Växtskydd

Purjogråmögel (Botrytis porri) följer med skördad purjolök från åkern till lagret och förstör skörden i lagret. Sjukdomen förekommer speciellt under regniga år. Purjogråmögel kan bekämpas kemiskt med besprutning innan purjolöken skördas, och med lämplig växtföljd. 

Lökmalen (Acrolepiopsis assectella) har ett vingspann på cirka 16 mm. Framvingarna är gråbruna, och delvis täckta med mörkbruna fläckar. I framvingarnas spetsar finns ljusa fläckar, och vid mitten av framvingarnas bakkant finns en klart urskiljbar triangelformad vit fläck, som kan ha svarta fjäll. Bakvingarna är ljusgrå, färgen är mörkare i bakvingarnas spets än vid basen. Larven är mycket ljust gröngul. Den har tunna ljusgula borst och grå knottror. Larvens huvud är rödgult. 

Lökmalen övervintrar som fullvuxen och börjar lägga ägg vid månadsskiftet maj-juni. Den flyger som aktivast under tidiga nätter. Honan lägger cirka 100 ägg. Larven äter gångar (s.k. minor) först i bladens övre del och gräver sig sedan till tillväxtpunkten, vilket gör purjolöken söndertrasad, och den kan dö efter att tillväxtpunkten har förstörts. Också matlök, vitlök och gräslök är värdväxter för lökmalen. Lökmalen har påträffats på olika håll i södra och mellersta Finland, men mest längs sydkusten. 

Det finns ett feromonpreparat i handeln för att följa med förekomsten av lökmal med hjälp av feromonfällor. Detta rekommenderas att göras i kustområdena och på ställen där lökmal har påträffats tidigare. 

Man kan hindra lökmalen att lägga ägg genom att breda ut täckväv eller nät på försommaren. Man kan också bekämpa lökmalen genom att sprida ut parasitstekelarten Trichogramma brassicae, som är en art av hårstrimsteklar, när de vuxna lökmalarna flyger. Denna åtgärd har minskat skadorna av de vuxna lökmalarnas larver med över 50 %. Denna parasitstekelart finns också till salu i Finland.
 

Lökflugan (Delia antiqua) är ljusgrå med mörka strimmor, benen är svarta. Larverna är vita, cirka en centimeter långa och de lever i lökens underjordiska delar. Lökflugans larver skadar rötterna, vilket får bladen att gulna och förtvina. Hela lökplantan kan vissna bort. 

Lökflugor och lökmalar bekämpar man med växtföljd. Lökodlingen bör placeras så långt som möjligt från det föregående årets odling. Man kan också hindra spridningen med nät och täckväv som man breder ut genast efter löksättningen. 

Tobakstrips (Thrips tabaci) är en skadegörare som är spridd över hela världen, och har många olika värdväxter. Bland frilandsgrönsaker drabbar den närmast olika lök- och kålarter. Tobakstripsen är en nålsmal cirka 0,8–1 mm lång gulbrun insekt, som har smala vingar med fransar i vingkanterna. 

Tobakstripsarna, både larver och vuxna, suger plantans celler tomma, vilket orsakar det typiska symptomet kallat silverglans på lökens blast. De orsakar allvarliga skador på växter vars blad har ett tätt växtsätt. När tripsarna fortsätter att äta, kan den skadade plantvävnaden gulna och torka, och kan slutligen bli brun och dö. Riklig förekomst av trips kan minska både skörden och lagringskvaliteten för löken. Tobakstripsen kan också sprida virus. Tripsarna förökar sig snabbt i värme, och de är vanligen ett problem under torra och varma somrar. 

Växter som lätt drabbas av trips, såsom kål- och lökarter, bör inte odlas efter höstvete eller råg, för de ger tripsarna god övervintringsmiljö. Stress av torka ökar skadorna av trips, så man bör sörja för tillräcklig bevattning vid torka. Tripsens naturliga fiender såsom rovkvalster, arter av näbbskinnbaggar (Orius sp.) och stinksländor äter ofta tripsar. 

När man använder kemisk bekämpning av sjukdomar och skadeinsekter bör man kontrollera de tillåtna preparaten, bruksmängderna och bruksgångerna enligt bruksanvisningarna och/eller i växtskyddsmedelsregistret Kemidigi i internet, (finns språkval till svenska).

På grund av purjolökens långa växttid behövs mycket arbete och många metoder för att hålla den fri från ogräs. På åkrar som man vet har mycket ogräs måste man bekämpa ogräsen med mellangrödor eller träda redan innan man odlar purjolök där. I purjolöksodlingar bekämpar man ogräsen kemiskt i början av växtperioden, och kompletterar senare under växtperioden med ogräshackningar och manuell rensning så länge det behövs. 

För kemisk bekämpning av fröogräs i purjolök finns delvis samma preparat som för andra lökarter. Urvalet av preparat är ändå litet, och vissa preparat är tillåtna att använda för purjolök bara tack vare så kallat Minor use-tillstånd. Minor use-godkännande betyder att på grund av begränsade forskningsresultat kan preparatet orsaka skador på odlingsväxten, och att sådana eventuella skador är på användarens ansvar. 

Herbicider, dvs. ogräspreparat, används för purjolök antingen genast efter sättningen på ”svart jord”, eller senare under våren och försommaren mot småväxta ogräs. För bekämpningen av rotogräs måste man utgå från att så mycket som möjligt få bort dem från åkern redan åren innan man odlar purjolök där, för ogräspreparaten för purjolök och ogräshackningar har svag effekt mot rotogräs. Det finns visserligen kemiska preparat för selektiv bekämpning av kvickrot och andra gräsartade ogräs också för odlingsåren med purjolök. Eftersom det ofta sker förändringar i urvalet av växtskyddspreparat och deras bruksanvisningar, bör man före användning kontrollera de tillåtna preparaten och deras gällande bruksanvisningar (också Minor use dvs. så kallade off-label-tillstånd) i växtskyddsmedelsregistret (finns språkval till svenska). 

Dessutom bör ogräsen bekämpas med ogräshackningar flera gånger. Den långsamtväxande purjolöken börjar förmå konkurrera med ogräsen först på hösten. Därför bör man med ofta upprepade ogräshackningar sörja för att purjon får tillräckligt med ljus, vatten och näring. Därmed förbättrar man skörderesultatet väsentligt. Traktordragna radhackor med gåsfotsskär och/eller knivskär, som hackar ogräsen i radmellanrummen, och som dessutom är försedda med fingerhackor närmast purjoraderna kan vara mycket lämpliga för purjolök. Fingerhackornas hackhjul med gummifingrar kommer tryggt nära purjoraderna. Det finns också små handskuffade fingerhackor. Nyare traktorhackor med kamera- eller GPS-styrning gör hackningen exaktare och snabbare. Trots maskinell hackning i radmellanrummen måste man bereda sig på att också handrensa fleråriga rotogräs såsom tistlar och molkar som hackskären inte rår på, samt ogräs inne i lökraderna som hackskären inte når.