Bekämpning av skadedjur
Morotsfluga
Morotsflugan är en skadeinsekt som angriper flockblomstriga växter. Morotsflugans huvudsakliga värdväxt är moroten, men den har också konstaterats angripa andra flockblomstriga växter, såsom palsternacka, selleri, dill, persilja, kummin och fänkål. Den kan också leva på flera vilda flockblomstriga växter. Den ökade odlingen av kummin har lokalt ökat förekomsten av morotsfluga.
Morotsflugan är en 5–6 mm lång, glänsande svart, smärt byggd flugart. Benen är tunna och ljusgula och saknar mörka hår. Den är ganska lätt att känna igen i limfällor (jämför kålfluga).
Man bör börja följa med förekomsten av morotsfluga med gula limfällor från slutet av maj. För att avgöra när man bör börja följa med förekomsten har man hjälp av Naturresursinstitutets prognoser för växtskadegörare, som finns i tjänsten Naturresursinfo i internet på adressen https://luonnonvaratieto.luke.fi/kartat?panel=kasvinsuojelu&lang=sv
Enligt inhemska observationer kommer det rikligt med morotsflugor i fällor som satts upp på skyddade platser vid åkerkanterna eller till och med utanför åkerkanterna. Man bör sätta upp 3–5 gula limfällor på varje skifte med palsternacka, för att observationerna ska bli tillförlitliga. Man ska granska fällorna flera gånger i veckan och byta dem en gång i veckan, eller när det fastnat så mycket insekter i dem att det blir svårt att räkna hur många som fastnat. Byt dem också när vind eller regn har fått mull eller skräp att fastna på limytan. Bekämpningströskeln för morotsfluga är 5 morotsflugor per fälla per vecka. Småfåglar kan ibland fastna i limfällorna. Man undviker detta med att sätta upp stängselnät med lämplig maskstorlek eller dylikt runt fällorna.
De vuxna morotsflugorna tillbringar största delen av tiden på bladen av de träd och buskar som omger åkern. De undviker öppna och blåsiga platser, och flyger ut på åkrar bara för att lägga ägg. Därför kommer de kraftigaste angreppen runt åkerkanterna. Honan kan under 2–3 dagar lägga i medeltal 40 ägg i gången. Äggen är vanligen i grupper på 3–4 ägg i springor i jorden eller på markytan, högst 4 centimeter från värdväxten. Hur snabbt äggen kläcks beror på temperaturen, men vanligen hittas larver cirka två veckor efter äggläggningen. Larverna gräver tunna brunaktiga gångar i roten. Det tar cirka en månad för larverna att utvecklas. I juli-augusti börjar larverna förpuppa sig i jorden, nära värdväxtens rötter, på 6–10 cm djup. Största delen av pupporna övervintrar, men en ur en del av pupporna kommer det redan i augusti ut andra generationens morotsflugor. Man bör observera att i kustområdena kan denna andra generations flygning börja redan i slutet av juli.
Morotsflugorna rör sig mycket korta sträckor. I brittiska undersökningar har man konstaterat att när avståndet från övervintringsplatsen ökar tiofalt (t.ex. från 100 till 1000 meter), minskar mängden morotsflugor till en sjuttiondedel (1/70). Därför är det en synnerligen viktig förebyggande åtgärd mot morotsflugor att förlägga nya odlingar av palsternacka, morot och andra värdväxter så långt som möjligt från de föregående odlingarna. Att breda ut insektnät eller täckväv över odlingarna har konstaterats vara synnerligen effektivt mot morotsflugor, men man måste minnas att morotsflugorna övervintrar som puppor i jorden. Om man odlar palsternacka på samma åker där man året innan odlade morot, selleri eller kummin, kan morotsflugorna kläckas ur pupporna under nätet eller väven. Man bör inte odla alls några flockblomstriga växter fler än ett år på samma eller intilliggande åkrar.
Vilka kemiska bekämpningsmedel som är godkända, liksom också deras bruksmängder och bruksgånger lönar det sig att ta reda på från medlens bruksanvisningar eller i växtskyddsmedelsregistret Kemidigi
