Allmänt om växthusgasinventeringen
Rapportering av utsläpp och upptag samt deras tilldelning i inventeringen
I växthusgasinventeringen rapporteras utsläpp och upptag endast från de områden som anses vara påverkade av mänsklig aktivitet. I Finland omfattar detta all skogsmark, åkermark, gräsmark, bebyggelse samt vissa våtmarker, till exempel torvtäktsområden och konstgjorda sjöar. Naturliga myrar, sjöar, älvar och övrig mark anses inte vara påverkade av mänsklig aktivitet, såvida det inte är fråga om områden som omvandlats till dessa kategorier.
Tilldelning av utsläpp och upptag
Utsläpp och upptag av växthusgaser tilldelas ett givet år efter sektor i olika kategorier och markanvändningsklasser. När utsläpp eller upptag har tilldelats en viss kategori, räknas de inte längre inom andra sektorer eller kategorier, för att undvika dubbelräkning. Naturresursinstitutet beräknar utsläpp och upptag av koldioxid (CO₂), metan (CH₄) och dikväveoxid (N₂O) för jordbruks- och LULUCF-sektorerna.
Ansvar för inventeringen, inventeringsår och publiceringar
Varje land rapporterar växthusgasutsläpp och -upptag inom sitt territorium. I Finland har Statistikcentralen det övergripande ansvaret för växthusgasinventeringen och dess rapportering till EU och FN. Naturresursinstitutet ansvarar för inventeringen av jordbrukssektorn samt sektorn markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk (LULUCF).
Inventeringsår och tidsserier
Växthusgasinventeringen upprättas årligen. Varje år rapporteras hela tidsserien för inventeringen, från år 1990 fram till det senaste inventeringsåret. Om beräkningsmetoderna förbättras eller nya utsläppskategorier inkluderas i inventeringen, kan resultaten för tidigare år komma att ändras när hela tidsserien beräknas om med de uppdaterade uppgifterna i den senaste inventeringen. Genomförda förändringar och omräkningar motiveras i samband med rapporteringen av de nya resultaten.
Resultatpubliceringar
Finland publicerar resultaten från växthusgasinventeringen tre gånger per år: i maj publiceras ett snabbestimat, vilket är en preliminär uppskattning av föregående års utsläpp och upptag, i december ges preliminära uppgifter baserade på mer uppdaterat material, och i mars publiceras de slutliga resultaten, där uppgifter kan ha kompletterats eller ändrats efter EU:s granskning. Alla tre rapporter skickas till EU, men endast de slutliga resultaten lämnas till FN.
Utveckling av beräkningsmetoderna
Europeiska unionen kräver att medlemsländerna övergår till noggrannare metoder för rapportering av växthusgasutsläpp. Det innebär att även beräkningsmetoderna i Finlands växthusgasinventering förfinas och uppgraderas enligt den så kallade Tier-nivåklassificeringen. Klassificeringen är ett metodramverk definierat av FN:s klimatpanel (IPCC).
På Tier 1-nivå används mer generaliserade antaganden för att beräkna utsläpp. På Tier 2-nivå används nationella data och utsläppsfaktorer anpassade till lokala förhållanden och på Tier 3-nivå grundar sig beräkningsmetoderna på mer detaljerade nationella uppgifter och modeller. När Tier-nivåerna höjs blir uppskattningarna av utsläpp och upptag mer precisa.
EU ställer krav på att medlemsländerna ska använda nivåerna 2 och 3 i beräkningen av varje utsläppskategori.
Länkar till mer information
- Tidtabeller för offentliggörande av uppföljning av växthusgasinventeringen
- Statistikcentralen: Växthusgasstatistik
- Statistikcentralen: Dokumentation för växthusgasstatistiken
- Statistikcentralen: Beskrivningar av metoder som används i Finlands växthusgasinventering
- Naturresursdata: Diagram för växthusgasinventering (luke.fi)
Mer information om beräkningen inom LULUCF- och jordbrukssektorn
Begrepp
LULUCF-sektorn är en förkortning för sektorn markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk, som kommer från de engelska orden Land Use, Land-Use Change and Forestry.
Växthusgaser som ingår i jordbruks- och LULUCF-sektorns utsläpp är koldioxid (CO₂), metan (CH₄) och dikväveoxid (N₂O). Uppgifterna om utsläpp inkluderar inte kolmonoxid (CO) och kväveoxider (NOx), men dessa rapporteras ändå till klimatkonventionen.
Källa avser en process, aktivitet eller mekanism som släpper ut en växthusgas, aerosol eller dess föregångare till atmosfären.
Sänka är en process, aktivitet eller mekanism som binder en växthusgas, aerosol eller dess föregångare från atmosfären.
Upptag avser växthusgasupptag från atmosfären som åstadkoms genom sänkor.
Utsläpp innebär växthusgasutsläpp till atmosfären från källor.
Koldioxidekvivalent är växthusgasernas klimatpåverkan harmoniserad genom GWP-faktorer.
GWP-faktor (Global Warming Potential) beskriver växthusgasens uppvärmningspotential. Enligt IPCC:s femte utvärderingsrapport är faktorerna: koldioxid 1, metan 28 och dikväveoxid 265.
Klimatkonventionen är FN:s ramkonvention om klimatförändringar.
Kyotoprotokollet är ett för parterna bindande avtal om utsläppsminskningar som kompletterar klimatkonventionen.
IPCC är FN:s klimatpanel, Intergovernmental Panel on Climate Change.