Vilttriangelinventeringen sommaren 2024

Bestånden av skogshöns nationellt sett minskat tydligt för alla behandlade arter: tjäder, orre, järpe och dalripa. Tjäderstammens minskning är något mindre än för de andra arterna. Före nedgången uppvisade skogshönsbestånden tillväxt och höga tätheter i flera år. Resultatet gäller både totalbeståndet och de vuxna fåglarnas bestånd.

Speciellt i landets östra delar (Norra Karelen och Norra Savolax), Kajanaland, samt i Norra Österbotten, har minskningen varit brant. Många ännu i fjol rikliga bestånd uppvisar nu tätheter runt medeltalet, eller lägre än vanligt. Även i Lappland har bestånden av skogshöns minskat, men tjäderns och orrens beståndstätheter har bibehållits högre än i snitt. På andra områden är bestånden antingen på ungefär samma nivå som i fjol, eller ökar försiktigt. Över stora områden i Södra Finland har framför allt tjäder- och orrbestånden ökat en del.

Betydande lokala beståndsväxlingar är typiska för skogshöns. På de områden där de största minskningarna nu ses har bestånden ökat eller varit på hög nivå redan i flera år. Till exempel orrbestånden uppvisar på många områden ett regelbundet cykliskt mönster med 6–7 års periodicitet. Den nu bevittande förändringen stämmer bra överens med denna rytm, eftersom förra bottenåret på många områden var 2017.

Pågående sommarens ungproduktion har på de flesta områden varit medelmåttlig, eller till och med svag. Hos tjäder och orre har andelen ungar, andelen honor med kull och kullstorleken varit nära medeltalet. För dalripa var andelen honor med kull rekordlåg (40 %) och kullarna har också varit mindre än normalt. Dessa båda egenskaper har minskat jämnt hos dalripa genom hela uppföljningsperioden. I år verkar det som att totaltätheten av skogshöns förklaras bättre av mängden vuxna skogshöns än av ungproduktionen.

Skogshönsens ungproduktion lyckas bäst om försommaren är varm. De små ungarna behöver insektföda som är bättre tillgänglig då det är varmt. Från maj till juli var det varje månad varmare än normalt och flera dagar med hetta i största delen av landet, men mängden regn varierade mycket mellan områden. Förutom vädret påverkar även bärskörden skogshönsens ungöverlevnad under slutet av sommaren och hösten genom tillgången på föda. Skörden av både blåbär och lingon har varit bra i hela landet. Varken vädret eller tillgången på bär borde ha varit ett problem för skogshönsens häckning i sommar. Även sorkbeståndens cykliska beståndsväxlingar påverkar skogshönsens häckning. Då det finns lite sork koncentrerar sig många predatorer i högre grad på att jaga markhäckande fåglar. Det har funnits knappt med sork på många områden, speciellt i Kajanaland och Uleåborgstrakten, vilket kan ha haft en negativ effekt på skogshönsens häckningsframgång.

Vilttriangelinventeringen är en metod för beståndsuppföljning i barrskogsbältet. I Lappland räknas vilttrianglar i de skogbeklädda delarna av landskapet, medan skilda hundassisterade linjetaxeringar av dalripa görs i nordligaste Lapplands öppna fjällandskap med samma metod som i Norge och Sverige. Resultaten från denna inventering av dalripa fås senare och presenteras i en skild rapport.

Då denna rapport skrevs har det under pågående sommar inventerats och inlämnats data från 866 vilttrianglar i Finland. Detta är något flera än i fjol då den rekommenderade inventeringsperioden tog slut. Det är möjligt att göra inventeringen och rapportera resultaten också efter detta.

Sommarinventeringen av vilttrianglar gagnar skötseln av skogshönsbestånd och hållbar jakt. Materialet används även mångsidigt i vetenskaplig forskning. Ett stort tack till alla inventerare för insatsen som bidrar med högklassig information om våra viltbestånd.

---

Texten i denna rapport baserar sig på data som laddats ned den 11.8.2024 kl. 23.30. De inventerade vilttrianglarna kan granskas i realtid med denna karta: https://oma.riistakolmiot.fi/kartta/kesakolmiot .

Tjäderns totalbestånd och vuxenbestånd har minskat en aning från i fjol. Det finns klara regionala skillnader i beståndsväxlingarna. Beståndstätheten har minskat 12–20 % från i fjol i Norra Savolax, Norra Karelen, Kajanaland, Norra Österbotten och Lappland. I Södra- och Västra Finland har bestånden däremot vuxit en del.

I Lappland är tjäderbeståndet trots minskningen fortfarande tätare än normalt. I Satakunta, där beståndet har ökat ganska mycket (53 %) från i fjol, är beståndstätheten också högre än det lokala medeltalet. I Kajanaland, Österbotten och Norra Savolax är de lokala beståndstätheterna däremot nu under genomsnittet. På övriga områden ligger beståndstätheterna nära sina lokala medeltal.

I Norra Tavastland är andelen ungar och kullarna något större än i genomsnitt, medan de i Mellersta Finland är mindre än genomsnittet. I Kustösterbotten är kullstorleken klart mindre än normalt, och i Uleåborg är ungandelen något under genomsnittet.

Orrens totala bestånd och vuxenbestånd har minskat i hela landet för andra året i följd, dock nu kraftigare än i fjol. Liksom tjäderns bestånd, har också orrbeståndet minskat kraftigast i Norra Savolax, Norra Karelen, Kajanaland och Norra Österbotten, där minskningen från i fjol är 16–35 %. I Lappland har orrbeståndet minskat bara något eller är nästan stabilt.

Beståndstätheten i Lappland är fortfarande högre än genomsnittet. Det finns också fler orrar än normalt i Södra Savolax. Beståndstätheterna är under de lokala medeltalen i Kajanaland, Österbotten och Kustösterbotten, på övriga områden runt de lokala medeltalen.

I Norra Tavastland är orrarnas kullar (såsom även tjädrarnas) något större än i genomsnitt och i Södra Savolax är ungandelen större än i medeltal. I Kustösterbotten är ungandelen klart mindre än normalt, medan kullstorleken är något mindre än normalt i Uleåborg och Norra Karelen.

Det totala beståndet av järpe i Finland, samt beståndet av vuxna fåglar, har minskat klart från i fjol, efter flera år av ganska stora mängder järpe. Regionalt sett har beståndet ökat bara i Norra Tavastland och Nyland (där urvalet är bara 10 trianglar). I många regioner har beståndet minskat och i andra har det varit mer eller mindre stabilt. I Norra Savolax och Norra Karelen är minskningen kraftig (36–37 %). Tillbakagången är tydlig också i Kajanaland, Norra Österbotten, Lappland, Södra Tavastland, Kustösterbotten och Egentliga Finland.

Beståndstätheterna av järpe är inte klart högre än genomsnittet någonstans i Finland, men i Norra Savolax, Norra Karelen, Kajanaland, Norra Österbotten och Mellersta Finland finns det färre järpar än normalt. På andra områden är järpbeståndens tätheter nära de lokala medeltalen.

Häckningsframgången är inte över genomsnittet på något område. I Egentliga Finland är ungandelen och kullstorleken klart lägre än i medeltal. I Södra Tavastland är ungandelen mindre än i genomsnitt och i Norra Karelen är kullstorleken något mindre än genomsnittet.

I de skogbeklädda delarna av Finland har dalripans totalbestånd och vuxenbestånd minskat kraftigt från i fjol. Vuxenbeståndet har minskat för tredje året i rad, men nu något snabbare än under de senaste åren. I Lappland har beståndstätheten minskat med 38 %, i Norra Österbotten med 45 % och i Kajanaland med 23 %.

I Lappland, Norra Österbotten och Kajanaland är tätheten av dalripa lägre än det lokala genomsnittet, i Uleåborgsregionen till och med långt från genomsnittet, på samma nivå som under bottenåren 2016–2017. Längre söderut är dalripan så sällsynt att det inte är möjligt att ordentligt följa upp dess beståndsväxlingar med vilttriangelinventering. I sydligare områden där arten fortfarande förekommer – såsom Österbotten, Mellersta Finland och Norra Karelen – har tätheterna varit mycket låga sedan omkring 2010. Det är mycket möjligt att arten kommer att försvinna från vissa av dessa områden, till exempel på grund av de utmaningar som klimatförändringarna medför.

I Lappland är andelen ungar hos dalripa klart mindre än medelvärdet. I Kajanaland och Norra Österbotten ligger ungandelen och kullstorleken nära medelvärdet.