Resultat för vilttriangelinventeringen vintern 2026

Den av Naturresursinstitutet (Luke) koordinerade vilttriangelinventeringen av spår i snön har gjorts nu 38 vintrar i följd, sedan år 1989. Vinterinventeringen av spår är för många arter av småvilt den viktigaste eller enda årliga beståndsuppföljningen i Finland. Sådana arter är harar, ekorre, rödräv, samt flera små och medelstora mårddjur, vilka också är fokus i denna rapport.

Spårindexet som granskas här relaterar antalet räknade spår till inventeringsansträngningen, d.v.s. den inventerade sträckans längd och tiden under vilken nya spår ackumulerats. Indexet speglar förändringar i de inventerade arternas bestånd, men även miljöförhållandena påverkar djurens aktivitet och därmed antalet spår som djuren lämnar per under ett dygn. Även om december före inventeringen var ovanligt varm och våren kom snabbt i mitten av mars därefter, var själva inventeringsperioden i januari–februari tydligt kallare i hela landet än i genomsnitt. Särskilt i Lappland var det kallt i början av året, medan den kallaste perioden i södra Finland inträffade i februari. Bortsett från kylan fanns det i största delen av landet rätt lite snö föregående vinter. I värsta fall kan ett alltför tunt snötäcke leda till väsentliga avsnitt av snöfria delar av inventeringslinjen, vilket innebär att antalet räknade spår i snön inte beskriver djurens mängd. Då lönar det sig inte att utföra inventeringen överhuvudtaget.

Baserat på årets inventering har spårsindexen för skogshare, fälthare, rödräv och ekorre tydligt minskat på nationell nivå jämfört med i fjol. Spårsindexen för mårddjur – skogsmård, utter, hermelin och vessla – är nästan på samma nivå som förra året. Om alla dessa resultat enbart beror på verkliga förändringar i bestånden är resultaten ganska dystra med tanke på de arter som minskat. Vinterns förhållanden under inventeringssäsongen i januari–februari var avvikande, men för t.ex. räv borde aktiviteten och antalet lämnade spår vara större än vanligt då det är kallt och lite snö, inte mindre.

Vilttriangelinventeringen ger den bästa bilden av djurbeståndens tillstånd vid långsiktig granskning (över flera år), vilket gör trenderna tydligare synliga och minskar inverkan av yttre förhållanden så som vädret. Under hela uppföljningsperioden har skogsharens och rävens bestånd nationellt sett minskat till under hälften, ekorrens och vesslans bestånd till under en tredjedel och hermelinens bestånd till ungefär en sjättedel. Mårdbeståndet har hållits stabilt. Däremot har fältharens bestånd ökat kraftigt i hela landet och även utterns bestånd har ökat (Tabell 1, Figur 1).

Skogshare

Jämfört med i fjol har skogsharens bestånd ungefär halverats i hela landet. På lång sikt (38 år) har skogsharens spårindex nationellt sett minskat med ca 60 %, vilket tolkas som en beståndsminskning. Tillbakagången har fortsatt som betydligt i södra- och mellersta delarna av landet, kraftigast längre mot syd och väst. I norra delarna av Finland har beståndet hållits i snitt på samma nivå under de senaste ca 20 åren, även om de årliga fluktuationerna är större än i resten av landet. Delorsaker till skogsharens minskning är åtminstone klimatförändringen och fältharens kraftiga beståndstillväxt.

Fälthare

Enligt årets inventering har fältharens spårindex nästan halverats jämfört med i fjol. Minskningen gäller nästan hela landet. I Uleåborgstrakten har spårindexet ökat från i fjol. Under hela den 38-åriga uppföljningsperioden har fältharens bestånd nationellt sett uppskattningsvis 20–30-faldigats och arten har spridits i första hand österut, tidigare också norrut. I norra delarna av landet verkar beståndet efter en kraftig ökning fram till 2020 ha tydligt börjat minska. Fältharen är en sydlig art, vars bestånd är tätast i Södra- och Västra Finlands jordbrukslandskap.

Ekorre

Ekorrens spårsindex för i år har minskat rejält från föregående år i stora delar av landet, med undantag av Östra Finland (från Norra Savolax till Kajanaland) samt Österbotten – båda områden där sorkpopulationerna varit rikliga. I Norra Finland var det senaste toppåret för ekorre 2023, i resten av landet 2022. Nu är bestånden helt i botten. Stora årliga beståndsväxlingar som förekommer samtidigt över stora områden är typiska för ekorre. De beror främst på fröskörden av gran. Den observerade minskningen stämmer väl överens med prognoserna från Naturresursinstitutets knoppanalyser, enligt vilka granfröskörden förra vintern var svag och i norra Finland nästan obefintlig. Ekorrbeståndet har nationellt sett minskat till under en tredjedel under uppföljningsperioden som omfattar 38 år. I landets södra delar har tillbakagången varit måttligare än i landets mellersta och norra delar. I norra delarna av Finland finns tecken på stabilisering av beståndets utveckling, fluktuationerna är stora och trenden således svår att tolka.

Rödräv

Jämfört med i fjol har rävens spårindex nästan halverats. Tillbakagången är tydlig i hela landet, men mindre drastisk i landets västra delar, möjligtvis på grund av rikliga sorkbestånd. Räven reagerar inte särskilt starkt på de väderförhållanden som råder under ackumuleringsperioden: kalla vinterförhållanden med lite snö borde snarast öka rävens aktivitet. Det låga antalet rävspår under vintern 2026 är därför troligen inte ett resultat av avvikande väderförhållanden. Nationellt sett har rävbeståndet i och med 38 år av beståndsuppfölning minskat till klart under hälften. Efter år 2010 har beståndet ändå varit först svagt växande, sedan stabilt eller något minskande (en effekt av årets resultat). Tillbakagången är kraftigare mot öst och svagare längre norrut. I landets mellersta delar har rävbeståndets utveckling uppvisat ett tydligt vågigt mönster, som återspeglas svagt även i hela landets bestånd, med bottenår runt 1996 och 2010, samt toppar runt 2002 och 2017.

Utter

Jämfört med i fjol har antalet spår av utter nationell sett hållits på ungefär samma nivå, eller marginellt minskat, men det förekommer också lokala växlingar. På lång sikt, under den 38-åriga uppföljningsperioden, har hela landets utterbestånd enligt vilttriangelinventeringen ökat med nästan 80 %, men under de senaste ca tjugo åren har beståndet varit stabilt. Beståndets ökning har varit tydligare och mera kontinuerlig i landets södra- och norra delar, där en svag ökning fortfarande pågår. I landets mittersta har beståndet däremot redan länge varit stabilt. Även i väst är beståndstillväxten något kraftigare än i öst. I ljuset av andra källor, så som den nationella vinterfågeltaxeringen, kan utterbeståndet särskilt vid kusten ha ökat betydligt mera än vad i vilttriangelinventeringens resultat visar.

Skogsmård

Jämfört med föregående vinter har mårdens spårindex hållits oförändrat eller minskat en aning, och ligger nära sitt långtidsmedeltal. Det förekommer ändå en del lokal variation. När snötäcket är tjockt under ackumuleringsperioden (av spår), observeras flera spår av mård i vilttriangelinventeringen, så med vinters svaga snöläge kan indexet vara en underskattning. Under uppföljningsperioden (38 år) har hela landets mårdbestånd hållits synnerligen stabilt, men regionalt avviker beståndsutvecklingen ändå tydligt från detta. I Södra Finland har beståndet minskat till nästan hälften, i landets mittersta delar syns en svag minskning och i landets norra delar har beståndet nästan fördubblats.

Hermelin

Hermelinens spårindex har i snitt hållits på samma nivå som i fjol, både i hela landet och då Finland granskas delat i tre områden. Avsevärd lokal variation förekommer trots det. Hermelinernas beståndsväxlingar är typiskt stora och påverkas väsentligt av sorkbestånden, d.v.s. tillgången på deras stapelföda. Sorkbestånden påverkar antalet spår av hermelin också genom beteende: då det finns lite sork rör sig hermeliner och vesslor mera ovanpå snön så att det bildas mera synliga spår. Under den 38 åriga uppföljningsperioden har hermelinbeståndet i Finland minskat till bara en sjättedel. Tillbakagången har fram till 2010-talets mitt varit kraftigast i landets norra delar där arten i början av uppföljningsperioden var klart vanligare än i Södra Finland. I norra delarna av landet har beståndsutvecklingen planat ut eller svängt mot en svag ökning under de senaste cirka 10 åren.

Vessla

Jämfört med i fjol har vesslans bestånd i genomsnitt hållits på samma nivå i hela landet. Avsevärda relativa förändringar i bestånden kans ses regionalt i båda riktningarna, men slutresultatet är att vesslans beståndstäthet just nu inte är speciellt stor någonstans i landet. I kalla vinterförhållanden med lite snö, så som under årets inventeringssäsong, observeras spår av vessla oftare i vilttrianglar, så årets resultat kan i snitt vara en överskattning. Som för hermelinen, varierar också vesslans bestånd avsevärt mellan åren i respons till de cykliskt växlande sorkbestånden. Förutom att antalet spår av vessla påverkas av verkliga beståndsväxlingar spelar också beteendet i olika skeden av sorkcykeln en roll: om det finns få sorkar att äta, rör sig vesslorna mer ovanpå snön. Beståndet av vessla i Finland har minskat till mindre än en tredjedel under den 38 år långa uppföljningsperioden. Tillbakagången är kraftigare längre norrut och i motsats till hermelinen, visar vesslans tillbakagång i norr inte tecken på att avta.