Resultat för vilttriangelinventeringen vintern 2025

Baserat på vinterns vilttriangelinventering har antalet räknade spår av ekorre, skogshare, hermelin och vessla ökat från i fjol på många håll i landets södra och mellersta delar, medan de har minskat i norr.

Långtidsuppföljning av vilt (över 37 år) visar att många arter av småvilt har minskande bestånd. Nationellt sett har skogsharens och rävens bestånd minskat till cirka hälften, ekorrens och vesslans bestånd till cirka en tredjedel och hermelinens bestånd till bara en sjättedel jämfört med situationen år 1989. Däremot har fältharens bestånd ökat kraftigt i hela landet och även utterns bestånd har ökat (Tabell 1, Figur 1, pdf).

Det finns flera faktorer som påverkar långsiktiga förändringar i djurbestånd och det är svårt att påvisa orsakssamband. Gemensamma utmaningar för nordliga däggdjur är klimatförändringen, allt svagare cykliska växlingar i sorkbestånden, förändringar i skogslandskapets struktur och sydliga arter som i allt högre grad sprider sig norrut. Å andra sidan kan sydliga arter som trivs i kulturlandskap i ofta klara sig bättre än tidigare.

För många arter av småvilt, så som harar, ekorre, rödräv, samt flera små och medelstora mårddjur, är taxeringen av spår i snön den viktigaste eller enda årliga beståndsuppföljningen i Finland. Denna rapport behandlar ifrågavarande arter.

Skogshare
Jämfört med i fjol har skogsharens bestånd minskat i norr, medan den på många håll i de södra-, mellersta- och östra delarna av landet har ökat något. Nationellt sett tar dessa beståndsväxlingar i stort sett ut varandra. På lång sikt (37 år) har skogsharens bestånd minskat till knappa hälften. Tillbakagången är kraftigast i södra- och mellersta delarna av landet, men ser ut att ha avtagit. I hela landet verkar beståndet till och med ha ökat en aning under i slutändan av uppföljningsperioden. I Norra Finland har beståndet under de senaste 20 åren varit stabilt.

Fälthare
Enligt årets inventering har fältharens bestånd hållits i genomsnitt på ungefär samma nivå som i fjol. I de norra delarna av landet har påfallande få spår av fälthare rapporterats jämfört med tidigare vintrar och till skillnad från tidigare granskningar verkar beståndet uppvisa en konsistent minskande trend de senaste åren. Under den 37-åriga uppföljningsperioden har fältharens bestånd nationellt sett 20–30-faldigats och arten har spridits både österut och norrut. Fältharen är en sydlig art, vars bestånd är tätast i Södra- och Västra Finlands jordbrukslandskap.

Ekorre
Ekorrbeståndet har minskat i de norra delarna av landet, där det senaste toppåret var 2023. I resten av landet minskade beståndet drastiskt redan efter toppen 2022 och nu kan en ökning observeras i många områden. Ekorrbeståndet har nationellt sett minskat till ungefär en tredjedel under uppföljningsperioden som omfattar 37 år. I landets södra delar har tillbakagången varit måttligare än i landets mellersta delar. I båda områdena är minskningen ändå kontinuerlig, medan det i norra delarna av Finland finns tecken på stabilisering eller en svagt uppåtgående trend under de senaste åren. Ekorren har stora årliga beståndsväxlingar, som ofta förekommer samtidigt över stora områden. Den största enskilda orsaken till artens stora beståndsväxlingar är variation i den årliga mängden grankottar.

Rödräv
Jämfört med föregående vinter har rävbeståndet i hela landet hållits i stort sett stabilt, men det förekommer regional variation. Nationellt sett har rävbeståndet minskat till knappa hälften under den 37 år långa uppföljningsperioden. Efter år 2010 har beståndet ändå varit stabilt eller svagt växande. Tillbakagången är kraftigare mot öst och svagare längre norrut. I landets mellersta delar har rävbeståndets utveckling uppvisat ett tydligt vågigt mönster, som återspeglas svagt även i hela landets bestånd, med botten runt 1996 och 2010, samt toppar runt 2002 och 2017.

Utter
Jämfört med i fjol har antalet snöspår av utter ökat, men det förekommer också lokala växlingar. På lång sikt har utterbeståndet ökat tydligt i landets södra- och norra delar, där en svag ökning fortfarande pågår, medan beståndet länge varit stabilt i landets mittersta delar. I väst är beståndstillväxten något kraftigare än i öst. På basis av vilttriangelinventeringen har utterbeståndet nationellt sett varit rätt så stabilt de senaste tjugo åren. I ljuset av andra källor, så som den nationella vinterfågeltaxeringen, kan utterbeståndet särskilt vid kusten ha ökat betydligt mera än vad i vilttriangelinventeringens resultat visar.

Mård
Jämfört med året innan har mårdbeståndet i genomsnitt hållits oförändrat eller minskat något. Det förekommer ändå lokal variation; till exempel i norra delarna av landet har minskningen lokalt varit större. Nationellt sett har mårdbeståndet hållits mycket stabilt över den 37-åriga uppföljningsperioden, men i olika delar av landet är långtidsförändringarna ändå påfallande. I Södra Finland har beståndet minskat till nästan hälften, i landets mittersta delar syns en svag minskning och i landets norra delar har beståndet nästan fördubblats.

Hermelin
Beståndet av hermelin har i genomsnitt hållits på samma nivå som i fjol, men de lokala variationerna är stora. I Kajanaland och Norra Österbotten har bestånden minskat, men i Lappland är läget samma som i fjol. På många håll i landets södra och mellersta delar har hermelinbestånden vuxit från förra vintern. Hermelinbeståndet i Finland har i ljuset av 37 år snöspårinventering minskat till bara en sjättedel. Tillbakagången har fram till 2010-talets mitt varit kraftigast i landets norra delar där arten i början av uppföljningsperioden var klart vanligare än i Södra Finland. I norra delarna av landet finns det tecken på att beståndsutvecklingen har planat ut eller svängt mot en svag ökning under de senaste cirka 10 åren. Mängden hermelinspår påverkas väsentligt av sorkarnas beståndsväxlingar, d.v.s. tillgången på deras stapelföda. Sorkbestånden påverkar inte enbart hermelinernas bestånd utan också deras beteende: då det finns lite sork rör sig hermeliner och vesslor mera ovanpå drivan så att det bildas mera spår i snön.

Vessla
Jämfört med förra vintern har vesslans bestånd i genomsnitt hållits rätt stabilt. I landets södra och mellersta delar har beståndet ökat lokalt på många håll, medan en tydlig minskning kan ses i de norra delarna av landet. Beståndet av vessla i Finland har under den 37 år långa uppföljningsperioden minskat till cirka en tredjedel. Tillbakagången är kraftigare längre norrut, men i motsats till hermelinen, är vesslans tillbakagång långsammare längre österut. Vesslans bestånd varierar avsevärt mellan åren i respons till de cykliskt växlande sorkbestånden. Förutom att antalet spår av vessla påverkas av verkliga beståndsväxlingar spelar också beteendet i olika skeden av sorkcykeln en roll: om det finns få sorkar att äta, rör sig vesslorna mer ovanpå snön.

Snöförhållandena påverkar antalet inventerade trianglar

Totalt inventerades 518 vilttrianglar i skogsterräng i vintras, vilket är cirka 17 % fler än i fjol (se Figur 2 nedan). Å andra sidan räknades bara 49 fälttrianglar i södra- och västra Finlands jordbrukslandskap, vilket är 28 procent färre än i fjol. Med undantag av Lappland var vintern mild och snöfattig i Finland. I synnerhet längs sydkusten var perioderna med snötäcke korta. De ogynnsamma förhållandena i söder återspeglas särskilt i antalet inventerade fälttrianglar.