Stamuppskattningen för älg

Naturresursinstitutet producerar varje år en uppskattning av älgstammens storlek och struktur i olika älghushållningsområden. Viltförvaltningen utnyttjar Lukes stamuppskattning och avskjutningsrekommendationer vid planeringen av beståndsvården och älgjakten.

Älgen är vårt lands viktigaste och värdefullaste villebråd som emellertid i rikliga förekomster orsakar betydande skador i vägtrafiken och skogsbruket. Ur hela samhällets synvinkel är syftet att vårda älgstammen så att den är livskraftig och stabil samtidigt som skadorna hålls rimliga. För att uppnå detta mål behövs så exakt information som möjligt om älgstammens storlek, struktur och kalvproduktion samt om de faktorer som påverkar dem. Informationen utnyttjas av jord- och skogsbruksministeriet, Finlands viltcentral, de regionala viltcentrumen, viltvårdsförningarna och älgjägarna.

Enligt Naturresursinstitutets (Luke) uppskattning var storleken på älgstammen i Finland efter höstjakten 2025 cirka 88 000 älgar (95 % sannolikhetsintervall 79 000–100 000 älgar). Jämfört med föregående år har beståndets storlek hållit sig på samma nivå (Suomen_hirvikanta_ja_saalis_2000_2025). De älgtäthetsmål som de regionala viltråden har satt för älgförvaltningsområden motsvarar en stam på cirka 70 000–90 000 älgar i hela landet.

De högsta älgtätheterna i Finland (≥ 4,2 älgar/1000 ha) fanns vid Nylands och Österbottens  kust samt i sydvästra skärgården. De högsta älgtätheterna i norra Finland, 3,2 älgar/1000 ha, fanns i sydvästra Lappland. I övriga Lappland och i nordöstra delen av Uleåborgs län var älgtätheterna högst 2,5 älgar/1000 ha och minskade norrut. I övriga delar av landet varierade älgtätheterna mellan 2,3 och 3,9 älgar/1000 ha (kartta_tiheys_2025).

Könskvoten i den vuxna stammen var högst 1,5 kor per tjur i sydvästra Finland, vid västra kusten av Nyland, vid kusten av Österbotten, norr om Uleåborg samt i stora delar av Lappland och östligaste Finland (kartta_lehmiä_sonni_2025). Könskvoten motsvarar målet i älgförvaltningsplanen.

De högsta kalvproduktioner (≥ 90 kalvar/100 kor) fanns vid kusten söder om Uleåborg, i Österbotten, i mellersta delarna av Mellersta Finland, i västra Norra Savolax samt vid gränsområdet mellan Nyland, södra Tavastland och sydöstra Finland. Betydligt låga kalvproduktioner (< 60 kalvar/100 kor) fanns vid västra kusten av Nyland, i sydvästra skärgården, i östra Norra Karelen samt i nordligaste Lappland (Kartta_vasoja_100lehmää_2025).

Kalvproduktionen har minskat under detta årtusende i största delen av Finlands älgförvaltningsområden, vilket framgår av en statistiskt signifikant negativ trend i 46 av 59 områden.

Material och metod

Storleken och strukturen på älgstammen i Finland uppskattades per älgförvaltningsområde med Naturresursinstitutets beståndsbeskattningsmodell (Pusenius et al. 2024, http://urn.fi/URN:ISBN:978-952-380-880-5 (urn.fi) (urn.fi)). Den huvudsakliga informationen hämtades från Oma riista-tjänsten under höstjakten 2025. Älgjaktslagen registrerade sina dagliga observationer och fällda älgar under jakten och uppskattade storleken på älgstammen som fanns kvar efter jakten. Den lagstadgade fångstrapporten lämnades in av 5497 jaktlag. Älgobservationer registrerades av 5254 jaktlag, vilket motsvarar 95.6 % av jaktlagen. Dessutom användes data från flyg- och markräkningar av älgar, antalet älgkollisioner och förekomsten av stora rovdjur.

Uppskattningar av älgstammens storlek och struktur enligt älghushållningsområde

Tabellen Hirvitietotaulukko_2026 visar den återstående älgstammens storlek och täthet efter jakten (älgar/1 000 ha) med 95% sannolikhetsintervall, jaktuttaget, siffervärden som beskriver strukturen hos den älgstam som är föremål för jakt, andelen kalvar i den återstående stammen efter jakten och de genomsnittliga egenskaperna hos fällda älgar per älgförvaltningsområde åren 2000–2025 (fliken Hirvitalousalueet/Älgförvaltningsområden). Dessutom presenteras i tabellen den återstående älgstammens storlek, med 95 % sannolikhetsintervall, och jaktuttaget av älg i hela landet 2000–2025 (fliken Koko Suomi/Hela Finland).

Figuren Hirvitiheyden_aikasarjat_ja_saalis_2000_2025 visar älgstammens täthet, med 95% sannolikhetsintervall och bytestätheten i de olika älgförvaltningsområdena 2000–2025. För jämförelsens skull har de målsatta älgtätheter som de regionala viltråden har fastställt markerats med ett svart vertikalt streck. 95 % konfidensintervallet enligt Naturresursinstitutets flyginventeringar enligt avståndsmetoden har markerats med blå streck.

Figurerna Lehmiä_per_sonni_aikasarjat_2000_2025 och Vasatuoton_aikasarjat_2000_2025 visar variationerna i strukturen av den älgstam som är föremål för jakt i de olika älgförvaltningsområdena 2000–2025.

Kartorna Kartta_hirvitalousalueet och Kartta_tiheys_2025 visar älgförvaltningsområdena i Finland och åskådliggör den regionala variationen i älgtätheten efter jaktuttaget hösten 2025. Kartan Kartta_saalis_tiheys_2025 visar jaktuttaget vid älgjakten hösten 2025 i proportion till älgförvaltningsområdets areal. Täthetskartorna visar den utjämnade densitetsytan enligt tätheterna i älgförvaltningsområdena; de genomsnittliga tätheterna i älgförvaltningsområdena anges som siffror.

Kartorna Kartta_lehmiä_sonni_2025, Kartta_vasoja_100lehmää_2025 och Kartta_kannan_vasaosuus_2025 visar könskvoten för vuxna älgar i den stam som var föremål för jakt hösten 2025, kalvproduktionstalet i förhållande till antalet vuxna hondjur (kalvar/100 kor) och de regionala variationerna i älgstammens kalvandel efter avskjutningen hösten 2025. Kartorna visar den utjämnade densitetsytan enligt siffervärdena för älgstammens struktur; snittvärdena för älgstammens struktur anges som siffror.