Gödsling

Jordbruket är den största diffusa förorenaren av grundvatten och vattendrag. En del av kvävet och fosforn som ges till grödorna hamnar lätt i grundvattnet och i vattendragen. Det främsta målet med goda odlingsmetoder är att minska näringsbelastningen på vattendragen och dess konsekvenser.

Skyddszoner (bredd 3 meter och på sluttande mark 5 meter) längs vattendrag och diken minskar näringsavrinningen till sjöar, åar och grundvatten. Det finns emellertid en risk för att svårbekämpade ogräs sprids från obrukade skyddszoner till åkrar. Gödsling är förbjuden inom fem meter från ett vattendrag.

Potatis, liksom andra grödor som odlas i Finland, gödslas främst genom radmyllning, dvs. gödseln myllas in under markytan via billar. Det är det bästa sättet att gödsla potatis, både för grödans och miljöns skull.

Gödselgivor

De rekommenderade gödselgivorna för potatis är olika beroende på potatisens användningsändamål och jordart. De högsta tillåtna givorna av kväve är enligt nitratförordningen (statsrådets förordning 1250/2014):

• för tidig matpotatis 100 kg/ha på mineraljordar och 80 kg/ha på organiska jordar
• för stärkelsepotatis 130 kg/ha på mineraljordar och 90 kg/ha på organiska jordar
• för övrig potatis 120 kg/ha på mineraljordar och 80 kg/ha på organiska jordar

De högsta tillåtna givorna av fosfor enligt fosforförordningen (statsrådets förordning 64/2023) är mellan 5 kg fosfor/ha för jordar rika på fosfor till 55 kg fosfor/ha för jordar med lägst fosforinnehåll. Potatis behöver mycket kalium, kaliumbehovet är 120–200 kg kalium/ha beroende på målsatt skördenivå.