Havsområden - Gös 2025

Publicerad 19.10.2026

Fångsten av gös längs kusten var år 2025 något större än året innan. Fångsten har nu ökat under fyra år i följd och ligger endast något under den genomsnittliga nivån. Ökningen beror främst på en större gösbiomassa, eftersom fiskeansträngningen inte har ökat

I Skärgårdshavet är årsklasserna 2018–2021 enligt den senaste beståndsbedömningen med VPA (virtual population analysis) relativt starka, även om uppskattningen för årsklassen 2021 fortfarande är mycket osäker (figur 65). Årsklasserna 2015–2017 var svagare än genomsnittet och förväntas inte bidra med några större fångster. Därför kommer gösfångsten år 2026 huvudsakligen att baseras på de relativt starka årsklasserna 2018–2021. Av gösfångsten som erhölls med nät år 2025 utgjorde årsklassen 2019 38 %, årsklassen 2018 18 %, årsklassen 2020 22 % och årsklassen 2021 redan 13 %, vilket tyder på att den preliminära bedömningen av dess måttliga styrka kan visa sig vara korrekt. Årsklassernas styrka hos gös i Skärgårdshavet beror till största delen (ca 80 %) på temperaturen under juli–augusti samt på lekbeståndets täthetsberoende begränsning av antalet yngel (Heikinheimo m.fl. 2014). De starkaste årsklasserna har vanligen uppstått under en enskild varm sommar från ett lekbestånd av medelstor omfattning (t.ex. 1988 och 1997).

Enligt VPA-bedömningen har antalet gösar i fångstbar storlek i Skärgårdshavet vänt uppåt efter nedgången fram till 2022 (figur 66). Den främsta orsaken är sannolikt att de relativt starka årsklasserna 2018–2021 nu delvis eller helt har rekryterat till fisket. Uppskattningen av lekbiomassan började öka redan år 2021 och ökningen har fortsatt. År 2024 uppgick den uppskattade lekbiomassan (1 775 ton) tydligt över långtidsmedelvärdet (1981–2024, medeltal 1 266 ton). Den genomsnittliga storleken på gösen i Skärgårdshavet är större än tidigare (figur 67), vilket innebär att den totala biomassan också är större.

Den kommersiella gösfångsten längs kusten år 2025 (totalt 316 ton, preliminär uppgift) ökade något jämfört med året innan (14 %, 38 ton) och var endast något mindre än den genomsnittliga nivån (334 ton, 1980–2025) (figur 57).

Gösfångsten ökade jämfört med föregående år i alla havsområden utom på Åland och i havsområdet söder om Åland. Skärgårdshavet är fortfarande det viktigaste området för gösfiske längs kusten (43 % av fångsten). Drygt en femtedel av gösfångsten erhölls från Finska viken och 22 % från Bottenhavet. Åland och havsområdet söder om Åland svarade för 11 % av fångsten och Bottenviken för 4 %.

År 2024 uppskattades den totala fångsten av gös i fritidsfisket i havsområdet (den senaste publicerade uppskattningen) till 363 ton, vilket klart översteg motsvarande kommersiella fångst (figur 61). I Finska viken har fångstuppskattningarna varierat kraftigt men varit lägre under de senaste åren än tidigare (figur 58). I Skärgårdshavet syns ingen tydlig trend i fångstuppskattningarna, men uppskattningen för 2024 låg på en relativt hög nivå. I de nordligare områdena har den uppskattade fritidsfiskefångsten av gös varit ökande, med undantag för år 2024, sannolikt till följd av gösens utbredning norrut och förbättrad överlevnad hos ynglen (Olin m.fl. 2023).

Fiskeansträngningen i det kommersiella nätfisket efter gös i Skärgårdshavet (261 191 nätdygn) minskade tydligt år 2025 jämfört med året innan (figur 59). Även i Finska viken minskade fiskeansträngningen i nätfisket efter gös (76 456 nätdygn). Fångsten per ansträngningsenhet i nätfisket i Skärgårdshavet år 2025 (403 g/nätdygn) ökade betydligt och var den näst högsta sedan 1998. I statistikruta 52 i Skärgårdshavet har fångsten per ansträngningsenhet varit hög under de senaste åren men minskade tydligt år 2025 (532 g/nätdygn). I statistikruta 47 ökade den däremot avsevärt (374 g/nätdygn). I Finska viken steg fångsten per ansträngningsenhet (575 g/nätdygn) kraftigt och var den högsta under hela undersökningsperioden. Rekryteringen av de relativt starka årsklasserna 2018–2021 till fisket samt ökningen av gösens medelvikt är sannolikt de främsta orsakerna till ökningen i fångsten per ansträngningsenhet.

Datamaterial

Uppskattningen av de regionala fångsterna av gös inom fritidsfisket är förknippad med stor osäkerhet, vilket återspeglas i de kraftiga variationerna i uppskattningarna, särskilt i Bottenviken.

CPUE är inte en problemfri mätare på fiskbeståndens förekomst (Olin & Raitaniemi 2022a), men förändringar i gösbeståndet och medelvikten stöder CPUE observationer.

Referenser

Heikinheimo, O., Pekcan-Hekim, Z. & Raitaniemi, J. 2014. Spawning stock–recruitment relationship in pikeperch Sander lucioperca (L.) in the Baltic Sea, with temperature as an environmental effect. Fisheries Research 155: 1–9.

Olin, M & Raitaniemi, J. 2022a. Merialueen kuha. Julkaisussa: Kalakantojen tila vuonna 2021 sekä ennuste vuosille 2022 ja 2023: Silakka, kilohaili, turska, lohi, meritaimen, siika, kuha, ahven ja hauki. Luonnonvara- ja biotalouden tutkimus 72/2022: 89–107.

Olin, M., Heikinheimo, O., Lehtonen, T. & Raitaniemi, J. 2023. Long-term monitoring of pikeperch (Sander lucioperca) populations under increasing temperatures and predator abundances in the Finnish coastal waters of the Baltic Sea. Ecology of freshwater fish.