Beståndsuppskattning av vitsvanshjortstammen 2025

Enligt Naturresursinstitutets uppskattning fanns det i slutet av jaktsäsongen 2025 i februari 106 000 vitsvanshjortar (bild 1). Beräkningens konfidensintervall på 95 % motsvarar 99 000–113 000 individer. Vitsvanshjortstammen har minskat sedan förra året (-5,5 %) och från toppnoteringen år 2021 (-22,9 %).

Vitsvanshjorten introducerades i Finland på 1930-talet och har sedan dess i takt med stammens tillväxt blivit ett talrikt och viktigt vilt. Å andra sidan gör hjortkollisioner och effekterna på jordbruk och vegetation att det krävs att beståndet regleras. Naturresursinstitutet bedömer storleken på, utvecklingen av och utbredningen av vitsvanshjortstammen i slutet av jaktsäsongen varje år, framför allt för att kunna planera avskjutning.

Bild 1. Vinterbestånd av vitsvanshjort samt avskjutning 1981–2025. Runt uppskattningarna anges ett konfidensintervall på 95 %. Uppskattningen enligt HTA-modellen är den sammanlagda storleken av vinterbestånden per älghushållningsområde. Material: avskjutningsuppgifter från Finlands viltcentral, beståndsberäkning Naturresursinstitutet. Bild: Naturresursinstitutet.

Bild

Vitsvanshjortstammen är som störst (> 30 individer/1 000 ha) i Egentliga Finland, Södra Tavastland, södra delarna av Satakunta och i Västra Nyland (bild 2). Den norra gränsen för stammen som jagas går från Pyhäjokiområdet till sydgränsen av Ule träsk och till gränsen mot Norra Karelen, men det finns vitsvanshjort även utanför detta område. Mer detaljerad information om populationstätheten i hela landet samt kartor som är specifika för älghushållningsområden gällande antal individer, täthet och förändringar i täthet finns i karttjänsten (luonnonvaratieto.luke.fi) (välj älg- och klövdjur).

Populationstäthet i älghushållningsområden

Utifrån respektive älghushållningsområde var populationen som tätast (ungefär 26–37 individer/1 000 ha) i februari 2025 i älghushållningsområdena i Egentliga Finland, Södra Tavastland, Satakunta och Nyland (bild 3). Individtätheten minskade också i de flesta älghushållningsområden (i Egentliga Finland, Nyland och Södra Tavastland som mest med -2,4–-3,0 individer/1 000 ha), men det fanns också områden med liten ökning i Nyland. I områden med gles population i inlandet var minskningen av beståndstätheten obetydlig. De relativa förändringarna var som störst i Kust-Österbotten och Sydöstra Finland. Vitsvanshjortstammen har redan minskat i de flesta älghushållningsområdena under 3–4 år, men först de senaste åren i delar av Egentliga Finland.

Bild 3. Populationstätheten för vitsvanshjortens vinterbestånd (A) enligt ÄH-modellen och förändring av tätheten (B) jämfört med föregående år. I ÄH-modellen har älghushållningsområdena vid norra och östra kanten (RP-PO 1, KS-PS, PS 3, PS-ES och ES-KAS) slagits ihop för att få tillräckliga avskjutnings- och observationsdata för beräkningarna. Älghushållningsområdenas gränser: Finlands viltcentral. Underlagskarta: Lantmäteriverket. Bild: Naturresursinstitutet.

I hela landet finns 56,0 kalvar per 100 vuxna vitsvanshjortar (56,0–57,7 kalvar med 95 % konfidensintervall). Siffran är cirka 2 % högre än förra året. Könskvoten hos vuxna djur var 1,49 hindar per en hjort (1,35–1,62 hindar/hjort med 95 % konfidensintervall). Siffran är cirka 6 % högre än förra året och ligger på samma nivå som under den tillväxtfas för stammen som föregick år 2021. Dödligheten som inte orsakas av jakt uppskattades precis som förra året till ungefär 2 %-enheter högre än under stammens toppår. Det som ligger bakom förändringen kan till exempel vara regionala ökningar av stora rovdjur samt till exempel snörika vintrar, men det finns inte mer information om det.

Storleken på stammen som ska jagas under hösten ligger enligt prognosen som bygger på vinterstammens storlek och struktur på 142 000 individer (123 000–161 000 individer med 95 % konfidensintervall). För att stammen ska förbli oförändrad skulle det krävas en avskjutning på 36 000 individer och en minskning genom ett jaktuttag på 51 000–56 000 individer med ett konfidensintervall på 90–95 %. Under den gångna jaktsäsongen fälldes ungefär 48 000 individer.