Jordbearbetning

Jordbearbetningen för morotssådd börjar oftast med vårplöjning. Detta påskyndar uppvärmningen av markens ytskikt, särskilt på mojordar. För organogena jordar, dvs. torv-, gyttje- och mulljordar, finns olika metoder. 

Efter plöjning inleds såbäddsberedningen när markytan har torkat lagom mycket. Särskilt under torra vårförhållanden bör man vara noggrann med tidpunkten för jordbearbetning och sådd, så att ytskiktet inte hinner torka ut för mycket för groningen. Målet med såbäddsberedningen är att skapa en tillräckligt jämn och lagom tät såbädd för att optimera markförhållandena för groning.

För odling i kupor görs jordbearbetningen oftast med en kraftuttagsdriven rotorharv eller fräs. Åtminstone i fabrikstillverkade kupformningsutrustningar utförs både jordbearbetning och kupformning i en enda körning. Till utrustningen kan ännu kopplas en såenhet, vilket gör att också sådden sker samtidigt. På vissa grova jordarter kan vinderosion bli ett problem, så att små morotsplantor förstörs. För att motverka detta har man framgångsrikt prövat att så morötter direkt på vårplöjd mark. Idén är att den vårplöjda jorden behåller sin klumpiga struktur, vilket förhindrar att sandpartiklar börjar röra sig med vinden och skadar morotsplantorna. Man har också experimentellt testat höstsådd av morötter.

Med kraftuttagsdriven rotorharv eller fräs kan jordbearbetningen göras på oplöjd mark. Då är markytan antingen orörd eller lätt bearbetad på hösten efter det föregående årets skörd. Före bearbetningen sprids gödseln ut över markytan. Därefter sker jordbearbetningen med rotorharv eller fräs, och såbädden blir klar med en enda körning. Om en såmaskin är kopplad bakom rotorharven eller fräsen, får man både jordbearbetning och sådd utförd i samma körning.