Uppföljning av Östersjöns laxbestånd
Naturresursinstitutet har följt upp status för de ökande laxbestånden och fisket i åar som rinner ut i Östersjön, framförallt i Torne älv och Simo älv sedan början av 1970-talet. Uppföljningen görs årligen. Uppföljningsinformationen hjälper myndigheter och beslutsfattare i förvaltningen av laxbestånden och styrningen av fisket.
På 1980-talet upplevde man en vågdal för naturliga laxbestånd i Torne älv och Simo älv. Med hjälp av uppföljningar kunde man identifiera beståndens svaga status och orsakerna som ledde till det samt nödvändiga åtgärder för att återuppliva bestånden. Det gick att återuppliva laxbestånden genom att kraftigt begränsa fisket och dessutom säkerställde man bevarandet av laxbestånden över vågdalen med utplantering av laxyngel i Torne älv och Simo älv. I och med det minskade havsfisket av lax har den naturliga förökningen av lax förstärkts även i andra älvar i Finland, som exempelvis i Kymmene älv.
Uppföljningsinformationen används förutom av Finlands och Sveriges fiskemyndigheter bland annat av Internationella havsforskningsrådet (ICES) och Europeiska kommissionen. Uppföljningsinformation för laxar i Torne älv och Simo älv behövs för att bestämma internationellt överenskomna fiskekvoter för Östersjön. Uppföljningsinformationen bildar också basen för återställandet av laxbeståndet i tidigare laxälvar.
Uppföljningsinformationen används även till många andra ändamål, till exempel som en del av bedömningarna av Östersjöns status och mänsklig aktivitet som riktas till vattenområden samt i många forskningsprojekt.
Hur görs uppföljningen?
I älvområden görs uppföljningen årligen genom att man med ekolod räknar antalet laxar som vandrar uppåt, för statistik över fisket och fångstmängder, samlar in fångstprover samt genom att bedöma antalet smolt med en smoltryssja och älvyngeltätheter med elfiske.
I havsområden omfattar uppföljningen uppföljning av fisket och fångstmängderna samt insamling av fångstprover. Med fiskmärkning och genetiska undersökningar har man utrett vandringsrutterna i havet för olika laxbestånd.
Resultat
Fram till mitten av 1990-talet ökade havsfisket alltför kraftigt i förhållande till laxbeståndens produktionsförmåga och nästan alla Östersjöns laxbestånd inklusive laxarna i Torne älv och Simo älv fiskades för kraftigt i havet innan de skulle upp i älvarna för att leka. Detta ledde till att Östersjöns naturlaxbestånd minskade nästan till utrotningens rand.
Tack vare en kraftig begränsning av havsfisket har från och med slutet av 1990-talet mer lax än tidigare överlevt för lek i älvarna, vilket har lett till en kraftig ökning av yngelproduktionen i älvar med naturliga bestånd. Som bäst har till exempel årligen över 100 000 laxar vandrat uppför Torne älv, och laxbeståndet producerar en årsfångst på tiotusentals laxar för havet och älven.
Även laxbeståndet i Simo älv återhämtade sig tack vare begränsningarna av fisket till en tillfredsställande nivå jämfört med status under 1980- och 1990-talen. Yngeltätheten är till och med högre än i Torne älv, men produktionen av vandringsyngel har inte ökat i samma förhållande, förmodligen på grund av annorlunda naturförhållanden i Simo älv.
