Havsområdet - Strömming 2025
Publicerad 13.10.2026
Biomassan för de strömmingar som leker i Bottniska viken uppskattas enligt den senaste beståndsanalysen ha sjunkit under referensvärdet år 2019. Beståndet minskade ytterligare något år 2023 till följd av svältperioden 2020–2022, men har sedan dess återhämtat sig till i närheten av MSY Btrigger-referensvärdet. Strömmingens kondition har varit god sedan 2024, och i och med att individtillväxten återhämtat sig har andelen stora strömmingar (totallängd över 18 cm), som försvann under svältperioden, ökat något i beståndet. Referensvärdena för beståndet stramades åt år 2024. Strömmingsbeståndet i Egentliga Östersjön och Finska viken fortsatte att stärkas, och fångstrekommendationen har stigit från i fjol. Strömmingsbeståndet i Rigabukten är i ett gott skick.
Östersjöns egentliga bassäng och Finska viken (ICES-delområdena 25–29 och 32, exklusive Rigabukten)
Sedan mitten av 1980-talet har strömmingens reproduktion i beståndet i egentliga bassängen i regel varit svagare än genomsnittet. Undantag är åren 2002, 2007, 2014 och 2024, då de föregående årsklasserna som var större än genomsnittet föddes. Årsklasserna 2025 och 2026 ser ut att vara genomsnittliga. Baserat på uppskattningen var årsklassen 2014 den största i beståndet i egentliga bassängen och Finska viken sedan 1982.
Enligt ICES rådgivning ska fångsterna år 2027 ligga mellan 211 363 och 324 914 ton om EU:s fleråriga förvaltningsplan (EU MAP) följs. Det faktum att man i de centrala delarna av egentliga bassängen (inklusive Finska viken) även fångar strömming från Rigabukten måste beaktas vid planeringen och genomförandet av fisket. Enligt rådgivningen bör fiske på strömmingsstim på väg till lek inte tillåtas, såvida det inte har fastställts att fiskemetoden inte är skadlig för strömmingsbeståndet.
Under vintern 2022–2023 ändrades beräkningarna av referensvärdena (MSY Btrigger, Bpa ja Blim) vid utvärderingen av strömmingsbeståndet i egentliga bassängen. Till följd av detta bedömdes beståndets status vara svagare än tidigare, och biomassan för den lekande delen av beståndet (lekbiomassan) uppskattades vara mindre än det lägsta referensvärdet (Blim). Fiskekvoterna minskades, varpå beståndet började växa. I beståndsanalysen för 2026 uppskattades lekbeståndet vara lika stort som senast i mitten av 1980-talet, och man bedömde att fångsterna kan ökas för andra året i rad. Med ett fiske i enlighet med rådgivningen uppskattas lekbeståndets biomassa år 2027 överskrida det MSY Btrigger -referensvärde som fastställdes vintern 2022–2023.
Liksom under de senaste åren är strömmingsbeståndet i Östersjöns egentliga bassäng som rikligast i Finlands närområden – i den norra delen av egentliga bassängen och i Finska viken – men glesare i södra Östersjön.
Strömmingsbeståndet i Rigabukten (östra delen av ICES-delområde 28)
Fiskedödligheten för strömming i Rigabukten i åldersgrupperna 3–7 var tidigare hög, men efter att ha sjunkit kraftigt under åren 2008–2012 har den sedan 2010 i regel legat i linje med den MSY-princip som fastställts för beståndet, mycket nära eller under (0,28). Utvecklingen av lekbeståndets biomassa har följt de starka årsklasserna och var på uppgång från slutet av 2010-talet, men har enligt en preliminär uppskattning minskat något under 2026. Beståndet är klart större än det långsiktiga medelvärdet. Reproduktionen har sedan slutet av 1980-talet i regel lyckats bättre än under 1970- och 1980-talen, och efter millennieskiftet har flera rekordstora årsklasser fötts. Enligt ICES rådgivning ska fångsterna år 2027 ligga mellan 25 832 och 38 696 ton om EU MAP följs.
Strömmingen i Rigabukten är på grund av lokala miljöförhållanden och hård näringskonkurrens den minsta till storleken i Östersjön, och den är kortlivad. Individtillväxten upphör i praktiken redan efter några få, ofta till och med efter bara 2–3 tillväxtsäsonger.
Bottniska viken (ICES-delområdena 30 och 31)
Tack vare stora årsklasser växte lekbeståndet av strömming i Bottniska viken kraftigt fram till början av 1990-talet från att under 1980-talet ha varit ett glesare bestånd med snabbväxande individer, samtidigt som individtillväxten avtog. Lekbeståndets biomassa nådde sin topp under 1990-talet och minskade fram till millennieskiftet till följd av minskad salthalt och ekosystemförändringar. Under 2000-talet varierade lekbeståndets biomassa mellan 730 000 och 900 000 ton. Under 2010-talet minskade beståndet gradvis under en period med stora kvoter och fångster. Konditionsfaktorn (Fulton) ökade, men individtillväxten förbättrades endast i ringa grad och har förblivit långt ifrån 1980-talets tillväxt. Enligt den senaste beståndsanalysen sjönk lekbeståndets biomassa under det nuvarande MSY Btrigger-referensvärdet (som fastställdes år 2024) år 2019.
Strömmingens kondition började försämras hösten 2020, och under 2021 och 2022 var särskilt de stora individerna exceptionellt magra, till och med utmärglade, och en stor del av de största individerna dog troligen av svält. Lekbiomassan uppskattas ha sjunkit till sin lägsta nivå under 2023 och 2024, varefter lekbeståndet år 2025 återhämtade sig till i närheten av Btrigger-referensvärdet.
Återhämtningen av strömmingens kondition började under vintersäsongen 2022–2023, och hösten 2024 var strömmingarna de fetaste på decennier och de var fortfarande i god kondition hösten 2025. Andelen stora individer i beståndet har ökat, men har ännu inte nått den andel som motsvarade nivån på 2010-talet.
Enligt den senaste uppskattningen lyckades reproduktionen exceptionellt väl år 2002. Under 2010-talet förekom årsklasser som är större än genomsnittet åren 2011, 2014, 2016, 2018, 2019 och, enligt preliminära resultat, år 2024.
Den abundans av strömming som observerats vid ekolodningar och som omfattar alla åldersgrupper har under perioden 2007–2024 legat över medelvärdet åren 2011, 2012, 2014, 2017, 2020 och 2023. Det största individantalet i tidsserien observerades år 2020, medan de lägsta strömmingsmängderna observerades åren 2021 och 2022. I trålproverna från hösten 2023 (det tredje största individantalet i tidsserien) konstaterades att stora individer med en totallängd på över 17 cm nästan helt hade försvunnit under svältperioden. Individantalet hösten 2025 låg på en genomsnittlig nivå. De stora skillnaderna i de abundanser som observerats under på varandra följande år vid ekolodningarna i Bottenhavet visar att en större del av strömmingsbeståndet i Bottenhavet än i egentliga bassängen kan befinna sig utom räckhåll för ekolodet under mätningarna.
Enligt ICES rådgivning ska fångsterna år 2027 ligga mellan 80 767 och 90 391 ton om EU MAP följs.
Miljöförändringar har stor påverkan på Östersjöns fiskbestånd
Överfiskets betydelse för förändringarna i Östersjöns fiskbestånd har sannolikt överdrivits, eftersom alla effekter av en försämrad livsmiljö inte har varit fullt ut förstådda.
I den rådgivning som ges av Internationella havsforskningsrådet (ICES) strävar man efter att styra fisket så att försvagade fiskbestånd kan återhämta sig eller åtminstone att förutsättningarna för deras återhämtning bevaras. Därför måste fisket anpassas till beståndens minskade produktionsförmåga när en arts livsmiljö försämras. Sådana anpassningar har varit särskilt nödvändiga i rådgivningen för torsk- och laxfisket.
Tillståndet för Östersjöns torsk-, sill- och möjligen även laxbestånd skulle med stor sannolikhet förbättras (medan skarpsillsbeståndet kanske skulle minska) om Östersjöns miljötillstånd förbättrades. De största problemen är den höga näringsbelastningen och de omfattande syrefria bottenområdena. Det relativt begränsade inflödet av friskt oceanvatten till Östersjön, och den minskade salthalt som följer av detta, har bidragit till att syrefria bottnar blivit vanligare och har också gjort fiskfaunan längs Finlands kuster mindre marin till sin karaktär.
Användning av strömming och livsmedelsberedskap
En oberoende livsmedelsberedskap kräver också en mångsidig och välfungerande fiskerisektor. När det gäller strömming räcker det inte att enbart fokusera på fiske för livsmedelsändamål om detta sker på bekostnad av foderfisket.
Användningen av strömming bygger på flera parallella marknader där priset på strömming för livsmedel måste vara konkurrenskraftigt. När olika användningsområden bibehålls förblir utnyttjandet av strömming flexibelt och stöder även livsmedelsberedskapen.
En betydande andel används som människoföda
En betydande del av den strömming som fångas i Finland används som människoföda, antingen direkt som livsmedel eller indirekt genom vattenbruk. Fiskmjöl som framställs av strömming används som råvara i fiskfoder och stöder därmed även produktionen av inhemsk odlad fisk. De olika användningsområdena kompletterar varandra och upprätthåller produktions-, förädlings- och distributionskedjorna inom det finländska fiskerinäringen.
Användningen av strömming som foder för pälsdjur har däremot minskat under de senaste åren i takt med att pälsdjursuppfödningen minskat. I dag används främst biprodukter från förädlingen, såsom rens, inom pälsdjursnäringen.
På konsumentmarknaden försvagas strömmingens ställning av dess lilla storlek och varierande kvalitet, särskilt under perioder med varmt vatten. Odlad laxfisk har etablerat sin ställning som ett alternativ till strömming eftersom den är lätt att använda och har en jämn kvalitet.
Fisket av strömming för foderändamål stöder också tillgången på strömming för livsmedel. När foderproduktionen upprätthålls fungerar hela fiskerinäringens livsmedelskedja. Foderfisket skapar dessutom beredskap att trygga livsmedelsförsörjningen i krissituationer genom att möjliggöra en flexibel användning av strömmingsresurser för olika ändamål. Även inhemsk odlad fisk är en viktig del av denna helhet och av försörjningsberedskapen, eftersom den är kopplad till samma produktionskedja.
Mer information:
Forskare, doktorand Ella Hellström, tfn +358 295 322 903, ella.hellstrom(at)luke.fi
Experts
