per år, med variation på kommunnivå mellan 120 och 1760 kg/ha per år. Den totala erosionen från all åkermark uppgick till över 1,3 miljoner ton per år. Vintergrönt växttäcke uppskattades minska erosionen på nationell nivå med 50 % (44–56 %) jämfört med ett scenario utan vintergrönt växttäcke. På kommunnivå varierade den erosionminskande effekten av växttäcket mellan 21 % (18–24 %) och 61 % (54–70 %). Effekten var lägst i flera kustkommuner i Västra, Sydvästra och Södra Finland. Dessutom var vintergrönt växttäcke inte riktat särskilt till kommuner med hög erosion och stor åkerareal. Trots detta visar uppskattningarna den viktiga roll som vintergrönt växttäcke har i att minska erosion.

Uppskattningarna är beräknade och förknippade med viss osäkerhet. RUSLE ger dock resultat med jämförbar noggrannhet i Finland som i andra delar av världen. De senaste resultaten är inte heller fullt jämförbara med tidigare uppskattningar, särskilt när det gäller erosionens absoluta omfattning, eftersom bakgrundsdata i modellen har uppdaterats och förändrats.

Anm.: Erosionsuppskattningarna för åren 2019 och 2023 i databastabellen är inte helt jämförbara på grund av ändringar och uppdateringar i de bakgrundsmaterial som använts i uppskattningarna. Erosionsuppskattningarna för år 2023 är därför något större än uppskattningarna för år 2019.

Vattenerosion på åkrar är en av effektindikatorerna för den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP). Indikatorn mäter jorderosion på åkermark, det vill säga avlossning och transport av jordmaterial från marken som orsakas av vatten, under genomsnittliga långsiktiga väder- och klimatförhållanden. Vid beräkningen används RUSLE-modellen (Revised Universal Soil Loss Equation), som uppskattar erosion i enheten ton per hektar och år. 

Med erosion avses här mängden jordmaterial som lossnar från marken och sätts i rörelse. Indikatorn tar inte hänsyn till årliga vädervariationer eller mängden jord som når vattendrag, även om den ger indikationer på detta.