Vilttriangelinventeringen – skogshönsbestånden sommaren 2026

Efter flera års nedgång har bestånden av skogshönsfågel i Finland dels stabiliserats, med det finns stora skillnader mellan arter och områden. 

Enligt Naturresursinstitutets (Luke) vilttriangelinventering är tjäderns och orrens beståndstätheter sommaren 2026 nationellt sett på ungefär samma nivå som i fjol och nära långtidsmedeltalen. Järpens och dalripans bestånd fortsätter minska. Järpens beståndstäthet för hela landet ligger nu under långtidsmedeltalet och för dalripan har tätheterna redan länge varit klart under medeltalet.

Skogshönsens beståndsutveckling uppvisar i år stora regionala skillnader i olika delar av Finland, dels i öst–västlig riktning. I ett område som sträcker sig från sydöstra Finland till Kajanaland, samt i Norra Österbotten, har speciellt tjäderns beståndstätheter vuxit, men även andra arters bestånd växer ställvis inom området. Däremot har många arter klart minskat från ifjol på många håll längre västerut, tydligast i Egentliga Finland, i Österbotten längs kusten och i Södra Tavastland. Även i Lappland är riktningen neråt: tjäderns beståndstäthet har hållits på samma nivå som i fjol, järpen har minskat måttligt, medan orrens och speciellt dalripans bestånd har minskat kraftigare.

Skogshönsens bestånd uppvisar naturliga växlingar

Betydande lokala beståndsväxlingar är typiska för skogshöns. Speciellt orrbestånden har traditionellt uppvisat regelbundna cykliska mönster med 6–7 års periodicitet, men till exempel av vädret orsakad avvikande häckningsframgång kan påverka rytmen. Under de senaste tjugo åren har skogshönsbestånden nationellt sett uppvisat betydande ökningar och minskningar som gäller alla arter samtidigt. Skoghönsbestånden var senast som lägst åren 2016–2017. Efter det ökade alla arter samtidigt under flera års tid, efter vilket bestånden igen har gått tillbaka flera år i rad. Även om skogshönsbestånden har ökat på en del områden, har ingen tydlig ny tillväxt av alla arter på nationell nivå setts efter att bestånden senast började minska.

Häckningsframgången var måttlig

För hela landets del var skogshönsens ungandelar i snitt något högre än året innan, vilket tyder på måttlig häckningsframgång i förhållande till mängden vuxna fåglar. För hela landets del var ungandelarna för tjäder, orre och järpe en aning högre än i snitt, vilket tyder på en måttlig häckningsframgång. Dalripans ungandel var mycket låg, även om den var något större än i fjol.

Lokalt var häckningsframgången bäst i Norra Österbotten och delar av östra Finland, där de flesta arternas ungandelar var höga eller åtminstone genomsnittliga. Dalripans ungandel var lokalt hög i Norra Österbotten, men i Lappland och Kajanaland den lägsta som noteras under hela uppföljningens historia.

Den varma försommaren skapade gynnsamma förutsättningar

Skogshönsens nykläckta ungar behöver under sina första veckor rikligt med insekter som föda och tillgången på insekter är bäst i varma förhållanden. Våren 2026 var exceptionellt varm i nästan hela landet – även maj och juni var varmare än normalt. Väderförhållandena var i utgångspunkt gynnsamma för skogshönsens häckning.

Effekten av vädret är ändå inte entydig. Då det är varmt tidigt på våren kan häckningen förtidigas, så att även kläckningen sker tidigare, en kallare tid på året än normalt. Då har ungarna inte nödvändigtvis nytta av det för årstiden varmare vädret, då tillgången på föda inte ännu är som bäst. I år, då det varit varmt både tidigt på våren och senare i maj–juni, kan man förvänta sig att fördelarna med varm försommar och nackdelarna med tidig kläckning delvis tagit ut varandra. Slutresultatet skulle således vara en medioker häckningsframgång.

Även sorkar och bär påverkar skogshönsen

Skogshönsens häckning påverkas också av sorkbeståndens växlingar. Då det finns rikligt med sork är det många predatorer som använder dem som sin primära föda, vilket minskar predationstrycket på markhäckande fåglar. Sommaren 2026 har sorkbestånden varit speciellt rikliga i Norra Österbotten och Kajanaland. Speciellt i Norra Österbotten har även skogshönsens ungandelar har varit höga, medan de i Kajanaland varit med undantag av dalripan medelmåttliga.  

Blåbärsskörden i år är bättre än i genomsnitt i stora delar av landet. En god bärskörd kan gynna ungfåglarnas överlevnad under slutet av sommaren och hösten, även om den inte kan kompensera ett redan svagt häckningsresultat.

Resultat per fågelart

Tjäder

Tjäderbeståndets medeltäthet för hela Finland är nära nivån i fjol (förändring: +6 %) och med samma nära det långsiktiga medeltalet.

Tjäderbeståndets utveckling från ifjol uppvisar stora regionala skillnader. Beståndet har vuxit tydligt på många håll i de östra delarna av landet, så som i Sydöstra Finland, Norra Karelen och Norra Savolax, men å andra sidan också i Nyland och Norra Österbotten. Däremot har tjäderbestånden minskat från i fjol längre västerut, så som i Österbotten (kusten), Egentliga Finland och Södra Tavastland.

Jämför med de lokala långtidsmedeltalen finns det nu mera tjädrar än normalt främst bara i Norra Savolax, samt i Lappland, där de rätt höga beståndstätheten från i fjol hållits på ungefär samma nivå. Bestånden ligger under långtidsmedeltalet på många håll både i väster och i landets mellersta delar, speciellt på samma områden där tätheterna minskat från i fjol.

Tjäderns ungandel har i snitt vuxit från ifjol och är nu måttligt hög i förhållande till det nationella långtidsmedeltalet. Även kullstorleken är något högre än långtidsmedeltalet och förra sommarens nivå.

Orre

Orrens bestånd har hållits på samma nivå som förra sommaren (förändring: –2 %). Beståndets medeltäthet i hela landet är således fortfarande nära långtidsmedeltalet.

Regionalt har orrbeståndets täthet ökat från i fjol tydligast i Nyland och Norra Tavastland, men måttligt också i Kajanaland och Södra Savolax. Däremot har orrbeståndet minskat kraftigt från i fjol i Egentliga Finland och Österbotten (kusten). Följaktligen är tätheterna nu bland de lägsta som noterats lokalt på dessa områden. I Lappland har beståndstätheten minskat måttligt, men ligger trots det nära det lokala långtidsmedeltalet.

Ungandelen pågående år är för orren något ovanför långtidsmedeltalet. Kullstorleken har minskat på många områden från i fjol och ligger nu runt det långtida medeltalet.

Järpe

Järpens nationella beståndstäthet har minskat från i fjol (förändring: –16 %). Tätheten är nu klart under långtidsmedeltalet.

Tillbakagående bestånd dominerar även helhetsbilden lokalt. Enbart i Kajanaland har järpens beståndstäthet klart ökat och är nu följaktligen i närheten av långtidsmedeltalet. Järpen har minskat på stora områden i landets västra och södra delar, kraftigast i Österbotten (längs kusten), Egentliga Finland, Nyland, Södra Tavastland och Södra Savolax. Mera moderat tillbakagång kan noteras i Österbotten längre in i landet och i Lappland, där beståndstätheterna nu ligger nära långtidsmedeltalen.

På nationell nivå är järpens ungandel aningen ovanför långtidsmedeltalet, vilket är något överraskande i ett läge där beståndet minskar. Kullstorleken är nära långtidsmedeltalet.

Dalripa

Beståndet av dalripa har minskat för tredje året i följd i de skogbeklädda delarna av Finland. Jämfört med tätheten i fjol är minskningen ändå måttlig (förändring: –13 %). Beståndstätheten ligger långt nedanför långtidsmedeltalet både nationellt sett och lokalt på alla områden.

I Lappland har beståndstätheten förändrats med –41 % och i Kajanaland med –17 %. I Norra Österbotten har tätheten ändå klart vuxit från i fjol, då den var som lägst i områdets uppföljningshistoria.

Söder om Norra Österbotten och Kajanaland är dalripan sällsynt. Förändringar i bestånden på dessa områden kan inte tillförlitligt följas upp med vilttriangelinventering eftersom urvalet är för litet statistiskt sett. I sydligare områden där arten fortfarande förekommer har tätheterna varit mycket låga sedan ca 2010. I årets inventering gjordes ändå enstaka observationer i Österbotten (inlandet), Satakunta och Mellersta Finland. Det är möjligt att arten försvinner från en del av de sydligare områdena inom de närmaste årtiondena, till exempel på grund av klimatförändringen.

Dalripans ungandel har varit påfallande låg i sommar, så som även de två senaste åren. Speciellt andelen honor med kullar har varit mycket låg. Den genomsnittliga kullstorleken har däremot varit nära det normala.