Beståndsberäkning av vitsvanshjortar 2026

Enligt Naturresursinstitutets beräkningar fanns det 120 000 vitsvanshjortar i Finland vid jaktsäsongens slut i februari 2026 (figur 1). Beräkningens konfidensintervall på 95 % motsvarar 115 000–125 000 individer. Beståndsökningen är 3,5 procent jämfört med ifjol.

Beståndsberäkningen har för första gången tagits fram med data per älgförvaltningsområde från och med 2000. Det större dataunderlaget omfattar de år då hjortstammen ökade snabbt på 2010‑talet. Av denna anledning är beräkningarna för hela tidsserien på en högre nivå (9,1 %) än de tidigare beräkningarna. De beräkningar som publicerades för ett år sedan utgick från data om 2016–2025. Publicering av en ny beståndsberäkning medför alltid en uppdatering av beräkningarna för tidigare år.

Naturresursinstitutet bedömer storleken på samt utvecklingen och utbredningen av vitsvanshjortstammen i slutet av jaktsäsongen varje år, framför allt för att kunna planera avskjutning.

Det tätaste hjortbeståndet per älgförvaltningsområde fanns i februari 2026 i Västra Nyland

Stammen av vitsvanshjortar är tätast i Västra Nyland och Egentliga Finland (40–46 individer per 1 000 hektar). Tätheter på över 30 individer per 1 000 hektar förekom i Södra Tavastland, södra Satakunta och Västra Nyland (figur 2).

Den norra gränsen för stammen som jagas går i likhet med ifjol från söder om Brahestad till Ule träsks södra sida och gränsen mot Norra Karelen. Vitsvanshjortar förekommer också norr om detta område, men tätheterna är låga och ingår inte i beståndsberäkningarna.

Mer detaljerad information om populationstätheten i hela landet samt kartor som är specifika för älghushållningsområden gällande antal individer, täthet och förändringar i täthet finns i karttjänsten (välj älg- och klövdjur).

Populationstäthet i älghushållningsområden

Det tätaste hjortbeståndet per älgförvaltningsområde fanns i februari 2026 i Västra Nyland (ca 46 individer per 1 000 ha). De högsta tätheterna i Egentliga Finland, Satakunta och Södra Tavastland var 35–40 individer per 1 000 hektar (figur 3).

Stammen av vitsvanshjort har minskat i de flesta älgförvaltningsområdena under de föregående 4–5 åren, men vände uppåt under det senaste granskningsåret, särskilt i älgförvaltningsområdena Satakunta, Södra Tavastland och Västra Nyland. I dessa områden ökade beståndet med 2,7–4,1 individer per 1 000 hektar. Ökningen av det beräknade beståndet i hela landet är nettoeffekten av ökningen i områden med en hög populationstäthet respektive den omfattande minskningen i områden med en gles hjortpopulation.

Figur 3. Populationstätheten för vitsvanshjortens vinterbestånd (A) enligt ÄH-modellen och förändring av tätheten (B) jämfört med föregående år. Älghushållningsområdenas gränser: Finlands viltcentral. Underlagskarta: Lantmäteriverket. Bild: Naturresursinstitutet.

Kalvningsresultat och stam som är jaktbar

I hela landet finns 53,6 kalvar per 100 vuxna vitsvanshjortar (51,9–55,2 kalvar med 95 % konfidensintervall). Könskvoten hos vuxna djur var 1,53 hindar per en hjort (1,38–1,67 hindar/hjort med 95 % konfidensintervall). Det beräknade beståndet är större än tidigare, vilket beror på det större dataunderlaget och inte på förändringar i beståndets sammansättning. Dödligheten som inte orsakas av jakt var 9,8 procent (8,4–11,2 % med 95 % konfidensintervall).

Storleken på stammen som ska jagas nästa höst ligger enligt prognosen som bygger på vinterbeståndets storlek och sammansättning på 162 000 individer (150 000–173 000 individer vid 95 % konfidensintervall). För att stammen ska förbli oförändrad skulle det krävas en avskjutning på 42 000 individer och en minskning genom ett jaktuttag på 53 000–57 000 individer med ett konfidensintervall på 90–95 %. Under den gångna jaktsäsongen fälldes ungefär 40 500 hjortar.

Dataunderlag och metoder för beståndsberäkning

Beräkningarna bygger på en modell som utgår från älghushållningsområdena och som ska ge bästa möjliga överensstämmelse mellan beståndets storlek och data som beskriver faktorer som påverkar det. Till dessa hör avskjutnings- och observationsdata, jägarnas uppskattningar av den kvarvarande populationen, statistik över hjortolyckor och vägtrafik samt Naturresursinstitutets beräkningar av lodjursstammens storlek. Den nya beståndsberäkningen medför också en uppdatering av beräkningarna för tidigare år. Mer detaljerad beskrivning av metoden

Kärnan i beståndsberäkningen utgörs av uppgifter som inrapporterats av jägarna. Uppgifterna om hjortobservationer under jakten, som används för beräkningarna av kalvproduktionen, har konstaterats vara synnerligen viktiga, eftersom de endast har insamlats från och med 2020, och i vissa områden är uppgifterna knapphändiga. Även fällda individer ska meddelas som observationer.

Skador orsakade av vitsvanshjort hanteras genom jakt

Vitsvanshjorten introducerades i Finland på 1930-talet och har sedan dess i takt med stammens tillväxt blivit ett talrikt och viktigt vilt. Å andra sidan gör hjortkollisioner och effekterna på jordbruk och vegetation att det krävs att beståndet regleras. Viltförvaltningens mål har i flera år varit att minska stammen för att undvika de besvär som uppstår av den höga tätheten av vitsvanshjortar.