Odlingsråd för palsternacka

För palsternacka rekommenderas jordarter från mo till gyttjelera. Mulljordar anses för kalla för palsternacka. Inte heller grova, mullfattiga mojordar rekommenderas, på grund av problem med att sand blåser bort ur jorden. På lerjordar räcker inte groningsfukten till, och vid skörd sent på hösten kan skördeförhållandena bli besvärliga vid regn. 

Bäst växer palsternackan på mullrika mojordar. Åkerns dränering måste vara i gott skick, för på blöta, sanka åkrar lyckas inte upptagningen av palsternackan. 

Palsternacka kan odlas antingen på plan mark eller i kupad jord dvs. kupor. På åkrar med styv och mullfattig jordart ger palsternackan ändå klart sämre skörd på plan mark än i kupor. 

Odling i kupor kräver ett enkom tillverkat redskap för att forma jorden till kupor, och såutrustning som kan så i kuporna. Enligt erfarenheterna medger kupodling inte tidigare sådd än att odla på plan mark. Med kupodling kan palsternackornas form bli bättre, för kupor med djup matjord möjliggör att palsternackornas rotdel får lång och bra form. Men skörden kan bli bra också med odling på plan mark med tillräckligt djup matjord. 

Risken med kupodling är problem med groning och plantskjutning under torra vårar på grund av vattenbrist. Detta eftersom kupad mark har större yta än plan mark, därför är avdunstningen och uttorkningen större i kupor än i plan mark vid torrt väder. 

Odling på plan mark är enklare, för man kan använda normalt radavstånd, och man behöver inte kupningsutrustning och inte specialutrustning på såmaskinen. 

De senaste åren har nya hybridsorter kommit på marknaden Det har orsakat en stor förbättring i odlingen av palsternacka, för deras rotdel har jämn kvalitet och slätt skal. Också skördemängden har varit bra. Den snabbaste groningen och plantuppkomsten får man genom att så förgrott utsäde, som kan fås av en del nya sorter. De senare åren har det nämligen kommit nya hybridsorter som alternativ till sorten White Gem, som har odlats länge. 

Palace F1 är en populär hybridsort som har kilformad och slät rot. Sortens utsäde fås både som förgrodda frön och som piller. 

White Gem är en gammal sort, som är chasmogam dvs. öppet pollinerad, vilket betyder att blommorna öppnar sig så att korspollinering kan ske. Den odlades tidigare mycket, men den har överträffats av nyare hybridsorter i tidighet, skördekvalitet och skördemängd. White Gems utsäde kostar bara cirka en tredjedel av priset för hybridsorter, och dess utsäde fås ännu. 

Gladiator F1 var världens första hybridsort av palsternacka. Dess rötter är större än hos White Gem och de har mycket bra hållbarhet under lagring. 

Andra hybridsorter som har odlats i Finland är Panache F1, Javelin F1 och Archer F1.  Panache F1 har kraftigt konformad rot. Blasten är också kraftig och den håller långt in på hösten utan att vissna. Hållbar blast ända fram till skörden är en önskvärd egenskap, eftersom palsternackorna vanligen skördas med upptagningsmaskiner för morot, som drar upp palsternackorna ur jorden genom att greppa om och lyfta i blasten.

Javelin F1 har långa och slanka rötter. Växttiden är lång, så hos oss kräver den goda förhållanden för att skörden ska lyckas. Eftersom rötterna är slanka, bör Javelin F1 sås tätare än sorter med tjocka rötter. 

Archer F1 anses som en sort med långa rötter och stor skörd, som påminner om gamla White Gem. Archer F1 har jämn tillväxt liksom andra hybridsorter, jämfört med chasmogama (öppet pollinerade) sorter.

Nyare hybridsorter är bl.a. Pegasus F1 som har mycket jämna, ljusa rötter med slätt skal, Victor F1 som är en tidig sort med mycket långa rötter, Vulcan F1 som är lite senare än Victor och har slätt skal, jämn kvalitet på rötterna, och tål skalning utan att mörkna, och Viper F1 som är en senare sort med långa rötter 

Palsternackans frön förlorar snabbt grobarheten. Därför bör man inte använda äldre utsäde än från året innan. Det kan hända att grobarheten minskar till nära 50 %, och då blir plantuppkomsten mycket luckig. De nakna fröna är breda och platta, så de är svåra att så jämnt. Ett gram frön innehåller 150–250 frön. Frön i pillerform måste sås omsorgsfullt, för den stora pillermassan kräver rikligt med markfukt för att lösas upp så att det därefter ännu finns kvar tillräckligt med fukt för att fröna också ska gro. 

Vårplöjd jord torkar upp så den kan sås några dagar tidigare än höstplöjd jord. 

Palsternacka ska sås grunt på 1–2 centimeters djup. Groningen och uppkomsten tar 2–3 veckor. Jorden bör ha så stark kapillär vattenuppstigning att såskiktet förblir fuktigt hela den långa groningstiden. Mojordar har stark kapillär vattenuppstigning. Startfosfor placeras under såraderna. Man bör beakta att i kall jord är fosforn svårtillgänglig för växterna. Lämpligt radavstånd är 45–75 cm både vid odling i kupor och på plan mark, och lämpligt fröavstånd i såraderna 7,5–12 cm. 

Jordbearbetningen för sådd bör göras genast när jorden har torkat så mycket att den reder sig vid bearbetning. Man bör inte packa marken med för många körgånger vid jordbearbetningen, för palsternackan är till sin typ en djuprotad växt, som kräver ett djupt skikt av bearbetad jord. 

Palsternackan behöver en temperatur på minst 5  ͦC för att gro. Jordens temperatur inverkar på den sammanlagda tiden för groning och plantuppkomst enligt vidstående tabell för utsäde som inte har förgrotts. Utsäde för yrkesmässig odling brukar dock förgros av utsädesproducenterna.

Eftersom palsternackan har lång växttid, är det motiverat att dela upp kvävegödslingen på flera gånger under växtperioden. Förutom grundgödslingen vid sådden rekommenderas vanligen tilläggsgödsling med kväve i juli, när mängden lösligt kväve i jorden har minskat till följd av palsternackornas kväveupptagning. Eftersom palsternacka dessutom vanligen odlas på lätta mineraljordar, kan regnen under den långa växtperioden delvis skölja jordens användbara kväve ner till djupare markskikt utom räckhåll för palsternackorna. 

Man kan mäta markens innehåll av lösligt kväve på våren före vårgödslingen, och senare under sommaren före tilläggsgödsling. Mängden lösligt kväve i skiktet 0–30 cm under markytan bör ligga över 40 kg/ha under tio veckors tid från sådden. När man dimensionerar kvävegödslingen måste man också minnas att enligt nitratförordningen (statsrådets förordning 1250/2014) är den största tillåtna gödslingsgivan av lösligt kväve för rotfrukter på mineraljordar 200 kg/ha och på organogena jordar 170 kg/ha. 

Om man året före palsternackan har odlat någon gröda på åkern som lämnar mycket kväve i jorden, såsom sockerbeta vars blast har plöjts ner i jorden, kan man minska kvävegödslingen med 20 kg/ha. 

De tillåtna övre gränserna för fosforgödslingen för rotfrukter enligt fosforförordningen presenteras i vidstående tabell.

För palsternacka finns inga officiella gödslingsrekommendationer om mängden näringsämnen som bör ges, men man kan ta stöd av rekommendationerna för morot, eftersom de är närbesläktade och har liknande växtsätt. Se publikationen om morot i denna publikationsserie. Emellertid bör man beakta att palsternackans typiska skörd 20–25 ton/ha är bara cirka hälften av morotens typiska skörd 50 ton/ha. Man bör dimensionera palsternackans gödsling i proportion till skördeskillnaden. En mycket lyckad skörd av palsternacka kan vara 30–35 ton/ha.

¹⁾ Statsrådets förordning 64/2023, s.k. fosforförordningen. Se förordningen beträffande eventuell fosforutjämning under en vald utjämningsperiod.

Brist på spårämnen och/eller väderförhållanden kan orsaka tillväxtstörningar i palsternackans innanmäte. I torr jord kan palsternackan lida av spårämnesbrist. Då är det oftast fråga om brist på bor. De senare åren har det mellaneuropeiska sättet att ge tilläggsgödsling och spårämnesgödsling som bladgödsling – i flytande form genom besprutning – blivit allmännare hos oss. Också i Finland finns ett täckande sortiment av flytande gödsel. Förutsättning för bladgödsling är att växtbeståndet har tillräcklig bladyta vid besprutningstidpunkten.