Skydd av skogsgenetiska resurser

Skyddet av de skogsgenetiska resurserna syftar till att bevara den genetiska mångfalden hos skogsträdslagen långt in i framtiden. Skyddet av den genetiska mångfalden hos skogsträden utgör en del av skyddet av den biologiska mångfalden. Tack vare genetisk variation kan en art anpassa sig och överleva när miljön förändras. Skogsträdens klimatresiliens är en förutsättning både för ett hållbart skogsbruk och för mångbruket av skogliga miljöer över huvud taget. 

Skyddet av de skogsgenetiska resurserna fokuserar inte på att bevara enskilda genotyper, utan på att skydda de processer som utgör och upprätthåller genetisk variation, det vill säga riklig blomning, korsningar och skogsföryngring. Det sker både i genreservskogar på de ursprungliga växtplatserna (in situ) och i arboretum som anlagts för bevarande av den biologiska mångfalden och som är belägna utanför den ursprungliga växtplatsen (ex situ). 

Till genreservskog kan väljas ett bestånd som har uppstått av lokalt frö och också helst genom naturlig föryngring. Beståndet väljs ut som reserv för en viss art, men inslag av andra trädslag är tillåtna.  

Reserverna för vindpollinerade arter, som gran, tall och björk, ska vara tillräckligt stora för att säkerställa korspollinering inom beståndet. Målet är att skogsbeståndet ska ha en areal på 100 hektar. Området kan vara mindre, om det kan utökas senare genom att använda frön från det aktuella skogsbeståndet.  

Det är inte alltid möjligt att skydda skogsgenetiska resurser i en genreservskog på trädslagets ursprungliga växtplats. Så är fallet exempelvis i fråga om sällsynta trädslag som växer i naturen endast i små bestånd eller om växtplatsen eventuellt är hotad. Dessutom kan den naturliga föryngringen vara så osäker att man inte kan lita på att trädslaget överlever på växtplatsen. Då tillgriper man ex situ-skydd, som i fråga om skogsträd genomförs framför allt på arboretum. 

Trädindivider från olika håll i Finland klonas genom ympning och ymparna planteras i klonarkiv. Man kan också samla frö från träden och dra upp plantor för så kallade familjesamlingar. I familjesamlingar planteras ett träds avkommor (=familj) nära varandra. Familjer som representerar samma bestånd planteras på olika ställen i samlingen, för att träd från olika bestånd ska pollinera varandra. Samlingarna gallras så att varje familj slutligen representeras av ett träd. Samlingarna producerar inhemskt frö som har god genetisk mångfald och bättre ståndortsanpassning och som också kan användas för skogsföryngring eller naturvårdsarbete. 

Ex situ-samlingar har etablerats för ädla lövträd, en, rönn och hägg. Materialet har sammanställts av flera (20–90) skogsbestånd genom att samla 5–10 träd från varje skogsbestånd så att artens utbredningsområde i Finland täcks. Samlingarna av lind och alm har etablerats genom ympning, av en genom sticklingsförökning samt av lönn, ask, rönn och ek genom odling av fröplantor. 

De träd som väljs ut till genreservsamlingarna är inte alltid de bästa träden med tanke på skogsbruket, eftersom ett så slumpmässigt och heltäckande urval av artens genetiska variation som möjligt har inkluderats i samlingarna. 

Vid skyddet av genresurser behövs i undantagsfall kryokonservering (nedfrysning). Från träd plockas knoppar som köldhärdats under viloperioden för nedfrysning i flytande kväve. Flytande kväve har en temperatur på -196 °C vid vilken knopparna hålls oförändrade över en lång tid. 

Bild

Knopparna kan tinas upp efter behov och dras upp genom cellodling i laboratorier till många träd som liknar det ursprungliga knoppbärande trädet. Stor risk för sjukdomar är en potentiell grund för kryokonservering. Trots att växtsamlingar kan skyddas mot skadegörare på många olika sätt, är det ändå möjligt att en sjukdom förintar de värdefulla träden. Almsjuka som drabbar vresalm och skogsalm (Ophiostoma ulmi, O. novo-ulmi) påträffas redan i de övriga EU-länderna och i Ryssland nära vår östgräns. I Finland har almarna tillsvidare besparats, tack vare de spridda förekomsterna av alm och vårt svala klimat som inte gynnar almsplintborren som sprider sjukdomen. I takt med klimatförändringarna är det dessvärre antagligen en tidsfråga innan sjukdomen sprider sig till Finland. På grund av sjukdomshotet har man beslutat att i ett kryokonserverat genarkiv säkerhetskopiera skogsalm och vresalm som finns i arboretum och i naturliga bestånd.  

Genom internationella avtal fastställs centrala principer, mål och åtgärdsförslag för skydd och hållbar användning av genetiska resurser. De viktigaste konventionerna som utgör den rättsliga grunden för skyddet och den hållbara användningen av skogsgenetiska resurser är Konventionen om biologisk mångfald (Convention on Biological Diversity, CBD, 1993) och det därtill hörande Nagoyaprotokollet (2014), FAO:s aktionsplan för skogsgenetiska resurser samt flera resolutioner från processen Forest Europe.  Konventionen om biologisk mångfald (Convention on Biological Diversity, CBD) förhandlades fram vid FN-konferensen om miljö och utveckling (UNCED) 1992. Syftet med konventionen är att säkerställa att den biologiska mångfalden bevaras och används på ett hållbart sätt. Finland ratificerade konventionen 1994.