LULUCF-sektorn

LULUCF-sektorn består av sex markanvändningskategorier samt träprodukter. Markanvändningskategorierna är skogsmark, åkermark, gräsmark, våtmarker, bebyggelse och övrig mark. Dessa täcker hela Finlands landareal och inlandsvatten. Markanvändningskategorierna delas vidare in i: (a) områden som har haft samma markanvändning under de senaste 20 åren, och (b) områden där markanvändningen har omvandlats från en annan kategori under de senaste 20 åren.

I varje kategori rapporteras förändringar i kolförråden som orsakas av utsläpp och upptag av koldioxid (CO₂):

• i levande växtbiomassa
• i död ved
• i förna
• i marken

Dessutom rapporteras:

• utsläpp av dikväveoxid (N₂O) från gödsling av skog
• metan- (CH₄) och N₂O-utsläpp från dikade skogsmarker och torvtäktsområden
• CH₄-utsläpp från kraftigt modifierade inlandsvatten
• N₂O-utsläpp från nedbrytning av organiskt material i mineraljordar (områden som omvandlats till skogsmark, åkermark, gräsmark eller bebyggelse för mindre än 20 år sedan)
• utsläpp från terrängbränder, hygges- och restaureringsbränningar

För träprodukter rapporteras förändringar i kolförråden (CO₂).

I växthusgasinventeringen övervakas arealerna för markanvändning och förändrad markanvändning i hela landet, men utsläpp och upptag rapporteras endast för de områden som anses vara påverkade av mänsklig aktivitet. I Finland omfattar detta all skogsmark, åkermark, gräsmark och bebyggelse, samt vissa våtmarker, såsom torvtäktsområden och konstgjorda sjöar. Naturliga myrar, sjöar, älvar och övrig mark – såsom näringsfattiga trädlösa mineralmarker – anses inte vara påverkade av mänsklig aktivitet, såvida det inte är fråga om områden som omvandlats till dessa kategorier.

Bakgrundsinformation 

• Diagram över utsläpp och -upptag i växthusgasinventeringen finns via länken: Diagram för växthusgasinventeringen
• I diagrammen betyder positiva värden utsläpp till atmosfären och negativa värden upptag från atmosfären.
• Diagrammens siffror inkluderar summan av utsläpp och/eller upptag från både områden som förblivit i samma markanvändningskategori och områden där markanvändningen har förändrats.
• Markanvändningsklassificeringen och arealerna bygger på data från riksskogstaxeringen (RST). Vid definitionen av åkermark används också data från Livsmedelsverkets åkerskiftesregister. Övervakning av markanvändningsförändringar kompletteras med flyg- och satellitbilder.
• Växthusgasutsläpp och -upptag i markanvändningskategorierna beräknas separat för mineraljordar och organogena jordar. För åkermark och gräsmark härstammar information om jordart från jordmånsdatabasen och geografiska data från projektet MaaTu – Torvdata för jordbruksmark. För övriga markanvändningskategorier används data från RST-mätningar.
• Utsläpp och upptag anges i koldioxidekvivalenter, där CH₄:s och N₂O:s uppvärmningspotential har omräknats till koldioxidens uppvärmningspotential över ett 100-årigt tidsperspektiv. För metan används faktorn 28 och för dikväveoxid faktorn 265 i enlighet med IPCC:s femte utvärderingsrapport.

Levande biomassa (mineraljordar): Avser biomassan hos det levande trädbeståndet och uttrycker skillnaden mellan tillväxt och avgång. Beräkningen baseras på RST:s skogsinventeringar och Naturresursinstitutets avgångsstatistik. På områden som övergått från åkermark till skogsmark inkluderas även den växtbiomassa som avlägsnats till följd av förändrad markanvändning.

Levande biomassa (organogena jordar): Avser biomassan hos det levande trädbeståndet och uttrycker skillnaden mellan tillväxt och avgång. Beräkningen baseras på RST:s skogsinventeringar och Naturresursinstitutets avgångsstatistik. På områden som övergått från åkermark till skogsmark inkluderas även den växtbiomassa som avlägsnats till följd av förändrad markanvändning.

Organiskt material i marken, död ved och förna (mineraljordar): Beräkningen görs med hjälp av markkolsmodellen Yasso, som använder sig av RST:s träddata, avgångsstatistik samt Meteorologiska institutets temperatur- och nederbördsdata.

Organiskt material i marken, död ved och förna (organogena jordar): Gäller dikade torvmarker. Beräkningen baseras på RST:s träddata, avgångsstatistik, empiriska nedbrytningsmodeller för organiskt material, temperaturdata från Meteorologiska institutet samt markkolmodellering.

N₂O-utsläpp från kvävegödsling: Beräkningen baseras på Livsmedelsverkets årliga statistik över mängden sålt kvävegödsel. Andelarna av direkta och indirekta N₂O-utsläpp till atmosfären från den totala mängden kväve baseras på data insamlad av IPCC som motsvarar finländska klimatförhållanden.

Terrängbränder, hygges- och restaureringsbränningar: Inkluderar CH₄- och N₂O-utsläpp. CO₂-utsläpp från förbränning av trä ingår i förändringarna av trädbeståndets kolförråd. Beräkningarna bygger på RST:s biomassadata samt uppgifter om brandområden insamlade av inrikesministeriet.

N₂O-utsläpp från nedbrytning av organiskt material i mineraljordar: Gäller områden som omvandlats till skogsmark på mineraljordar. Beräkningarna baseras på uppskattningar av kol- och kväveinnehåll i marken.

Utsläpp och upptag från dränering: Gäller CH₄- och N₂O-utsläpp från torvmarker. Emissionsfaktorerna baseras på finsk forskning. Näringsinnehåll i marken samt dikenas skick beaktas i beräkningarna. CO₂-utsläpp redovisas som förändringar i markens kolförråd.

Organiskt material i marken, död ved och förna (mineraljordar): Beräkningen görs med hjälp av markkolsmodellen Yasso, som använder sig av Naturresursinstitutets skördestatistik, spridningsdata för stallgödsel och Meteorologiska institutets temperatur- och nederbördsdata. Vid förändrad markanvändning används data från den tidigare markanvändningskategorin (skogs- eller gräsmark) som ingångsvärde för markkolsmodellen.

Organiskt material i marken och förna (organogena jordar): Emissionsfaktorerna bygger på uppmätta utsläpp från åkrar med ettåriga grödor och vall.

N₂O-utsläpp från nedbrytning av organiskt material i mineraljordar: Gäller områden som omvandlats till åkermark på mineraljordar. Beräkningen baseras på uppskattningar av kol- och kväveinnehåll i marken.

Levande biomassa: Gäller äppelträd och vinbärsbuskar på åkermark där markanvändningen inte förändrats. Beräkningen baseras på skillnaden mellan äppelträdens och vinbärsbuskarnas tillväxt och avgång av biomassa som förloras vid borttagning av gamla träd och buskar. Övriga grödor beaktas inte, eftersom kolet som inbundits i dessa antas frigöras under samma år i form av skörd. På områden som omvandlats till åkermark tas tillväxten av odlingsväxternas biomassa samt borttagning av träd med i förändringsårets beräkningar.

Död ved (organogena jordar): Avser områden där skogsmark omvandlas till åkermark. Beräkningen baseras på RST:s skogsinventeringar.

Organiskt material i marken, död ved och förna (mineraljordar): Avser områden som har omvandlats till gräsmarker. Beräkningen görs med hjälp av markkolsmodellen Yasso, som använder sig av Naturresursinstitutets skördestatistik samt temperatur- och nederbördsdata från Meteorologiska institutet. För gräsmark som förblivit gräsmark på mineraljordar antas det att kolinnehållet i marken inte förändras.

Organiskt material och förna (organogena jordar): Emissionsfaktorerna i beräkningarna baseras på uppmätta utsläpp från gräsmarker på torvmark.

Död ved (organogena jordar): Avser områden där skogsmark har omvandlats till gräsmark. Beräkningen baseras på mängden dött trä som uppmätts i RST:s skogsinventeringar.

Terrängbränder: Inkluderar CO₂-, CH₄- och N₂O-utsläpp från bränder på gräs- och åkermark. Beräkningen baseras på biomassadata samt information om brandområden insamlade av inrikesministeriet.

N₂O-utsläpp från nedbrytning av organiskt material i mineraljordar: Gäller områden som omvandlats till gräsmark på mineraljordar. Beräkningen baseras på uppskattningar av kol- och kväveinnehåll i marken.

Levande biomassa: Avser levande träd- och buskvegetation på till exempel övergivna åkrar där träd börjat etablera sig. Beräkningen baseras på skillnaden mellan tillväxt och avgång och använder data från RST:s skogsinventeringar. För gräsmark som omvandlats från skogsmark eller åkermark inkluderas även borttagning av träd och odlingsväxter.

Levande biomassa: Inkluderar utsläpp från borttagning av biomassa i områden som omvandlats till torvtäktsområden eller konstgjorda sjöar. Beräkningen baseras på data från RST:s skogsinventeringar.

Död ved: Avser områden där våtmark eller skogsmark omvandlas till torvtäktsområden. Beräkningen baseras på RST:s skogsinventeringar.

Organiskt material i marken: Torvtäktsområdenas CO₂-emissionsfaktorer baseras på finländska utsläppsmätningar. Skilda utsläppsfaktorer används för torvproduktionsfält, torvhögar och diken. Utsläpp från användning av torv för trädgårdsändamål beräknas utifrån kolinnehållet i den trädgårdstorv som producerats i Finland. CO₂-utsläpp från konstgjorda sjöar baseras på emissionsfaktorer för isfri tid.

Utsläpp och upptag från dränering och återvätning: Avser CH₄- och N₂O-utsläpp från torvtäktsområden och andra icke-naturliga våtmarker. I beräkningen av CH₄- och N₂O-utsläpp från torvtäkter används samma metoder som för CO₂-utsläpp. För de 50 största konstgjorda sjöarna används näringsstatusen i respektive vattendrag för att välja utsläppsfaktorer enligt IPCC. I utsläppen från vattenkraftsmagasin beaktas även nedströmsutsläpp. CH₄-utsläpp från mindre konstgjorda dammar baseras på emissionsfaktorer för isfri tid. Utsläpp från skogsmark, gräsmark, torvtäkter och bebyggelse som omvandlats till våtmarker beräknas med nationella emissionsfaktorer.

Levande biomassa: Avser områden som omvandlats till bebyggelse. Beräkningen tar hänsyn till växttäcke före och efter markanvändningsförändringen.

Död ved: Avser skogsmark som har omvandlats till bebyggelse. Beräkningen baseras på RST:s mätningar.

Organiskt material i marken och förna: Avser mark som har omvandlats till bebyggelse. Beräkningen tar hänsyn till vilken typ av bebyggelse som området omvandlats till.

N₂O-utsläpp från kvävegödsling: Beräkningen baseras på Livsmedelsverkets årliga statistik över mängden kväve i mineralgödsel som används på bebyggelse. Indirekta N₂O-utsläpp från läckage beräknas med en nationell faktor. Övriga andelar av direkta och indirekta N₂O-utsläpp baseras på IPCC:s riktlinjer för klimatförhållanden som motsvarar de finländska.

N₂O-utsläpp från nedbrytning av organiskt material i mineraljordar: Avser områden på mineraljordar som omvandlats till bebyggelse. Beräkningen baseras på uppskattningar av kol- och kväveinnehåll i marken.

De huvudsakliga kategorierna av träprodukter är sågade trävaror, träskivor samt papper och kartong. Dessa delas i beräkningarna in i mer detaljerade underkategorier. Förändringar i kolförråden rapporteras separat för träprodukter som tillverkats och konsumerats i Finland samt för träprodukter som tillverkats i Finland men exporterats. Beräkningarna baseras på FAOSTAT-databasen och nationell statistik över användning av inhemskt trä samt produktions- och exportdata. Beräkningsmetoden beaktar bland annat densiteten för olika trädslag och livslängden (halveringstiden) för olika produktgrupper.