Ogräsbekämpning
Rödbetsplantornas tillväxt är långsam i början. Dess blast växer inte ut och blir så täckande som hos sockerbetan, utan beroende på rödbetssort kan blasten vara mycket anspråkslös (t.ex. Pablo). Därmed konkurrerar rödbetsblasten ganska dåligt mot ogräsen. Därför är det ännu viktigare att lyckas med ogräsbekämpningen i rödbeta än i sockerbeta med tanke på skörden.
I rödbetsodlingen bekämpar man vanligen ogräsen kemiskt i början av växtperioden, och kompletterar bekämpningen senare med ogräshackningar så länge det behövs. I framtiden kommer utbudet av herbicider dvs. ogräsbekämpningsmedel sannolikt att minska, och bidragssystemen att gynna mekanisk ogräsbekämpning. Tack vare rödbetans relativt korta växttid är det i rödbetsodlingen möjligt att tillämpa fördröjd sådd. Det betyder att man jordbearbetar två gånger med 1–2 veckors mellanrum, och därmed eliminerar den första vågen av fröogräs, och sår först därefter. Rödbetan tål de flesta ogräsbekämpningsmedel som är godkända för sockerbeta, men rödbetan är känsligare än sockerbetan för brännskador av medlen.
Några ogräsbekämpningsmedel som är godkända för sockerbeta är också godkända för bekämpning av fröogräs i rödbeta. Eftersom det ofta kommer förändringar i utbudet av bekämpningsmedel och deras bruksanvisningar, bör man innan man använder något medel först ta reda på vilka medel som är godkända för användning i rödbeta och deras gällande bruksanvisningar (också Minor use- dvs. så kallade off-label-godkännanden) i växtskyddsmedelsregistret Kemidigi (finns språkval till svenska). Minor use-godkännande betyder att på grund av begränsade forskningsresultat kan bekämpningsmedlet orsaka skador på odlingsväxten, och att sådana eventuella skador är på användarens ansvar.
För rödbeta lönar det sig vanligen att bespruta två gånger mot ogräs. Det är skonsammare mot rödbetorna och effektivare mot ogräsen än bara en besprutning. Första besprutningen görs när ogräsen är på hjärtbladsstadiet eller senast när ogräsens första örtblad (bladen som kommer efter hjärtbladen) syns. Andra besprutningen görs när de nya ogräsen i sin tur är på nämnda utvecklingsstadium. Fler än två besprutningar rekommenderas inte för rödbeta, på grund av dess relativt korta växttid och därav risken för rester av bekämpningsmedel i rödbetorna vid skörden
Med ogräshackningar kan man bekämpa ogräs i rödbetsodlingens radmellanrum. Hackningarna kan göras med en traktordragen radhacka. I ekologisk odling är det nödvändigt, och också i konventionell odling nödvändigt för att komplettera kemisk ogräsbekämpning. Ogräshackningarna lönar det sig inte att påbörja innan det har gått över en vecka efter kemisk besprutning, för att de kemiska medlen ska hinna verka ordentligt. Det är vanligen nödvändigt med flera hackningar, för rödbetornas blast är liten och därför börjar den inte täcka radmellanrummen ordentligt och konkurrera bra med ogräsen under växtperioden. Vid de sista hackningsgångerna bör man akta sig för att skada rödbetornas rotdel sedan den har blivit tjockare.
Vanligen måste man utöver hackningarna också rensa rödbetsodlingen för hand, för kemisk bekämpning och hackningar har inte tillräcklig effekt mot t.ex. härdiga och besvärliga mångåriga ogräs såsom mjölktistel, åkertistel och knölsyska.
För bekämpningen av mångåriga ogräs som de nämnda samt t.ex. kvickrot bör utgångspunkten vara att man ska få bort dem så mycket som möjligt från åkern redan åren innan man odlar rödbeta. Visserligen finns kemiska medel för selektiv bekämpning av kvickrot också i rödbeta, men man måste beakta dessa medels långa karenstider i relation till rödbetans relativt korta växttid.
