Havsområdet - Sik 2025

Publicerad 13.10.2026

I havsområdet fångas både vandringssik, som leker i älvar, och i viss mån även havslekande sik. Den kommersiella sikfångsten i kustområdet har minskat på lång sikt, även om den har ökat under två år efter bottennoteringen år 2023. De senaste uppgifterna om fritidsfisket, som baseras på enkäturval, är från år 2024.

Den långsiktiga minskningen av sikfångsten beror inte bara på att antalet sikar har minskat, utan i synnerhet på att nätfisket har minskat. Detta har i sin tur påverkats av det ökande antalet sälar, vilket försvårar nätfisket efter sik. Fritidsfiskets fångster är numera i samma storleksklass som fångsterna i det kommersiella fisket.

Sikfångsterna i ryssje- och nätfisket varierar lokalt, och ryssjefiskets andel uppvisar en svag ökning. Enhetfångsterna (fångst per ansträngning) i nätfisket efter sik, som tidigare minskade, har legat på samma nivå sedan sekelskiftet. Fisket sker huvudsakligen under öppet vatten-säsongen mellan början av maj och slutet av oktober, och de största sikfångsterna rapporteras i september och oktober samt i Bottenviken även i juni.

I havsområdet lever två olika ekotyper med olika reproduktionsbeteende: vandringssik som leker i älvar och havslekande sik som leker i havet. Av dessa är havslekande sikens förekomst mer lokal, och till storleken förblir de i regel mindre än vandringssiken. Fisket efter havslekande sik, som huvudsakligen förökar sig naturligt, ligger på en hållbar nivå baserat på fångstens åldersfördelning (Veneranta m.fl. 2025). Fångsterna av vandringssik är i sin tur främst beroende av utplanteringsverksamhet samt av den naturliga reproduktionen i den oreglerade Torne älv (och i någon mån Simo älv), samtidigt som en stor del av vandringssiken fångas redan innan den har haft möjlighet att ens försöka föröka sig. De vandringssikar som fångas är yngre än under tidigare årtionden. Det förmodligen långvariga och hårda fisketrycket är en av de faktorer som har förändrat sikens storleksfördelning och livscykel (Heikinheimo & Mikkola, 2004). Även medelstorleken på den vandringssik som vandrar upp i Bottenvikens älvar on har minskat under årtiondenas lopp.

Av sikfångsten i det kommersiella fisket utgör vandringssiken ungefär hälften i Bottenviken, medan den längre söderut utgör en tydlig majoritet. Att havslekande sikens andel har ökat under de senaste två årtiondena, särskilt i Bottenviken, beror på att fångsterna av vandringssik har försvagats, samtidigt som enhetsfångsterna av den havslekande siken har hållit sig på en stabil nivå i det fiske som riktas mot den med nät som har tätare maskstorlek än i annat sikfiske. I en undersökning av nätfisket i Kvarken (Lehtonen m.fl. 2026) konstaterades att man kan påverka fångstandelen av sikens ekotyper genom valet av fångstdjup, fångsttidpunkt och nätens maskstorlek. Samtidigt upptäckte man dock att många sikindivider inte tillförlitligt kan klassificeras som antingen vandringssik eller havslekande sik.

Från och med år 2024 har det minsta tillåtna knutavståndet för nät i sikfisket varit 45 mm, med undantag för fiske efter havslekande sik i Kvarken och Bottenviken (Veneranta m.fl. 2025). I och med att det minsta tillåtna knutavståndet för nät har höjts, förväntas vandringssikens medelstorlek och medelålder öka något med några års fördröjning. Förändringen kan också ha en gynnsam effekt i Torne älv, vars vandringssikbestånd är ett av Finlands sista helt naturligt reproducerande bestånd. Att utvärdera de eventuella konsekvenserna av regleringen försvåras dock av att sikfångsterna i havsområdena består av flera olika ekotyper och deras interna bestånd, sikens omfattande näringsvandringar, mångfalden av de fångstmetoder som används samt tidsfördröjningar i förändringarna av populationsstrukturen.

References

Heikinheimo, O. & Mikkola, J. 2004. Effect of selective gill-net fishing on the length distribution of European whitefish (Coregonus lavaretus) in the Gulf of Finland. Ann. Zool. Fennici 41: 357–366.

Kallio-Nyberg, I., Veneranta, L. Jokikokko, E. & Leskelä, A. 2020. Vaellussiian pituus- ja ikäjakauma Pohjanlahden saaliissa 1981–2017 sekä 2013 alkaneen verkkokalastussäätelyn vaikutus siikakantoihin. Luonnonvara- ja biotalouden tutkimus 95/2020. Luonnonvarakeskus. Helsinki. 44 s.

Lehtonen, H. 1981. Biology and stock assessments of Coregonids by the Baltic coast of Finland. Finnish Fish. Res. 3: 31–83.

Lehtonen, T.K., Veneranta, L., Bitz O., Fischer, D., Tapio, M. & Leinonen, T. 2026. Challenges in mixed-stock fishery management: The case of the European whitefish in Kvarken, northern Baltic Sea. Fish. Res. 293: 107648.

Leinonen, T. Kallio-Nyberg, I., Koljonen, M.-L., Veneranta, L. & Jokikokko, E. 2020. Pohjanlahden siikakantojen vaelluserot ja ikäluokkien kokoerot: Siikakantojen ekologisten ominaisuuksien tutkimus geneettisen kannantunnistuksen avulla. Luonnonvara- ja biotalouden tutkimus 51/2020. Luonnonvarakeskus. Helsinki. 31 s.

Veneranta, L., Lehtonen, T., Leinonen, T., Harjunpää, H. & Långnabba, A. 2025. Merikutuisen siian verkkokalastuksen säätely Merenkurkussa. Luonnonvara- ja biotalouden tutkimus 77/2025. Luonnonvarakeskus. Helsinki. 37 s.