Jordbrukssektorn

Inom jordbrukssektorn rapporteras årligen utsläpp från fem huvudkategorier: djurs fodersmältning (CH₄), lagring av gödsel (CH₄, N₂O), jordbruksmark (N₂O), kalkning och användning av urea (CO₂) samt förbränning av skörderester (CH₄, N₂O). Kategorin jordbruksmark inkluderar N₂O-utsläpp från konstgödsel, organiska gödselmedel (stallgödsel, avloppsslam), slåtterrester, organogen åker- och gräsmark samt från nedbrytning av organiskt material i mineraljordsåkrar.

Utsläpp från fodersmältning (CH₄) och lagring av gödsel (CH₄, N₂O) beräknas för nötkreatur, hästar (inklusive ponnyer), grisar, får, getter, renar och pälsdjur. För fjäderfän beräknas endast utsläpp från gödselhantering. Strutsar, lamadjur, bison och andra ovanligare produktionsdjur ingår inte i beräkningen på grund av deras låga antal och begränsade betydelse. Utsläpp från sällskapsdjur rapporteras inte.

Växthusgasutsläpp relaterade till jordbruk rapporteras även under andra sektorer. Koldioxidutsläpp från åkermarkens jordmån rapporteras inom sektorn för markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk (LULUCF), medan utsläpp från energianvändning inom jordbruket (t.ex. drivmedel för jordbruksmaskiner, uppvärmning av jordbruksbyggnader) rapporteras inom energisektorn. Dessa utsläpp ingår inte i de rapporterade utsläppen för jordbrukssektorn.

Bakgrundsinformation

• Diagram över utsläpp och upptag från växthusgasinventeringen finns via länken: Diagram för växthusgasinventeringen.
• Arealer för jordbruksmark erhålls från åkerskiftesregistret och riksskogstaxeringen (RST). Arealuppgifterna är desamma som för LULUCF-sektorn (åker- och gräsmarker). Indelningen av jordbruksmark i organogen och mineraljord baseras på den finländska jordmånsdatabasen (Maannostietokanta) och Bruksanvisning för jordmånsdatabasen samt geografiska data från projektet MaaTu – Torvdata för jordbruksmark.
• Utsläpp och upptag anges i koldioxidekvivalenter, där CH₄:s och N₂O:s uppvärmningspotential har omräknats till koldioxidens uppvärmningspotential över ett 100-årigt tidsperspektiv. För metan används faktorn 28 och för dikväveoxid faktorn 265 i enlighet med IPCC:s femte utvärderingsrapport.

Nötkreatur: Utsläpp beräknas separat för dikor, mjölkkor, kvigor, tjurar och kalvar. Beräkningen baseras på djurens bruttoenergiintag (GE) och IPCC:s metanomvandlingsfaktor (Ym). Bruttoenergiintaget uppskattas utifrån djurens genomsnittliga storlek, foderintag, tillväxt och mjölkproduktion. Tillväxten grundar sig på Livsmedelsverkets slaktstatistik, foderkomposition och energibehov enligt fodertabeller, utfodringsrekommendationer, expertbedömningar samt ProAgrias foderdatabank. Antal djur kommer från Naturresursinstitutets statistik.

Grisar: Utsläpp beräknas separat för suggor, galtar, smågrisar, avvanda grisar och slaktsvin. Beräkningen baseras på djurens näringsintag och energiförbrukning. Antal djur kommer från Naturresursinstitutets statistik.

Fjäderfän: Metanutsläpp beräknas inte för fjäderfä, eftersom det inte finns tillräckligt med forskningsdata för att utveckla en lämplig beräkningsmetod.

Får: Beräkningen baseras på djurens bruttoenergiintag och IPCC:s metanomvandlingsfaktor. Bruttoenergiintaget uppskattas utifrån kroppsstorlek, foderintag och tillväxt. Beräkningen använder sig av Livsmedelsverkets slaktstatistik, ProAgrias foderdatabank, fodertabeller och utfodringsrekommendationer.

Hästar och ponnyer: Beräkningen baseras på antalet hästar och ponnyer enligt statistik från den nationella centralorganisationen för finländsk travsport och hästuppfödning (Suomen Hippos ry) och på en standardemissionsfaktor enligt IPCC:s riktlinjer.

Getter: Beräkningen baseras på Naturresursinstitutets statistik över antal getter samt IPCC:s standardemissionsfaktor.

Pälsdjur: Beräkningen baseras på produktionssiffror för pälsdjursvalpar enligt Finlands Pälsdjursuppfödares Förbund (FIFUR) och en landspecifik emissionsfaktor utifrån nationella datakällor och expertbedömningar.

Renar: Beräkningen baseras på antalet renar enligt Naturresursinstitutets statistik och en landspecifik emissionsfaktor utifrån nationella datakällor och expertbedömningar.

Nötkreatur: Beräkningen baseras på mängden flyktiga fasta ämnen (Vs) i gödseln, som beräknas utifrån foderkomposition och -konsumtion separat för dikor, mjölkkor, kvigor, tjurar och kalvar, samt metanproduktionspotentialen (Bo) för respektive djurklass. I beräkningen beaktas data om gödselhanteringssystem (flytgödsel, strögödsel, djupströgödsel samt torrgödsel och urin) samt användning av utsläppsreducerande teknik som samlas in från enkäter och expertbedömningar. Antal djur är samma som i beräkningen av utsläpp från matsmältning och N₂O-utsläpp från lagring av gödsel.

Grisar: Beräkningen görs separat för suggor, galtar, smågrisar, avvanda grisar och slaktsvin. Beräkningsmetoden liknar den för nötkreatur, men beräkningen av mängden flyktiga fasta ämnen i gödseln baseras delvis på nationella datakällor och expertbedömningar och delvis på IPCC:s standardvärden.

Fjäderfä: Beräkningen görs separat för broilers, avelshöns, höns, värphöns, tuppar, kalkoner och övrigt fjäderfä. Beräkningsmetoden liknar den för nötkreatur, men beräkningen av mängden flyktiga fasta ämnen i gödseln baseras delvis på nationella datakällor och expertbedömningar och delvis på IPCC:s standardvärden.

Får, getter, hästar och ponnyer samt pälsdjur: Beräkningsmetoden liknar den för nötkreatur, men beräkningen av mängden flyktiga fasta ämnen i gödseln baseras på IPCC:s standardvärden.

Renar: Beräkningen av mängden flyktiga fasta ämnen i gödseln baseras på IPCC:s standardvärden. Effekterna av gödselhanteringssystem och utsläppsreducerande teknik beaktas inte, eftersom all gödsel hamnar på naturliga betesmarker.

Nötkreatur: Beräkningen baseras på den totala mängden kväve i gödsel, som beräknas utifrån foderkomposition och -konsumtion separat för dikor, mjölkkor, kvigor, tjurar och kalvar. I beräkningarna används en kvävemodell som tagits fram för att beräkna luftburna kväveutsläpp (t.ex. ammoniak), med vilken man kan beakta effekterna av utsläppsreducerande teknik och olika gödselhanteringssystem (flytgödsel, strögödsel, djupströgödsel samt torrgödsel och urin) på bildningen av N₂O under gödselhanteringen. Antal djur är samma som i beräkningarna av CH₄-utsläpp från fodersmältning och lagring av gödsel.

Övriga djurgrupper (grisar, fjäderfä, får, getter, hästar och ponnyer samt pälsdjur): Beräkningsmetoden liknar den för nötkreatur. Antal djur är samma som i beräkningarna för fodersmältningens och gödsellagringens metanutsläpp.

Renar: Utsläppen ingår helt i jordbruksmarkens N₂O-utsläpp eftersom all gödsel hamnar på naturliga betesmarker.

Indirekta N₂O-utsläpp: Gäller dikväveoxidutsläpp som bildas både via kvävenedfall och kväveläckage till vattendrag. Beräkningen av nedfall bygger på en kvävemodell som beaktar effekter av olika gödselhanteringssystem och utsläppsreducerande teknik på kväveförluster under gödselhanteringen. Urlakningen beräknas utifrån mängden gödsel som stannar kvar på farmområden samt en nationell uppskattning av urlakningsandel.

Indirekta N₂O-utsläpp: Gäller dikväveoxidutsläpp som bildas både via både kvävenedfall och kväveläckage till vattendrag. Beräkningen av nedfall bygger på en kvävemodell som beaktar bland annat effekten av olika gödselspridnings- och nedmyllningsmetoder på kväveförluster. Urlakningen beräknas utifrån mängden kväve som spridits på jordbruksmark samt en nationell uppskattning av urlakningsandel. I beräkningarna ingår urlakning från gödsel från djur på bete.

Användning av mineralgödsel: Beräkningen baseras på Livsmedelsverkets årliga statistik över den totala mängden kväve i sålda mineralgödselmedel. 

Användning av organiska gödselmedel: Beräkningen baseras på mängden stallgödsel, avloppsslam och andra organiska gödselmedel som spridits på åkrar. Mängden stallgödsel uppskattas utifrån antal djur och utsöndringsdata, och beräkningen inkluderar gödsel som hamnar direkt på betesmark. Användningen av avloppsslam uppskattas utifrån uppgifter från YLVA-systemet, och användningen av andra organiska gödselmedel utifrån tillverkningsuppgifter som Livsmedelsverket samlat in från företagen.

Gödsel från djur på bete: Beräkningen baseras på uppgifter om betande djur från enkäter samt mängden totalt kväve i betesgödsel.

Utsläpp från skörderester: Beräkningen grundar sig på Naturresursinstitutets skördestatistik och på växtspecifika uppskattningar av mängden kväve i ovan- och underjordiska växtdelar som blir kvar på åkermarken. Utsläppen från skörderester varierar kraftigt till följd av årliga variationer i odlingsarealer och skördar.

N₂O-utsläpp från nedbrytning av organiskt material i mineraljordar: Beräkningen baseras på markkolmodelleringen med Yasso, som använder sig av skördestatistik och gödseldata från Naturresursinstitutet samt temperatur- och nederbördsdata från Meteorologiska institutet. Utsläpp från nedbrytning av organiskt material i mineraljordsåkrar som röjts för mindre än 20 år sedan rapporteras inom LULUCF-sektorn.

N₂O-utsläpp från brukad organogen åker- och gräsmark: Beräkningen baseras på arealer av ett- och fleråriga grödor på organogena jordar, betesmark, träda och övergivna åkrar. Arealerna uppskattas genom att kombinera data från Livsmedelsverkets åkerskiftesregister, riksskogstaxeringen (RST), den finländska jordmånsdatabasen och geografiska data från MaaTu-projektet (torvdata för jordbruksmark).

Från och med början av 2021 är det enligt villkoren för jordbruksstöd inte tillåtet att bränna stubbrester på åkern om jordbrukaren vill få fullt stöd. Därför antas inga utsläpp längre uppkomma från förbränning av skörderester, och även tidigare har dessa utsläpp varit av liten betydelse.

Alla koldioxidutsläpp (CO₂) från användning av kalkningsmedel redovisas inom jordbrukssektorn, eftersom merparten av kalkningen sker på åkermark. Skogsmark kalkas inte i Finland. Beräkningen baseras på statistik över tillverkning och import av kalkmedel.

Avser koldioxidutsläpp (CO₂) som uppkommer vid spridning av urea på jordbruks- och skogsmark. Beräkningen baseras på statistik över tillverkning och import av gödselmedel, insamlad av Livsmedelsverket.