Bevattning av morot

Med bevattning kan man få goda morotsskördar också under år med långa torrperioder. Efter sådd kan man vid behov bevattna för att få en jämn groning och plantuppkomst, och vid behov också senare under längre torrperioder. Behovet av bevattning uppstår först på grovkorniga mojordar, som i övrigt är utmärkta morotsjordar.

Det är ändå inte brådskande att bevattna morötterna på försommaren om groningen och uppkomsten har gått väl. Morotens huvudrot har en utmärkt förmåga att snabbt söka sig djupt ner mot fukt. Detta främjar utvecklingen av långa, välformade morötter. Om man däremot håller markens ytskikt fuktigt med bevattning under försommaren, söker sig inte huvudroten tillräckligt mycket neråt, utan rotsystemet blir ytligt och morötterna blir korta och förgrenar sig lätt.

Om sommaren fortsätter att vara exceptionellt torr och varm måste man bevattna morötterna. En engångsbevattning på 30 millimeter är en bra allmän rekommendation. Kväll, natt och tidig morgon är de mest gynnsamma tidpunkterna för bevattning beträffande nytta och effektivitet. Då är det svalare och oftast svagare vind än på dagarna, vilket ger mindre förlust av bevattningsvatten genom avdunstning. Bevattning under 20 millimeter ger begränsad nytta särskilt på grova mineraljordar under varma dagar. Vid engångsbevattning över 40 millimeter är det risk för erosion och igenslamning av jordytan.

Om det finns morotsflugor i odlingen bör man inte bevattna under flugornas flygtopp eller veckan därefter, eftersom torka kan döda över 90 % av morotsflugans larver.

Det finns idag många olika bevattningssystem tillgängliga. Traditionella manuellt flyttbara rörsystem med sprinklers lämpar sig för bevattning av mindre ytor, då de kräver mycket arbetskraft. Användningen av rörsystem är numera mycket liten. I stället har det kommit nya lätta bevattningssystem (bild). 

Stora bevattningsmaskiner lämpar sig för omfattande odling. En bevattningsmaskin drar antingen en bevattningsramp (bevattningsbom) eller en bevattningskanon längs åkern. Det finns också självgående bevattningsramper och bevattningskanoner. Bevattningskanonerna sprutar ut en kraftig, långsamt horisontellt pendlande vattenstråle i en hög båge över växtligheten. Ramper ger ofta ett jämnare bevattningsresultat än kanoner, eftersom kanonernas vattenstråle som flyger i en hög båge är känslig för vind. Rampernas vattenduschar är också skonsammare mot känsliga jordytor och späda, känsliga plantor än bevattningskanonernas kraftiga vattenstråle. Således kan en stor bevattningskanon ge för ”hårdhänt” bevattning på våren vid bevattning av groende eller nyligen uppkomna, späda plantor, speciellt på erosions- och slamningskänslig jord såsom mo och mjäla. Här kan lätta bevattningssystem (bild) och bevattningsramper lämpa sig bättre. Senare på sommaren kommer även stora bevattningskanoner till sin rätt.