Havsområdet- Vassbuk 2025
Publicerad 13.10.2026
Efter att torsken minskat ökade beståndet av vassbuk (skarpsill) i Östersjön snabbt under 1990-talet, och lekbeståndet nådde sin topp år 1997. Även om beståndet därefter minskade, har det förblivit betydligt rikligare än under 1980-talet. Under de rika torskåren, när vassbuksbeståndet var litet, förekom arten i låga antal i de finländska vattenområdena. Även om vassbuken under sina goda år är väsentligt rikligare i egentliga Östersjön än strömmingen, har den i Bottenhavet alltid varit fåtalig jämfört med strömmingen, och den verkar likaså undvika Rigabukten.
Finlands totala fångst av vassbuk i Östersjön år 2025 minskade i linje med fiskekvoterna för tredje året i rad jämfört med föregående år. Dess fiskeridödlighet minskade till nivån för referensvärdet . Tack vare den andra ganska rikliga årsklassen i rad (2024 och 2025) är lekbeståndet nu i tillväxt efter tre särskilt svaga år, och det ligger klart över alla referensvärden (Bpa, Blim och MSY Btrigger).
Enligt ICES rådgivning från år 2026 bör fångsterna år 2027 ligga mellan 253 819 ton och 332 885 ton under förutsättning att EU:s mångåriga förvaltningsplan (MAP) följs. Rådet anses vara i enlighet med försiktighetsprincipen.
Trålfiske efter pelagiska arter (vassbuk och strömming) är förbjudet för fartyg från Europeiska unionens medlemsstater utanför kuststaternas baslinje (gränsen för det inre territorialvattnet på ett avstånd av 12 nautiska mil från kusten) i delområdena 25–27, 28.2 och 29 samt väster om den östliga longituden 24° E i Finska viken från början av maj till slutet av juli.
I de ekolodningar som görs på hösten har vassbukens utbredningsområde varit koncentrerat till de nordostliga och östliga delarna av egentliga Östersjön samt till Finska viken. Vid ekolodningarna i maj har vassbuk däremot påträffats jämnare i både den södra och den norra delen av egentliga Östersjön.
Vassbuk i Östersjöns ekosystem
Beståndet av vassbuk i Östersjön bedöms som ett enda fiskbestånd. Under de senaste åren har det dock varit typiskt att höstens akustiska undersökningar visat stora mängder vassbuk i den norra delen av Östersjöns huvudbassäng (i kustnära områden väster om de baltiska länderna samt i Finska viken), medan fisken på våren förekommer rikligare i den södra delen.
Åldersbestämningar visar att vassbuk växer långsammare i norra Östersjön än i den södra delen. Detta tyder på att vassbuken inte vandrar i stora mängder från norr till söder. Enligt fiskarna uppehåller sig den sydliga vassbuken på hösten på grundare vatten än där de akustiska undersökningarna genomförs.
Minskningen av torsk och syrebristen i Östersjön har gynnat vassbukbeståndets tillväxt
Vassbukbeståndet i Östersjön har varit starkt sedan 1990-talet. Samtidigt kollapsade torskbeståndet och även strömmingsbeståndet i huvudbassängen fortsatte att minska. Bristen på torsk, som använder vassbuk som föda, är sannolikt en av de faktorer som möjliggjort vassbukbeståndets tillväxt.
De omfattande syrefria bottenområdena i huvudbassängen gynnar också indirekt vassbuken genom att försämra strömmingens möjligheter till god tillväxt.
Om Östersjön vore i gott skick och bottnarna syresatta, skulle strömmingsbeståndet sannolikt vara större och vassbukbeståndet mindre. Orsaken är att strömmingen, som konkurrerar med vassbuken om djurplankton som föda, för att lyckas väl och växa sig stor också behöver kräftdjursföda som kräver syresatta bottnar. Under dagens förhållanden, då födan från bottenlevande djur och stora djurplanktonarter är begränsad, förblir strömmingen småvuxen.
Det stora vassbukbeståndet har tidvis också påverkat laxens framgång negativt. När vassbukbeståndet varit mycket rikligt har den stora andelen vassbuk i laxens föda lett till tiaminbrist hos laxen (M74-syndromet). Detta har åtminstone försämrat laxens reproduktionsförmåga.
Miljöförändringar har stor betydelse för Östersjöns fiskbestånd
Betydelsen av överfiske för förändringarna i Östersjöns fiskbestånd har sannolikt överdrivits, eftersom alla effekter av den försämrade livsmiljön inte har förståtts fullt ut.
I rekommendationerna från Internationella havsforskningsrådet (ICES) strävar man efter att styra fisket så att försvagade bestånd återhämtar sig eller åtminstone att förutsättningarna för återhämtning bevaras. Därför måste även fisket anpassas till ett bestånds försämrade produktionsförmåga när livsmiljön försämras. Sådana anpassningar har varit särskilt nödvändiga i rådgivningen för torsk- och laxfiske.
Tillståndet för Östersjöns bestånd av torsk, strömming och kanske även lax skulle med stor sannolikhet förbättras (samtidigt som vassbukbeståndet eventuellt skulle minska) om Östersjöns miljötillstånd förbättrades. Det största problemet är den höga näringsbelastningen och de omfattande syrefria bottenområdena. Det relativt begränsade inflödet av friskt havsvatten till Östersjön och den därmed minskade salthalten har också bidragit till att de syrefria bottnarna brett ut sig och till att fiskfaunan längs Finlands kuster blivit mindre marin.
Expert
