Sättpotatis
Odling av frisk och högkvalitativ potatis börjar med att använda frisk sättpotatis, eftersom nästan alla potatissjukdomar kan spridas via utsädet.
Frisk sättpotatis är den viktigaste faktorn för att förebygga sjukdomar och skadedjur. Till god odlingspraxis hör att man oavsett skördens bruksändamål sätter bara hälsogranskad och certifierad sättpotatis, som har odlats uttryckligen till sättpotatis.
Det är också avgörande att man ser till att förvara köpt utsäde korrekt efter leveransen till ens gård. Man bör kontrollera sättpotatisens kvalitet genast vid leveransen till ens gård, och genast göra eventuella anmärkningar om dålig kvalitet till leverantören. Sättpotatis bör inte lagras i storsäckar. Lagringstemperaturen får aldrig bli för hög, inte ens tillfälligt.
Val av sorter och hantering av sättpotatisen
Målet är att producera utsädespotatis, matpotatis eller stärkelsepotatis var för sig.
→ På så sätt bryter man smittkedjan av farliga och skadliga växtskadegörare.
→ Ingå avtal med en producent eller producenter av sättpotatis och köp sättpotatis för hela din potatisodling.
För närvarande erbjuder olika producenter av sättpotatis ett brett utbud av potatissorter för olika bruksändamål. De senaste sortbeskrivningarna och information om tillgänglighet på sättpotatis av varje sort finns på företagens webbplatser:
För att fastställa behovet av behandling mot filtsjuka (samma sjukdom kallas också groddbrand på groddar och lackskorv på potatisknölar) undersöks utsädespotatisen före groning. Om utsädet är rent behövs ingen betning. Om tekniken tillåter kan man ompröva behovet av betning utifrån förhållandena vid sättningen. Vid kallt och fuktigt väder kan betning då ännu vara fördelaktig, eftersom risken för filtsjuka ökar när potatisens uppkomst tar över tre veckor.
Man kan påskynda potatisens uppkomst med att förgro sättpotatisen och att sätta den grunt i jorden. Om filtsjuka tydligt syns på sättpotatisen lönar det sig i vilket fall som helst att beta, och också alltid när man sätter potatisen tidigt.