Stamuppskattningen för älg

Enligt Naturresursinstitutets beräkningar var storleken på älgstammen i Finland efter jakten hösten 2023 cirka 84 000 älgar (95 % sannolikhetsintervall 74 000 - 95 000 älgar). Jämfört med året innan var älgstammen cirka 6 procent större. De mål för älgtätheten som de regionala viltråden har fastställt för varje älgförvaltningsområde ger en älgstam på 69 000 - 86 000 älgar i hela landet. De högsta älgtätheterna i Finland (≥ 4,3 älgar per 1000 ha) fanns i den sydvästra skärgården och den södra kusten. De högsta älgtätheterna i norra Finland fanns i sydvästra Lappland (3,0 älgar/1000 ha). I större delen av Lappland och i den norra delen av Uleåborgsprovinsen var älgtätheten högst 2,3 älgar per 1000 ha. Söder om detta område fanns låga älgtätheter i Kuhmo (2,2 älgar per 1000 ha) och i gränsområdena i Satakunta, Tavastland och Sydvästra Finland (≤ 2,3 älgar per 1000 ha). Älgtätheten på andra håll varierade mellan 2,4 och 4,0 älgar/1000 ha (Kartta_tiheys_2023). Områden där könskvoten bland vuxna djur var högst 1,5 kor per tjur (fastställt mål i älgförvaltningsplanen) fanns i den södra delen av Satakunta, i den västra delen av provinsen Södra Finland, på Österbottens kust norr om Vasa och i stora delar av Lappland och östligaste Finland (Kartta_lehmiä_sonni_2023). Kalvproduktionen var bäst (≥ 100 kalvar per 100 kor) i södra delen av Uleåborgs län, västra delen av Norra Savolax, Österbotten och gränsområdet mellan Nyland och Södra Tavastland. Kalvproduktionen var liten (< 76 kalvar per 100 kor) i den sydvästra skärgården, västra kusten av Nyland, de östra delarna av sydöstra Finland och norra Karelen, de nordöstra delarna av Uleåborgs län och Lappland norr om Rovaniemi (Kartta_vasoja_100lehmää_2023). När det gäller den minskning av kalvproduktionen som framhölls i förra årets populationsbedömning verkar situationen ha förbättrats något. Kalvproduktionen hade ökat med minst 5 % från föregående år i 33 älgförvaltningsområden, men minskat med minst 5 % i endast tre av de 59 älgförvaltningsområden.

Älgstammens storlek och struktur i Finland uppskattades enligt älgförvaltningsområde utifrån uppgifter som rapporterades under älgjakten hösten 2023 i tjänsten Oma riista. Älgsällskapen registrerade sina dagliga observationer och antalet fällda älgar under jakten och uppskattade storleken på den återstående älgstammen i det egna området efter jakten. En lagstadgad anmälan om byte gjordes av 5492 sällskap. Älgobservationer registrerades av 5163 sällskap, det vill säga 94,0 procent av sällskapen.

Beståndsberäkningarna har gjorts med Naturresursinstitutets modell för beståndsberäkning (Pusenius etc. 2024, http://urn.fi/URN:ISBN:978-952-380-880-5).  Storleken på älgstammen beräknas med en populationsmodell baserad på bayesiansk statistik, med beaktande av jaktuttaget per år, kalvproduktionen och avgången på grund av älgolyckor och stora rovdjur. Med hjälp av modellen beräknas fördelningarna av populationens storlek och struktur så att modellens kompatibilitet med dagliga observationer, jägarnas uppskattning av den återstående stammen och eventuella resultat av mark- och flygberäkningar samt antalet älgolyckor de senaste åren ska vara bästa möjliga.

Uppskattningar av älgstammens storlek och struktur: tabeller, grafer, och kartor

Tabellen Hirvitietotaulukko_2024 visar den återstående älgstammens storlek och täthet efter jakten (älgar/1 000 ha) med 95% sannolikhetsintervall, jaktuttaget, siffervärden som beskriver strukturen hos den älgstam som är föremål för jakt och andelen kalvar i den återstående stammen efter jakten. Uppgifterna redovisas för åren 2000–2023 (fliken Hirvitalousalueet/Älgförvaltningsområden). Dessutom presenteras i tabellen den återstående älgstammens storlek, med 95 % sannolikhetsintervall, och jaktuttaget av älg i hela landet 2000–2023 (fliken Koko Suomi/Hela Finland).

Figuren Suomen_hirvikanta_ja_saalis_2000_2023 presenterar storleken på älgstammen efter jakten med 95% sannolikhetsintervall, och jaktuttaget i hela Finland 2000–2023.

Figuren Hirvitiheyden_aikasarjat_ja_saalis_2000_2023 visar älgstammens täthet, med 95% sannolikhetsintervall och bytestätheten i de olika älgförvaltningsområdena 2000–2023. För jämförelsens skull har de målsatta älgtätheter som de regionala viltråden har fastställt markerats med ett svart vertikalt streck. 95 % konfidensintervallet enligt Naturresursinstitutets flyginventeringar enligt avståndsmetoden har markerats med blå streck.

Figurerna Lehmiä_per_sonni_aikasarjat_2000_2023 och Vasatuoton_aikasarjat_2000_2023 visar variationerna i strukturen av den älgstam som är föremål för jakt i de olika älgförvaltningsområdena 2000–2023.

Kartorna Kartta_hirvitalousalueet och Kartta_tiheys_2023 visar älgförvaltningsområdena i Finland och åskådliggör den regionala variationen i älgtätheten efter jaktuttaget hösten 2023. Kartan Kartta_saalis_tiheys_2023 visar jaktuttaget vid älgjakten hösten 2023 i proportion till älgförvaltningsområdets areal. Täthetskartorna visar den utjämnade densitetsytan enligt tätheterna i älgförvaltningsområdena; de genomsnittliga tätheterna i älgförvaltningsområdena anges som siffror.

Kartorna Kartta_lehmiä_sonni_2023, Kartta_vasoja_100lehmää_2023 och Kartta_kannan_vasaosuus_2023 visar könskvoten för vuxna älgar i den stam som var föremål för jakt hösten 2023, kalvproduktionstalet i förhållande till antalet vuxna hondjur (kalvar/100 kor) och de regionala variationerna i älgstammens kalvandel efter avskjutningen hösten 2023. Kartorna visar den utjämnade densitetsytan enligt siffervärdena för älgstammens struktur; snittvärdena för älgstammens struktur anges som siffror.

Enligt Naturresursinstitutets beräkningar var storleken på älgstammen i Finland efter jakten hösten 2022 ungefär 77 000 älgar (67 000–88 000 älgar med konfidensgrad 95 %). Jämfört med året innan var älgstammen 4,4 procent mindre. Älgstammens storlek var senast på denna nivå vid mitten av 1990-talet. Den målsatta älgdensiteten placerad av regionala viltrådet för varje älghushållningsområde ger en älgstam på 69 000–86 000 älgar i hela landet. Den högsta älgdensiteten (≥ 4,1 älgar/1 000 ha) fastställdes i sydvästra skärgården och vid sydkusten. I största delen av Lappland och i nordvästra delen av Uleåborgs län var älgdensiteten högst 2,1 älgar per 1 000 hektar. I Enare var älgdensiteten 2,3 älgar per 1 000 hektar och i sydvästra Lappland 2,5 älgar per 1 000 hektar. Söder om Lappland varierade älgdensiteten oftast mellan 2,2 och 3,8 älgar per 1 000 hektar. Områden där könskvoten bland vuxna djur var högst 1,5 kor per tjur (fastställt mål i älgförvaltningsplanen) fanns i delar av sydvästra och södra Finland, längs den österbottniska kusten norr om Vasa, i nordvästra delen av Uleåborgs län samt i stora delar av Lappland och östra Finland. Kalvproduktionen var bäst (>94 kalvar/100 kor) i södra delen av Uleåborgs län, västra delen av Norra-Savolax och västra delen av sydöstra Finland. Reproduktionskvoten var liten (<76 kalvar/100 kor) i sydvästra Finland och västra delen av Nylands kust, östra delarna av sydöstra Finland och Norra Karelen samt i norra delen av Uleåborgs län och i Lappland. Den negativa kalvreproduktionstrenden fortsätter. Tecken på reproduktionsminskning märks på 43 av de 59 älghushållningsområdena om man ser på det beräknade reproduktionstalet (kalvar/kor) och använder som kriterier för minskning dels en negativa reproduktionstrenderna sedan millennieskiftet, dels de beräknade talen efter senaste jakt som är de lägsta sedan millennieskiftet. I de nämnda regionerna har antalet kalvar per kor minskat med i genomsnitt 16,1 procent (standardavvikelse 7,8 %, N = 43). Orsaker till fenomenet kommer att studeras i år.
Älgstammens storlek och beskaffenhet i Finland uppskattades enligt älghushållningsområde utifrån uppgifter som rapporterades under älgjakten hösten 2022 i tjänsten Oma riista. Älgsällskapen registrerade sina dagliga observationer och antalet fällda älgar under jakten och uppskattade storleken på den återstående älgstammen i det egna området efter jakten. En lagstadgad anmälan om fångst gjordes av 5545 sällskap. Älgobservationer registrerades av 5283 sällskap, det vill säga 95,3 procent av sällskapen.

Beståndsberäkningarna har gjorts med Naturresursinstitutets modell för beståndsberäkning. Storleken på älgstammen beräknas med en populationsmodell baserad på bayesiansk statistik, med beaktande av jaktuttaget per år, kalvproduktionen och avgången på grund av älgolyckor och stora rovdjur. Med hjälp av modellen beräknas fördelningarna av populationens storlek och beskaffenhet så att modellens kompatibilitet med dagliga observationer, jägarnas uppskattning av den återstående stammen och eventuella resultat av mark- och flygberäkningar samt antalet älgolyckor de senaste åren ska vara bästa möjliga.

Uppskattningar av älgstammens storlek och struktur

Tabellen Hirvitietotaulukko_2023 visar den återstående älgstammens storlek och täthet efter jakten (älgar/1 000 ha) med konfidensgraden 95 %, jaktuttaget, siffervärden som beskriver strukturen hos den älgstam som är föremål för jakt och andelen kalvar i den återstående stammen efter jakten. Uppgifterna redovisas för åren 2000–2022 (fliken Hirvitalousalueet/Älghushållningsområden). Dessutom presenteras i tabellen den återstående älgstammens storlek, med konfidensgraden 95 %, och jaktuttaget av älg i hela landet 2000–2022 (fliken Koko Suomi/Hela Finland).

Figuren Suomen_hirvikanta_ja_saalis_2000_2022 presenterar storleken på älgstammen efter avskjutningen, med konfidensgraden 95 %, och variationen av jaktuttaget i hela Finland 2000–2022.

Figuren Hirvitiheyden_aikasarjat_ja_saalis_2000_2022 visar älgstammens täthet, med konfidensgraden 95 % och variationerna i bytestätheten 2000–2022. För jämförelsens skull har de målsatta älgtätheter som de regionala viltvårdsråden har fastställt markerats med ett svart vertikalt streck. Konfidensintervallet 95 % enligt Naturresursinstitutets flyginventeringar enligt avståndsmetoden har markerats med blå streck.

Figurerna Lehmiä_per_sonni_aikasarjat_2000_2022 och Vasatuoton_aikasarjat_2000_2022 visar variationerna i strukturen av den älgstam som är föremål för jakt 2000–2022.

Kartorna Kartta_hirvitalousalueet och Kartta_tiheys_2022 visar älghushållningsområdena i Finland och åskådliggör den regionala variationen i älgtätheten efter jaktuttaget hösten 2022. Kartan Kartta_saalis_tiheys_2022 visar jaktuttaget vid älgjakten hösten 2022 i proportion till älghushållningsområdets areal. Täthetskartorna visar den utjämnade densitetsytan enligt tätheterna i älghushållningsområdena; de genomsnittliga tätheterna i älghushållningsområdena anges som siffror.

Kartorna Kartta_lehmiä_sonni_2022, Kartta_vasoja_100lehmää_2022 och Kartta_kannan_vasaosuus_2022 visar könskvoten för vuxna älgar i den stam som var föremål för jakt hösten 2022, reproduktionstalet i förhållande till antalet vuxna hondjur (kalvar/100 kor) och de regionala variationerna i kalvandelen efter avskjutningen hösten 2022. Kartorna visar den utjämnade densitetsytan enligt siffervärdena för älgstammens struktur; snittvärdena för älgstammens struktur anges som siffror.

Denna uppdatering ersätter älgstamuppskattingen och material som publiceras fredagen 4.3.2022. Orsaken för den uppdateringen är fel i databehandlingen som ny har korrigerats.  Påverkan av ändringen marginell. Vi beklagar för eventuella besvär som denna ändring kan orsaka.

Enligt Naturresursinstitutets beräkningar var storleken på älgstammen efter jakten hösten 2021 ungefär 80 800 älgar (95 % konfidensintervall 69 500–93 500 älgar). Jämfört med året innan var stammen 5,7 procent mindre. Den högsta älgtätheten (≥ 4,0 älgar/1 000 ha) förekom i sydvästra skärgården, vid sydkusten, i sydöstra Finland och vid kusten i Bottniska viken söder om Vasa. Låga populationstätheter (≤ 2,2 älgar/1 000 ha) uppmättes i största delen av Lappland och i nordvästra delen av Uleåborgs län. Söder om Lappland varierade älgtätheten mellan 2,3 och 3,7 älgar/1 000 ha. Områden där könsproportionen för vuxna älgar var högst 1,5 kor per tjur fanns i sydvästra och södra Finland, längs den österbottniska kusten söder och norr om Vasa, den norra delen av kusten i Norra Österbotten samt i stora delar av Östra Finland och Lappland. Kalvproduktionen har minskat i många områden. Områden som haft en negativ reproduktionstrend sedan millennieskiftet och där trenden fortsätter finns i Södra Tavastland, Lappland, västra delen av Nylands kust och i sydvästra skärgården.

Älgstammens storlek och beskaffenhet i Finland uppskattades enligt älghushållningsområde utifrån uppgifter som rapporterades under älgjakten hösten 2021 i tjänsten Oma riista. Älgsällskapen registrerade sina dagliga observationer och antalet fällda älgar under jakten och uppskattade storleken på den återstående älgstammen i det egna området efter jakten. En lagstadgad anmälan om fångst gjordes av 5 557 sällskap. Älgobservationer registrerades av 5 367 sällskap, det vill säga 96,6 procent av sällskapen.

Beståndsberäkningarna har gjorts med Naturresursinstitutets modell för beståndsberäkning. Storleken på älgstammen beräknas med en populationsmodell baserad på bayesiansk statistik, med beaktande av jaktuttaget per år, kalvproduktionen och avgången på grund av älgolyckor och stora rovdjur. Med hjälp av modellen beräknas fördelningarna av populationens storlek och beskaffenhet så att modellens kompatibilitet med dagliga observationer, jägarnas uppskattning av den återstående stammen och eventuella resultat av mark- och flygberäkningar samt antalet älgolyckor de senaste åren ska vara bästa möjliga. I år vidareutvecklades modellen så att den tillåter större slumpmässig variation i populationsdynamiken.

Uppskattningar av älgstammens storlek och struktur

Tabellen Hirvitietotaulukko_2022.xlsx visar den återstående älgstammens storlek och täthet efter jakten (älgar/1 000 ha) med konfidensgraden 95 %, jaktuttaget, siffervärden som beskriver strukturen hos den älgstam som är föremål för jakt och andelen kalvar i den återstående stammen efter jakten. Uppgifterna redovisas för åren 2000–2021 (fliken Hirvitalousalueet/Älghushållningsområden). Dessutom presenteras i tabellen den återstående älgstammens storlek, med konfidensgraden 95 %, och jaktuttaget av älg i hela landet 2000–2021 (fliken Koko Suomi/Hela Finland).

Figuren Suomen_hirvikanta_ja_saalis_2000_2021.pdf presenterar storleken på älgstammen efter avskjutningen, med konfidensgraden 95 %, och variationen av jaktuttaget i hela Finland 2000–2021.

Figuren Hirvitiheyden_aikasarjat_ja_saalis_2000_2021.pdf visar älgstammens täthet, med konfidensgraden 95 % och variationerna i bytestätheten 2000–2021. För jämförelsens skull har de målsatta älgtätheter som de regionala viltvårdsråden har fastställt markerats med ett svart vertikalt streck. Konfidensintervallet 95 % enligt Naturresursinstitutets flyginventeringar enligt avståndsmetoden har markerats med blå streck.

FigurernaLehmiä_per_sonni_aikasarjat_2000_2021.pdf och Vasatuoton_aikasarjat_2000_2021.pdf visar variationerna i strukturen av den älgstam som är föremål för jakt 2000–2018.

Kartorna Kartta_hirvitalousalueet.pdf och  Kartta_tiheyspinta_lukemat_2021.pdf visar älghushållningsområdena i Finland och åskådliggör den regionala variationen i älgtätheten efter jaktuttaget hösten 2021. Kartan Kartta_saalistiheys_2021.pdf visar jaktuttaget vid älgjakten hösten 2021 i proportion till älghushållningsområdets areal. Täthetskartorna visar den utjämnade densitetsytan enligt tätheterna i älghushållningsområdena; de genomsnittliga tätheterna i älghushållningsområdena anges som siffror.

Kartorna Kartta_lehmiä_sonni_2021.pdf och Kartta_kannan_vasaosuus_2021.pdf visar könskvoten för vuxna älgar i den stam som var föremål för jakt hösten 2021 och de regionala variationerna i kalvandelen efter avskjutningen hösten 2021. Kartorna visar den utjämnade densitetsytan enligt siffervärdena för älgstammens struktur; de snittvärdena för älgstammens struktur anges som siffror.

Enligt Naturresursinstitutets uppskattning av storleken på älgstammen var stammen efter jakten hösten 2020 ungefär 82 100 älgar (95 % konfidensintervall 70 500–100 600 älgar). Jämfört med året innan var stammen 10,6 procent mindre. Den högsta älgtätheten (> 3,5 älgar/1 000 ha) var vid den södra och sydvästra kusten, kusten i Bottniska viken söder om Vasa samt i sydöstra Finland. Låga populationstätheter (<2,5 älgar/1 000 ha) uppmättes speciellt i Lappland. Söder om Lappland varierade älgtätheten i stort sett mellan 2,5 och 3,5 älgar/1 000 ha. Områden där könsproportionen för vuxna älgar var högst 1,5 kor per tjur fanns i sydvästra och södra Finland, längs den österbottniska kusten söder och norr om Vasa samt i Östra Finland och Lappland. Kalvproduktionen håller på att minska i många områden i Lappland.

Älgstammens storlek och beskaffenhet i Finland uppskattades enligt älghushållningsområde utifrån uppgifter som rapporterades under älgjakten hösten 2020 i tjänsten Oma riista. Älgsällskapen registrerade sina dagliga observationer och antalet fällda älgar under jakten och uppskattade storleken på den återstående älgstammen i det egna området efter jakten. En lagstadgad anmälan om fällda djur gjordes av 5 542 sällskap. Älgobservationer registrerades av 5 393 sällskap, det vill säga 97 procent av sällskapen.

Beståndsberäkningarna har gjorts med Naturresursinstitutets modell för beståndsberäkning. Storleken på älgstammen beräknas med en populationsmodell baserad på bayesiansk statistik, med beaktande av antalet fällda djur per år, kalvproduktionen och avgången på grund av älgolyckor och stora rovdjur. Med hjälp av modellen beräknas fördelningarna av populationens storlek och beskaffenhet så att modellens kompatibilitet med dagliga observationer, jägarnas uppskattning av den återstående stammen och eventuella resultat av mark- och flygberäkningar samt antalet älgolyckor de senaste åren ska vara bästa möjliga.

Uppskattningar av älgstammens storlek och struktur enligt älghushållningsområde

Tabellen Hirvitietotaulukko_2021.xlsx visar den återstående älgstammens storlek och täthet efter jakten (älgar/1 000 ha) med 95 % konfidensintervall 2000–2020, de siffror som beskriver strukturen hos den älgstam som är föremål för jakt och andelen kalvar i den återstående stammen efter jakten.

Bilden Hirvitiheyden_aikasarjat_ja_saalis_2000_2020.pdf visar älgstammens täthet, 95 % konfidensintervall och variationerna i fångstätheten 2000–2020. Med vertikal linje presenteras för jämförelsens skull de målsatta tätheter som de regionala viltvårdsråden har fastställt.

Bilderna Lehmiä_per_sonni_aikasarjat_2000_2020.pdf och Vasatuoton_aikasarjat_2000_2020.pdf visar variationerna i älgstammens struktur 2000–2020.

Kartorna Kartta_hirvitalousalueet.pdf och Kartta_tiheyspinta_lukemat_2020.pdf visar älghushållningsområdena och de regionala variationerna i älgstammens täthet i Finland. Kartan Kartta_saalistiheys_2020.pdf visar antalet fällda älgar under älgjakten hösten 2020 i proportion till älghushållningsområdets areal. Täthetskartorna visar den utjämnade täthetsarealen härledd från tätheterna i de ekonomiska regionerna och de genomsnittliga tätheterna i älghushållningsområdena i siffror.

Kartorna Kartta_lehmiä_sonni_2020.pdf och Kartta_kannan_vasaosuus_2020.pdf visar könsfördelningen för vuxna älgar i den stam som är föremål för jakt och de regionala variationerna i åldersfördelningen av den återstående stammen.

Enligt Naturresursinstitutets uppskattning av storleken på älgstammen var stammen efter jakten hösten 2019 ungefär 87 200 älgar (95 % konfidensintervall 74 800–100 600 älgar). Jämfört med året innan var stammen 8,5 procent mindre. Den högsta älgtätheten (≥ 4 älgar/1 000 ha) var vid den södra och sydvästra kusten och kusten i Bottniska viken söder om Vasa. Den lägsta älgtätheten (≤ 3 älgar/1 000 ha) var i Lappland. Söder om Lappland varierade älgtätheten i stort sett mellan 2,5 och 3,5 älgar/1 000 ha. Kalvproduktionen ökade i flera områden i norra Finland, men minskade i flera områden i södra Finland. Områden där könsproportionen för vuxna älgar var högst 1,5 kor per tjur finns främst i sydvästra och södra Finland, de östligaste delarna av Finland och Lappland.

Älgstammens storlek och struktur i Finland uppskattades enligt älghushållningsområde utifrån uppgifter som rapporterades under älgjakten hösten 2019 i tjänsten Oma riista och på älginformationsskort. Älgsällskapen registrerade sina dagliga observationer och älgfångster under jakten och uppskattade storleken på den återstående älgstammen i det egna området efter jakten. En lagstadgad anmälan om fångst gjordes av 5 507 sällskap. Älgobservationer registrerades av 5 335 sällskap, dvs. 97 procent av sällskapen.

Beståndsberäkningarna har gjorts med Naturresursinstitutets modell för beståndsberäkning. Storleken på älgstammen uppskattas med en populationsmodell baserad på en bayesiansk statistik, med beaktande av årlig fångst, kalvproduktion och avgång till följd av älgolyckor och stora rovdjur. Med hjälp av modellen beräknas fördelningarna av populationens storlek och struktur så att modellens kompatibilitet med dagliga observationer, jägarnas uppskattning av den återstående stammen och eventuella resultat av mark- och flygberäkningar samt antalet älgolyckor de senaste åren ska vara bästa möjliga.

Uppskattningar av älgstammens storlek och struktur enligt älghushållningsområde

Tabellen Hirvitietotaulukko_2020.xlsx visar den återstående älgstammens storlek och täthet efter jakten (älgar/1 000 ha) med 95 % konfidensintervall 2000–2019, de siffror som beskriver strukturen hos den älgstam som är föremål för jakt och andelen kalvar i den återstående stammen efter jakten.

Bilden Hirvitiheyden_aikasarjat_ja_saalis_2000_2019.pdf visar älgstammens täthet, 95 % konfidensintervall och variationerna i fångstätheten 2000–2019. Med vertikal linje presenteras för jämförelsens skull de målsatta tätheter som de regionala viltvårdsråden har fastställt.

Bilderna Lehmiä_per_sonni_aikasarjat_2000_2019.pdf och Vasatuoton_aikasarjat_2000_2019.pdf visar variationerna i älgstammens struktur 2000–2019.

Kartorna Kartta_hirvitalousalueet.pdf och Kartta_tiheyspinta_lukemat_2019.pdf visar älghushållningsområdena och de regionala variationerna i älgstammens täthet i Finland. Kartan Kartta_saalistiheys_2019.pdf visar fångsten från älgjakten hösten 2019 i proportion till älghushållningsområdets areal. Täthetskartorna visar den utjämnade täthetsarealen härledd från tätheterna i de ekonomiska regionerna och de genomsnittliga tätheterna i älghushållningsområdena i siffror.

Kartorna Kartta_lehmiä_sonni_2019.pdf och Kartta_kannan_vasaosuus_2019.pdf visar könsfördelningen för vuxna älgar i den stam som är föremål för jakt och de regionala variationerna i åldersfördelningen av den återstående stammen.

Enligt Naturresursinstitutets uppskattning av storleken på älgstammen var stammen efter jakten hösten 2018 ungefär 86 500 älgar (95 % konfidensintervall 74 500–99 000 älgar). Jämfört med året innan var stammen elva procent mindre. Den högsta älgtätheten (≥ 5 älgar/1 000 ha) var vid den södra och sydvästra kusten. I stora delar av södra och västra Finland varierade älgtätheten mellan 3 och 4 älgar per 1 000 hektar. I östra och norra Finland var tätheten främst mindre än 3 älgar per 1 000 hektar. År 2017 upptäcktes en minskning i kalvproduktionen i stora områden i östra och norra Finland, och nu har minskningen avtagit något. Områden där könsproportionen för vuxna älgar var högst 1,5 kor per tjur finns främst i sydvästra och södra Finland och norra Lappland.

Älgstammens storlek och struktur i Finland uppskattades enligt älghushållningsområde utifrån uppgifter som rapporterades under älgjakten hösten 2018 i tjänsten Oma riista och på älginformationsskort. Älgsällskapen registrerade sina dagliga observationer och älgfångster under jakten och uppskattade storleken på den återstående älgstammen i det egna området efter jakten. En lagstadgad anmälan om fångst gjordes av 5 497 sällskap. Älgobservationer registrerades av 5 353 sällskap, dvs. 97 procent av sällskapen.

Stamuppskattningarna har gjorts med Naturresursinstitutets modell för stamuppskattning. Storleken på älgstammen uppskattas med en populationsmodell baserad på en bayesiansk statistik, med beaktande av årlig fångst, kalvproduktion och avgång till följd av älgolyckor och stora rovdjur. Med hjälp av modellen beräknas fördelningarna av populationens storlek och struktur så att modellens kompatibilitet med dagliga observationer, jägarnas uppskattning av den återstående stammen och eventuella resultat av mark- och flygberäkningar samt antalet älgolyckor de senaste åren ska vara bästa möjliga.

Uppskattningar av älgstammens storlek och struktur enligt älghushållningsområde

Tabellen Hirvitietotauluko_2019.xlsx visar den återstående älgstammens storlek och täthet efter jakten (älgar/1 000 ha) med 95 % konfidensintervall 2000–2018, de siffror som beskriver strukturen hos den älgstam som är föremål för jakt och andelen kalvar i den återstående stammen efter jakten.

Bilden Hirvitiheyden_aikasarjat_ja_saalis_2000_2018.pdf visar variationerna i älgstammens täthet, 95 % konfidensintervall och i fångstätheten 2000–2018. Med vertikal linje presenteras för jämförelsens skull de målsatta tätheter som de regionala viltvårdsråden har fastställt.

Bilderna Lehmiä_per_sonni_aikasarjat_2000_2018.pdf och Vasatuoton_aikasarjat_2000_2018.pdf visar variationerna i älgstammens struktur 2000–2018.

Kartorna Kartta_hirvitalousalueet.pdf och Kartta_tiheyspinta_lukemat_2018.pdf visar älghushållningsområdena och de regionala variationerna i älgstammens täthet i Finland. Kartan Kartta_saalistiheys_2018.pdf visar fångsten från älgjakten hösten 2018 i proportion till älghushållningsområdets areal. Täthetskartorna visar den utjämnade täthetsarealen härledd från tätheterna i de ekonomiska regionerna och de genomsnittliga tätheterna i älghushållningsområdena i siffror.

Kartorna Kartta_lehmiä_sonni_2018.pdf och Kartta_kannan_vasaosuus_2018.pdf visar könsfördelningen för vuxna älgar i den stam som är föremål för jakt och de regionala variationerna i åldersfördelningen av den återstående stammen