Odling på friland

Vid grundgödslingen av åkern i samband med sättningen av purjolöken ger man 70–90 kg kväve per hektar. Dessutom ger man senare på sommaren åtminstone en gång cirka 20–30 kg tilläggskväve per hektar, helst två gånger. Beroende på mängden kväve som frigörs ur jorden är purjolökens kväveupptagning totalt cirka 180–210 kg kväve per hektar. Man kan mäta markens innehåll av lösligt kväve på våren före vårgödslingen, och senare under sommaren före tilläggsgödsling. Mängden lösligt kväve i skiktet 0–30 cm under markytan bör ligga över 40 kg/ha under tio veckors tid från lökplanteringen. När man dimensionerar kvävegödslingen måste man också minnas att enligt nitratförordningen (statsrådets förordning 1250/2014) är den största tillåtna gödslingsgivan av lösligt kväve för purjolök på mineraljordar 250 kg/ha och på organogena jordar 210 kg/ha. 

Fosfor- och kaliumgödsling

Om vårgödslingens fosfor (den startfosfor som i södra Finland ges senast 15.5 och i norra Finland senast 15.6) inte har placeringsgödslats i jorden via billar utan ytgödslats, kan man ge tilläggsfosfor på sommaren genom besprutning med fosforbladgösling 5 l/ha. Den tillåtna totala mängden fosforgödsel enligt förordningen om fosfor avgörs av resultatet av markkarteringen man ska göra för jorden, så att i jordens fosforklass 1 (dålig) får man för lök gödsla högst 60 kg fosfor per hektar, i fosforklass 4 (tillfredsställande) högst 40 kg/ha, och i fosforklass 7 (betänkligt hög) högst 5 kg/ha. 

De tillåtna övre gränserna för fosforgödslingen enligt fosforförordningen och den rekommenderade genomsnittliga kaliumgödslingen för purjolök presenteras i vidstående tabell. Rekommendationen för kaliumgödsling gäller en skördemålsättning på 25 ton purjolök per hektar. Om man eftersträvar en högre eller lägre skörd än så, bör man öka eller minska kaliumgivan i motsvarande mån. Kaliumgödslingen kan man liksom kvävegödslingen dela på flera gödslingsgånger under växtperioden. Man kan ge två tredjedelar av kaliumgivan vid vårgödslingen och en tredjedel som ytgödsling på sommaren, mest praktiskt i samband med tilläggsgödsling med kväve, strax före en ogräshackning om man utför sådana.

^1) ) Statsrådets förordning 64/2023, s.k. fosforförordningen. Se förordningen beträffande eventuell fosforutjämning under en vald utjämningsperiod.

F1-hybrider har trängt undan de gamla sorterna också beträffande purjolök. Enligt undersökningar i USA är numera över 50 procent av Alliumsläktets sorter hybridsorter. Eftersom odlingen av purjolök är liten, är det svårt att lyfta fram rekommenderbara sorter. 

Man sätter ungefär 200 000 plantor per hektar. Med planttätheten kan man påverka hur grova purjolökarna blir, dvs. diametern. Glest planterade plantor blir tjockare, tätt planterade blir spädare. Man strävar efter att sätta purjolöksplantorna alla på jämnt djup. 

För sättningen rekommenderas planteringsmaskiner med så kallade sparkbillar. Denna billtyp har inuti billarna en maskinellt driven rörlig del, som trycker/”sparkar” ut plantorna en åt gången ur billarna. Det är också viktigt att plantorna sätts så de blir stående lodrätt i marken. Purjolökar som satts lutande blir inte raka. 

Ett alternativ till att plantera ut förodlade plantor på friland är att så direkt på friland med en frömatta (såmatta). En frömatta är en matta som kan köpas i sjok av vissa storlekar, med frön fästa i mattan på lagom avstånd från varandra, som man breder ut på marken. På frömattan lägger man ett tunt lager jord, och vattnar tillräckligt antal gånger. Metoden lämpar sig för odling av purjolök i liten skala. Purjolökarna på bilden har vuxit upp ur en frömatta. Med denna metod strävar man efter att bekämpa ogräsen under purjolökens långsamma utveckling i början.