Kalkning och gödsling

Kålroten liksom andra kålväxter gynnas av högt pH i marken. Den rekommenderade pH-nivån för kålrot är 6–7, helst neutral dvs. 7. Då är också risken för klumprotssjuka mindre. Högt pH, över 7, gör markens bor svårtillgängligare för växterna, vilket kan leda till borbrist i kålrötterna, vilket i sin tur ökar risken för hjärtröta i kålrötterna. Mera om borgödsling i avsnittet om hjärtröta.

När man väljer kalkningsmedel bör man också beakta jordens magnesiumtal. Om Mg-talet är under 100, rekommenderas att använda ett kalkningsmedel som har över 3 % magnesium. 

Man bör planera gödslingen utifrån en markkartering som är högst fem år gammal, helst nyare. Kväve och bor kanske är de viktigaste näringsämnena, och man bör också följa med markens pH. 

Kvävegödsling

Kålroten trivs i näringsrik jord. Totala kvävebehovet under växtperioden är 100–130 kg/ha, beroende på kålrotsskördens storlek. Kvävegivan kan emellertid vara mindre om förfrukten har efterlämnat kväve i jorden eller om jorden är mullrik. Exempelvis sockerbeta som förfrukt vars blast har plöjts ner kan lämna cirka 40 kg kväve och upp till 150 kg kalium per hektar. 

Kålrot har ganska lång växttid och därför rekommenderas att man delar kvävegivan på flera gödslingsgånger under växtperioden. Man kan ge två tredjedelar av totalkvävet och kaliumet till sådden, och en tredjedel som ytgödsling senare innan kålrotsbladen helt börjar täcka radmellanrummen, före en ogräshackning. Till det lämpar sig ett NK-gödselmedel.  

Behovet av kvävegödsling under växtperioden är säkrast att ta reda på med att ta jordprov och analysera mängden lösligt kväve i jorden. Man kan mäta mängden lösligt kväve i jorden före vårgödslingen som ges till sådden och på sommaren före man tilläggsgödslar. Mängden lösligt kväve i skiktet 0–30 cm under markytan bör ligga över 30 kg/ha under tio veckors tid efter sådden. Färgförändringar i kålrotsbeståndets blad kan indikera kvävebrist, så man bör följa med situationen noggrant. Om kvävebrist syns som färgförändringar på bladen, är det dock redan för sent med tilläggsgödsling. Att följa med jordens näringstillstånd med jordanalyser under växtperioden avslöjar näringsbrist tidigare än vad bristsymptom i växtbeståndet gör. Det är viktigt att kålrötterna får växa jämnt, med jämn näringstillgång för att cellerna ska bli starka och hållbara.   

När man dimensionerar kvävegödslingen bör man också minnas att enligt nitratförordningen (statsrådets förordning 1250/2014) är den största tillåtna gödslingsgivan av lösligt kväve för rotfrukter på mineraljordar 200 kg/ha och på organogena jordar 170 kg/ha.

Fosfor- och kaliumgödsling

De tillåtna övre gränserna för fosforgödslingen enligt fosforförordningen och den rekommenderade genomsnittliga kaliumgödslingen för kålrot presenteras i vidstående tabell. Rekommendationen för kaliumgödsling gäller en skördemålsättning på 50 ton kålrot per hektar. Om man eftersträvar en högre eller lägre skörd än så, bör man öka eller minska kaliumgivan i motsvarande mån. 

¹⁾ Statsrådets förordning 64/2023, s.k. fosforförordningen. Se förordningen beträffande eventuell fosforutjämning under en vald utjämningsperiod.