Hoppa till huvudinnehållet

Minskning av doserna

I potatisodlingen tillämpar man kemisk bekämpning av ogräs och sjukdomar. Av dessa är det lättast att minska den kemiska bekämpningen av ogräs. Också den kemiska bekämpningen av sjukdomar kan preciseras och användningen av kemiska bekämpningsmedel minskas genom att välja sorter med bättre sjukdomsresistens. Syftet med behovsanpassad ogräsbekämpning är att hålla jorden fri från ogräs tills potatisbeståndet är tillräckligt marktäckande.

Ogräs som gror sent och förblir små och täckta under potatisblasten påverkar inte potatisskörden negativt. Därför måste den ekonomiska tröskeln för bekämpning bedömas från fall till fall. Vid sen sättning av potatisen i varm jord kommer potatisblasten snabbt upp, vilket gör mekanisk ogräsbekämpning till ett konkurrenskraftigt alternativ till kemisk bekämpning. Den största utmaningen med mekanisk ogräsbekämpning efter att potatisblasten har kommit upp är att bearbeta markytan på ett sätt som eliminerar ogräsen utan att skada potatisbeståndet.

Minskning av risken för växtsjukdomar börjar med att man kartlägger och eliminerar smittkällor. Till exempel avfallshögar med sorteringsavfall, och egna och andras hobbyodlingar som inte besprutas mot bladmögel, kan sprida bladmögelsporer. Det är värt att kartlägga riskerna. Ett bra sätt att börja är att utgå från förra sommarens sjukdomssituation.

Sorternas motståndskraft mot bladmögel förändras, samtidigt som bladmögelstammarna ständigt förändras. Därför måste man ständigt följa med hur situationen utvecklas. Resistensen hos den sort man odlar bör man beakta när man bedömer behovet av bekämpning av bladmögel. Att forma potatiskuporna så stora som möjligt minskar risken för att bladmögel överförs från blasten med regnvatten till knölarna dvs. att knölarna får brunröta; när knölarna är djupare under markytan, är de bättre skyddade mot bladmögelsmitta.

Genom att minska kvävegödslingen kan också bladmögelrisken minskas. Ju frodigare potatisbeståndet är, desto mer mottagligt är det för bladmögelsmitta. Att förbättra beståndets luftning, t.ex. genom att öka radavståndet, minskar också risken för bladmögelangrepp.

Vid prognosbaserad bladmögelbekämpning är målet att utföra besprutningarna vid sådana tidpunkter när väderförhållandena gynnar spridning och infektion av bladmögel, så att beståndet då har tillräckligt skydd. I dagens läge kan starttidpunkten för bekämpning inte bedömas bara utifrån vädret eller potatisbeståndets utveckling. Den bestäms också av smittkällorna i potatisåkern och i dess närmiljö och sjukdomens utveckling där. Under sommaren ges information om bladmögelsituationen, men dessa meddelanden ger inte information om de lokala variationerna mellan åkrar. När man har inlett bekämpningssprutning, kan behovet av upprepad besprutning bedömas utifrån de lokala väderförhållandena.

En enkel och garanterat säker prognosmetod

Om byxbenen blir våta vid promenad genom potatisåkern efter mitten av juli under två morgnar i rad fortfarande efter klockan 9, och den senaste besprutningen var för 10 dagar sedan: då är det dags att spruta mot bladmögel.

För potatis finns ett bra urval av växtskyddsmedel. Vid val av preparat måste man ta hänsyn till olika bruksbegränsningar. Vid besprutning måste man också iaktta den föreskrivna karenstiden för det valda preparatet.

Mer information

Mer information, också om flera andra skadegörare på potatis än de som behandlats i denna guide, finns i publikationen Handbok om potatisens växtskadegörare som har utgivits av Potatisbranschens samarbetsgrupp PAYR. Mer detaljerade beskrivningar och också bekämpningsanvisningar finns på finska på internetsidorna https://perunasta.fi/kasvintuhoojakuvasto/ som upprätthålls av PAYR.

Odlingsanvisningar och aktualiteter om potatisodling på finska finns också på Potatisforskningsinstitutet PETLA:s internetsidor.

På svenska finns information om potatisodling och vidare litteraturtips t.ex. vid Sveriges Jordbruksverk.