Skadedjur

På rödbeta förekommer delvis samma skadedjur som på sockerbeta. Dessa är betjordloppa, ludet ängsstinkfly, betfluga, betål (betnematod) och gulhårig skinnarbagge. 

Betjordloppa (Chaetocnema concinna) är en 2–3 mm lång, svartglänsande skalbagge med rundad rygg. De vuxna individerna skadar betor och rabarber genom att gnaga hål och gropar i bladen. Kraftiga angrepp kan döda små plantor helt. Torrt och varmt väder förvärrar skadorna, för då rör sig betjordlopporna aktivt och plantorna dör snabbt.

Ludet ängsstinkfly (Lygus rugulipennis) och betjordloppa orsakar vanligen de värsta skadorna på betor. Det ludna ängsstinkflyets sugangrepp syns först så att tillväxtpunkten mörknar, senare som en rosettformad ansvällning. 

Mållskinnbagge (Piesma maculatum) orsakar liknande skador som det ludna ängsstinkflyet. Mållskinnbaggarna är 2,5–3 mm långa (mindre än det ludna ängsstinkflyet), gråaktiga med svartprickiga täckvingar, ovala och platta.

Betfluga (Pegomya hyoscyami) påminner om kålflugan. Betflugan är 5–6 mm lång, askgrå, men benen är ljusa (kålflugans svarta). Betflugan övervintrar som puppa i jorden. De vuxna individerna kommer ur pupporna från början av juni. Honorna lägger sina ägg på undersidan av betornas blad under cirka en månads tid. Larverna kläcks 2–7 dygn efter äggläggningen och lever i betbladen som minerare, dvs. gräver synliga gångar som kallas minor. Minorna är i början smala och trådformiga. När larverna växer, växer minorna till stora blåsor som torkar. De vuxna larverna är 8–9 mm långa och gulvita. Larverna växer sig vuxna på 10–14 dagar och släpper sig då till marken där de förpuppas. Det är osannolikt att betflugspopulationen växer om man har en flerårig växtföljd i vilken man inte odlar betflugans andra värdväxter: socker- eller foderbeta, spenat eller mangold. Av vilda växter kan betflugan föröka sig på svinmålla och bolmört. 

Betål (betnematod) (Heterodera schachtii) är en rundmask. Dess värdväxter är så mycket som cirka 80 % av målleväxterna och de korsblommiga växterna: sockerbeta, rödbeta, spenat, mangold, kål, blomkål, broccoli, brysselkål, rybs, raps, rädisa, kålrabbi, kålrot, rova, och av ogräs bl.a. våtarv (nate), mållor, lomme. På våren tränger larverna sig in i betornas rötter och tar sin näring ur rötterna. Betålen sprider sig med jordmaterial. 

Gulhårig skinnarbagge (Aclypea opaca) är en cirka en centimeter lång, brunsvart och bred skalbagge. Larverna är svartglänsande och påminner om gråsuggor. Larverna och de vuxna individerna äter bladen trasiga börjande från bladkanterna. Ätskadornas kanter är mörka. De gulhåriga skinnbaggarna äter röd-, socker- och foderbetor, spenat och mangold. Av vilda växter äter de speciellt mållearter och fetmållearter, så man bör ägna speciell uppmärksamhet åt förekomsten av dessa ogräs på åkrar där man har växtföljder där betor ingår.  

En del av rödbetornas skadedjur, såsom betål, kan man minska bara genom tillräckligt långa växtföljder, och sortval i den mån det finns rödbetssorter på marknaden som bättre tål betål. 

Kemisk bekämpning: ta reda på godkända preparat, bruksmängder och bruksgånger via preparatens bruksbeskrivningar och/eller växtskyddsmedelsregistret Kemidigi i internet (finns språkval till svenska).