Skogsträdsförädling efter trädslag

I vilken omfattning ett trädslag har varit föremål för förädling har styrts av respektive trädslags betydelse för skogsbruket, skogsodlingens omfattning och dess förväntade utveckling. Därför har förädlingsaktiviteterna främst riktats på de viktigaste inhemska trädslagen, det vill säga tall, gran och vårtbjörk. Utöver dem har trädslag som odlas i mindre omfattning – klibbal, hybridasp och rysslärk – varit föremål för förädling med mindre frökällor. Föräldraträd har dessutom valts ut för flera andra trädslag, som inte omfattas av aktivt förädlingsarbete. Olika trädslag har olika biologiska egenskaper, som inverkar på förädlingsmetoderna, förädlingens förlopp och förädlingsresultatet.  

Blomning och fröproduktion

Tallen är en vindpollinerad sambyggare, det vill säga han- och honblommorna förekommer på samma individ. Tallen blommar cirka tio dagar senare än granen. I södra Finland infaller blomningen i slutet av maj eller början av juni, vid cirka 220 daggrader, i norra Finland ett par veckor senare. 

De gulaktiga hanblommorna sitter i täta klungor runt de senaste årsskotten. Efter blomningen faller de av och lämnar efter sig en barrfri fläck på årsskottet. Mest hanblommor utvecklas på trädens nedersta grenar.  

De upprättstående små honblommorna sitter på kort skaft. De liknar små kottar och har en rödaktig färg, ibland grön eller klarröd. Genast efter blomningen böjer de sig neråt. Honblommorna sitter ensamma eller några tillsammans i toppen av årsskottens spetsknopp. Oftast finns det fler honblommor på trädets södra sida och i kronans övre del än på norra sidan och de lägre grenarna. 

Under första sommaren utvecklas honblommorna till små, gulgrå ärtkottar som mäter cirka 0,5 cm. Följande sommar växer kotten ut och antar en gul- eller gråbrun färg. I motsats till de flesta andra träd tar tallens fröutveckling två växtperioder, så att befruktningen sker först i början av andra sommaren och fröna mognar på hösten av andra året. Därför spelar värderleken under andra året, i synnerhet temperaturen, en stor roll för grobarheten hos tallfrön. I norra Finland händer det ofta att tallfröna inte mognar på grund av för låga temperaturer. Fjällen öppnar sig och fröna sprids från kotten följande vår, med början i april, men huvudsakligen i maj–juni. 

En del tallar börjar producera frön när de 8–20 år gamla, några år innan de första hanblommorna utvecklas. På fröplantager av tall börjar ympar ge frö tidigt, cirka fem år efter planteringen, men de första ekonomiskt lönsamma fröskördarna fås vid cirka 12 års ålder. Tallen ger frö varje år, men goda fröår inträffar i södra Finland med några års mellanrum, i norra Finland mer sällan.  I motsats till granen finns det just inga skadedjur som angriper tallfrön. Obefruktade eller dåligt befruktade honblommor aborteras. 

Vegetativ förökning

Det har visat sig vara svårt att föröka tall genom vävnadsförökning. I praktiken är ympning den enda fungerande metoden för kloning av gamla träd. Mycket unga plantor kan också klonas av sticklingar, men rotningen är högst 20 procent. Man har också lyckats med mikroförökning, genom att med hjälp av hormonbehandling mellan barrknippen åstadkomma 2–3 cm långa mikroskott som sedan rotas i växthus. 

Förädlingens huvuddrag och nuläge

För tall finns sex förädlingspopulationer vars målområden omfattar klimatvariationen över hela landet, med undantag för Lapplands nordligaste delar. I förädlingsprogrammet ingår ytterligare en reservpopulation med sydligare proveniens än Finland, med frökällor från förädlingsprogrammen i Sverige och Estland.  

Tallförädlingen har kommit längst i södra och mellersta Finland där de första korsningsserierna i förädlingspopulationer av första generationen slutfördes redan i början av 2000-talet. Av denna korsningsavkomma väljs under 2020-talet ut de bästa individerna för andra förädlingsgenerationen och för fröodling. I landets mellersta delar (Norra-Karelen–Norra Österbotten) pågår korsningarna av träd i förädlingspopulationens första generation. De bästa testade plustallarna i norra Finland planteras i klonarkiv där de kommer att korsas när ymparna är blomningsmogna.  

Blomning och fröproduktion

Granen är sambyggare, det vill säga han- och honblommorna förekommer på samma individ. Granen är vindpollinerad, och blomningen infaller ungefär tio dagar innan tallen blommar, med andra ord i södra Finland vid månadsskiftet maj–juni, vid 100–120 graddagar. I norra Finland infaller blomningen kring mitten av juni. 

Hanblommorna utvecklas före honblommorna. De sitter oftast i kronans nedre del och vid roten av fjolårsskotten. De liknar små, ovala kottar, 2–2,5 cm långa och är oftast klarröda i färgen. Efter pollensläpp bleknar de, torkar ut och faller av.    

Honblommorna som utvecklas något senare sitter oftast i kronans övre del, i toppen av fjolårsskotten. De är större än hanblommorna, cirka 4 cm långa kottar och är oftast purpurröda. De upprättstående honblommorna böjer sig under sommaren nedåt och utvecklas till hängande kottar. Innan hösten ändras färgen till rödbrun, och slutligen antar den torra kotten en kastanjebrun färg. Relativt ofta ses också granar med gröngula blommor och gröna kottar; hanblommorna är också gulgröna. 

Granens frön mognar under hösten, i oktober–november, samma år som den blommat. Frömognaden hos gran kräver inte lika mycket värme som hos tall, men ogynnsamt väderlek påverkar ändå frömognaden, särskilt i norra Finland. Hos gran utvecklas fröämnet alltid till frö, oavsett om pollineringen lyckats eller inte. Obefruktat fröämne utvecklas bara till tomma frön. Andelen tomma frön är en vanlig negativ kvalitetsfaktor i skörden av granfrö. Kottarna öppnar sig och släpper fröna antingen på hösten eller följande vår, vanligen i mars-april, några veckor före tallens frösläpp. 

Hos granen förekommer goda fröår mer sällan än hos tallen. Goda fröår förekommer hos granen med 10-12 års intervaller. Fröskörden minskar markant längre norrut. Fröplantor som växer i öppna lokaler kan blomma redan som relativt unga, 10–15 år, men blomningen blir mer regelbunden först vid 40–60 år. Granens kottar och frön är utsatta för flera skadeinsekter och svampar. 

Inom fröproduktionen kan ympar börja blomma som betydligt yngre jämfört med träd som dragits upp från frö. Honblommor och kottar kan bildas på ympar redan under de första åren efter ympningen. Fröet från dem är nästan uteslutande resultatet av bakgrundspollinering, eftersom hanblomningen blir rikligare först när plantorna är 15–20 år gamla. Fröplantagerna av gran börjar ge ekonomiskt lönsamma fröskördar vid cirka 18 års ålder. 

Vegetativ förökning

Granen är relativt enkel att föröka vegetativt med avläggare, vilket är en viktig egenskap för förädlingen. Sticklingar som planteras manuellt är för dyra för skogsodling i praktiken, men de används allmänt inom förädlingen av gran för att effektivisera testningen av föreslagna frökällor. Förökning med sticklingar lyckas bäst med unga plantor, yngre än tio år. Äldre träd förökas vanligtvis genom ympning. Ympkloner av plusträd används vid anläggning av fröplantager för fröproduktion och av klonarkiv för bevarande av frökällor.

Gran går också att föröka vegetativt från odifferentierade celler i omogna fröembryon. En metod som bygger på somatisk embryogenes har tagits fram för massförökning av skogsodlingsmaterial för gran. Det finns stor variation i hur väl kloningen av embryon lyckas beroende på embryots genotyp.  

Förflyttning av frö 

Granen tål förflyttningar på upp till flera hundra kilometer mot norr bättre än tall eller björk. Proveniensförflyttning ger en liten tillväxtförbättring och hjälper att minska skador orsakade av vårfrost. Ju längre norrut målområdet är, desto kortare bör förflyttningen vara. I norra Finland bör man använda gran med lokal härkomst. Söder om Salpausselkä kan man också använda odla gran med estnisk härkomst. Användningsområdet för plantagefrö av gran sträcker sig 130 d.d. (värmesumma uttryckt i graddagar) norrut och 70 d.d. söderut från medelvärdet för plantagens användningsområde. Medelvärdet har räknats ut utifrån plusträdens växtplatser och plantagens geografiska läge.   

Inom förädlingen av gran har man i hela landet tagit fram urvalspopulationer av andra generationen såväl genom korsning som genom att välja ut de bästa individerna i fripollinerade familjer inom avkommeförsök efter plusgranar. Avkommorna från korsning och fripollinering testas med sticklingar i fältförsök som anlagts i olika slags lokaler. De första urvalen utifrån klonförsök med andra generationen blir klara i södra Finland i slutet av 2020-talet och i norra Finland i slutet av 2030-talet. 

Blomning och fröproduktion

Bild

Vårtbjörken är en vindpollinerad sambyggare, det vill säga han- och honblommorna förekommer på samma individ. Hanhängena är hårda och bruna under vintern, men på våren sträcker de sig och blir gula av pollen. Honhängena är till en början upprättstående och mycket mindre än hanblommorna, endast ett par centimeter långa. De små blommorna sitter tre och tre i hängena, och därför sitter också frukterna tre och tre tillsammans.  

Vårtbjörken blommar ungefär samtidigt med lövsprickningen eller något tidigare. I södra Finland infaller blomningen i början av maj och i norra Finland vanligen före mitten av juni. Fröna mognar under sommaren, i södra Finland i regel i slutet av juni. Vårtbjörken börjar fälla frön genast när de är mogna och fröfallet pågår till september–oktober. Goda fröår förekommer nästan varje år. Fröskörden hos vårtbjörken är vanligtvis en storleksordning större än hos barrträden. Däremot har björkfrön oftast mycket sämre grobarhet än barrträdsfrön.  

Odlat frö av vårtbjörk produceras på plantager i plastväxthus, där ymparna börja blomma oftast andra eller tredje året efter planteringen. Björken är snabbväxande och börjar blomma vid tidig ålder, vilka är fördelaktiga egenskaper för förädlingen. 

Vegetativ förökning

Vårtbjörk kan förökas vegetativt genom ympning och cellodling. Cellodling, det vill säga mikroförökning, är en relativt dyr metod och därför används vegetativ förökning för närvarande endast på masurbjörk.  Åtminstone unga björkar kan förökas på traditionellt vis med sommarsticklingar.  

Förädlingens huvuddrag och nuläge

För vårtbjörk har man två förädlingspopulationer för södra och mellersta Finland, som består av träd av olika generationer.  Tidigare utfördes största delen av korsningarna av vårtbjörk på fröplantager, vilket ledde till att antalet korsningsföräldrar blev ganska litet. Därför har de nuvarande frökällorna på sistone kompletterats med nya utvalda plusträd från försöksbestånd och naturliga bestånd. De nya plusträden testas för närvarande i avkommeförsök tillsammans med mer förädlade korsningsavkommor för urval av frökällor för framtida fröplantager. Man studerar också möjligheterna till hybridförädling av vårtbjörk med hjälp av heteros som åstadkoms genom korsningar inom flera generationer av självpollinerade förädlingslinjer. 

Klibbalen är en snabbväxande trädart som ger värdefullt virke för timmer. Den växer gärna i fuktiga och bördiga lokaler och längs vattendrag. Klibbalen trivs bäst i bördig, humusrik jordmån i lokaler där dess rötter kommer i kontakt med rörligt vatten. Lämpliga ståndorter för klibbal finns också på bördiga torvmarker. 

Blomning och fröproduktion

Klibbalen är sambyggare, det vill säga han- och honblommorna förekommer på samma individ. Den är en vindpollinerad art, som blommar i mars-april, före lövsprickningen och ungefär en vecka före gråalen. Hanblomställningen är ett 3–5 cm långt hänge. Den skaftade honblomställningen mognar till en ”kotte”. Honblommorna finns oftast längre ner på årsskotten än hanblommorna.  

Klibbalens frön mognar vanligen under oktober. Fröna faller normalt på bar mark, men fröfallet kan fortsätta även när det är snö på marken. Fröna har en luftficka som gör att de flyter och kan spridas med smältvattnet. Fröna gror vanligtvis dåligt, men lyckad pollinering kan ge en grobarhet på 30–50 procent. 

Klibbalen börjar producera frö redan före tio års ålder. Den ger frö nästan varje år, men riktigt stora skördar förekommer sällan.  

Förädlingens huvuddrag och nuläge

Förädlingen av klibbal är koncentrerad till två målområden, nämligen södra och mellersta Finland. Frökällan består av 152 plusalar och ympar från dem har använts för att på 2000-talet anlägga två fröplantager som tillgodoser fröförsörjningen på de ovan nämnda områdena. Dessutom finns på Åland ett fröplantage som anlagts med plusalar från sydkusten. Sedan 2013 har plusträden korsats med individer på två plantager på fastlandssidan. Genomförandet av korsningsprogrammet har dragit ut på tiden på grund av att vårfrosten flera gånger skadat de befruktade honblommorna hos klibbalen som är en tidigblommande art. 

Avkommor från korning av plusträd dras upp i fältförsök och de bästa individerna kommer sedan att väljas ut för förädlingspopulationerna i följande generation. Urvalet görs efter fenotyp inom korsningsfamiljerna.  

Förädlingen av klibbal fokuserar på att förbättra tillväxten samt stamrakheten och grenarna. Man vill i synnerhet att minska bildningen av vattenskott, som är vanliga hos klibbalen när stammen får mer ljus särskilt efter beståndsgallring.  De första preliminära resultaten av plusträdurvalet blir klara i slutet av 2030-talet, efter tester med plusträdens korsningsavkomma.  

Vad är en hybridasp?

Hybridaspen är en korsning av två asparter, nämligen europeisk asp (Populus tremula) och amerikansk asp (P. tremuloides).  Normalt är moderträdet i korsningarna en inhemsk asp, vars blomning och förökningsbiologi beskrivs i det här kapitlet.  

Blomning och fröproduktion

Aspen är tvåbyggare, det vill säga att han- och honblommorna förekommer på skilda träd. Ofta finns också hanträden och honträden i skilda bestånd. Aspen är vindpollinerad och blommar lång före lövsprickningen, i södra Finland i början av maj och i norra Finland nästan en månad senare. Hanblomställningen är ett 8-10 cm långt, böjligt hänge. De röda ståndarknapparna, som bildar pollenet, ger blomställningen en rödaktig färg. Honblommorna sitter på ett 10-18 cm långt hänge som är gulgrönt till färgen. 

Fröna mognar snabbt och faller i södra Finland redan i juni, då löven inte ännu har slagit ut helt. Fröna är mycket små och med hjälp av långhårigt ludd kan de transporteras med vinden till och med över långa avstånd. Aspen har dock dålig förnyelse från frö och det lyckas sällan. Det beror på att fröna är väldigt små och innehåller litet reservnäring, som sällan räcker till för att konkurrera ut markvegetationen. Aspen blommar första gången redan tidigt, men har rikligare fröskördar först vid 30–40 års ålder. Det är vanligt med rikliga fröskördar som upprepas år efter år. I naturen förökar sig aspen oftast vegetativt med rotskott.  Rotskotten som slår upp från rötterna av en asp är kloner, det vill säga genetiskt identiska individer. 

Hybridaspar korsas i växthus genom att driva upp vilande kvistar från moderträd i blomning och pollinera dem med pollen från önskade faderträd.  

Vegetativ förökning

Hybridasp kan förökas vegetativt med rotsticklingar och vävnadsförökning. Den är utöver masurbjörk det enda av våra trädslag där man i skogsodlingen använder klonplantor från vegetativ förökning. 

Förädlingens syfte

Syftet med förädlingen är att välja ut kloner av hybridasp som har utmärkt virkesavkastning, kvalitet och härdighet för användning för vegetativ förökning av plantmaterial. De viktigaste kvalitetsegenskaperna är rak och genomgående stam samt kvistighet De viktigaste härdighetsegenskaperna är vitalitet, få frostsprickor och motståndskraft mot aspskorv. 

Förädlingens nuläge

Förädling av hybridasp bedrevs redan på 1950–1970-talen, men avstannade sedan för ett par årtionden i och med avvecklingen av tändstickstillverkningen i Finland. Intresset för odling av asp väcktes på nytt i början av 1990-talet då man fick upp ögonen för hybridaspens potential som ett konkurrenskraftigt alternativ till importerad eukalyptus och akacia som råvara för kortfibermassa. Tack vare de goda utsikterna återupptogs förädlingen av hybridasp med skogsindustrins stöd i sydligaste Finland. Trots att skogsindustrins intresse inte blev långvarigt, har förädlingen av hybridasp fortsatt utifrån de då utvalda frökällorna.  

Hybridaspen är det enda av våra förädlade trädslag vars förädling inte bygger på långsiktig urvalsförädling, utan på korsningar av individer av föräldraarterna och klonförsök med utvalda individer av korsningsavkomman. Sammanlagt 79 lovande kloner av hybridasp har testats i fält och de bästa klonerna har valts ut för vegetativ förökning och planterats i klonarkiv. Fältförsök pågår med ytterligare 85 kloner som valts ut bland den mest lovande fröavkomman i avkommeförsöken. Det sista klonurvalet kommer att göras 2024, då resultaten av försöken med de här klonerna blir klara. Nya korsningar av hybridasp görs inte längre, och i praktiken har odling av hybridasp upphört i Finland. Ifall intresset för odling skulle vakna på nytt finns det redan tillräckligt av testade hybridaspkloner med utmärkta tillväxt- och kvalitetsegenskaper för att tillgodose plantproduktionens behov. 

Utbredning och biologiska egenskaper

Rysslärken (Larix archangelica) har ett stort utbredningsområde nordöstra Ryssland och västra Sibirien, där den ställvis utgör den polära eller alpina trädgränsen. Artens västligaste naturliga utbredningsområde finns i trakten kring Onega. Rysslärken är med andra ord inte en inhemsk trädart i Finland, utan den har importerats från flera olika provenienser sedan 1700-talet. Den viktigaste har varit Raivola på Karelska näset, därifrån de flesta av rysslärkbestånden i vårt land härstammar. 

Rysslärken är flexibel med avseende på ståndortskrav och växer i Finland från sydkusten till Lappland. Av de importerade trädslagen har den anpassat sig bäst till klimatförhållandena i Finland. Rysslärken trivs bäst i relativt bördiga lokaler i vilka den ger ungefär en femtedel bättre avkastning än de inhemska barrträden. Den klarar sig inte alls på sumpiga marker och kompakta lerjordar. 

Blomning och fröproduktion

Bild

Rysslärken är sambyggare, det vill säga han- och honblommorna förekommer på samma individ. Den är vindpollinerad och blommar vanligtvis i början av maj. Lärkens blommor sitter en för en i toppen av årsskotten och spricker ut i början av maj, samtidigt som eller strax före lövsprickningen. Honblommorna är rödgula eller gröna. 

Fröna mognar under hösten efter blomningen, och träden börjar släppa frön i mars året därpå. Fröfallet infaller huvudsakligen i maj–juni, men kan pågå ända till september. Lärkens frön lossnar mycket lätt från kotten, vilket underlättar klängningen. 

Rysslärken ger hyfsade fröskördar nästan årligen, men goda fröår infaller i söder ungefär vart 3:e–4:e år och i norr vart 6:e–7:e år. Lärkfröna för skogsodling produceras på ympfröplantager.  Plantagerna ger ekonomiskt lönsamma fröskördar cirka 14 år efter anläggning. De år som blomningen har varit dålig lönar det sig inte att skörda kottar, eftersom grobarheten kan vara dålig till följd av ofullständig pollinering. Ibland kan vårfrosten ta honblommorna. 

Förädlingens huvuddrag och nuläg

Förädlingspopulationerna av rysslärk utgörs huvudsakligen av 128 föräldraträd av proveniens Raivola. De har valts ut på 1950-talet från Skogsforskningsinstitutets forskningsskogar och Arboretum Mustila. De finns på inhemska fröplantager.  Lärk har testats endast i elva avkommeförsök, vilket har försvårat förädlingsvärderingen av plusträd. Man har skapat två förädlingspopulationer för lärk, med frökällor från södra respektive norra Finland. Nya avkommeförsök genomförs för närvarande på pluslärkar (ca 70 träd) som inte testats tidigare. Det fortsatta urvalet görs som individurval inom fripollinerade familjer med fokus på tillväxthastighet, antal grenar och stamrakhet.