Allmänt om rödbeta

Rödbetan (Beta vulgaris subsp. vulgaris var. conditiva) är en underart av den mångskiftande arten Beta vulgaris, som omfattar även många andra underarter, t.ex. sockerbetan. Rödbetan är en gammal odlingsväxt i Medelhavsländerna, som kom till Finland och övriga Norden ganska sent. 

I Finland började rödbetan odlas från 1800-talet. En bra rödbeta är jämn i formen, starkt mörkröd och slät i ytan. Rödbetans röda färg beror på färgämnet betacyanin. På grund av att rödbeta innehåller nitriter lämpar den sig inte att ätas av alldeles små barn. 

Rödbetan är en krävande odlingsväxt beträffande både sådd, gödsling och rätt växtrytm. Man måste ägna uppmärksamhet åt att få rätt storlek, form, skorvfritt skal och jämn färg på rödbetorna. En underart av rödbetan är polkabetan, även kallad polkagrisrödbeta. Polkabetans randiga ringar beror på att dess olika kambiumskikt, från vilka betan växer i storlek, avviker starkt i färg från betans övriga massa. Till skillnad från polkabetan får de vanliga rödbetorna inte ha för stora färgvariationer i skikten. Valet av sort är viktigt, och t.ex. sorten Pablo har i åratal varit populär på grund av sin goda, jämna inre färg och sin odlingssäkerhet.