Fodertabeller - Idisslare

På den här sidan hittar du kriterierna för beräkning av fodervärden för idisslare och utfodringsrekommendationer. Fodertabellen är en lista över allmänt använda foder och deras sammansättning och fodervärden, dvs. en lista över så kallade referensfoder.

Vid planeringen av utfodring av idisslare får fodertabellvärden i allmänhet användas för vanliga kraftfoder (t.ex. spannmål). Däremot varierar grovfodrens kemiska sammansättning mycket mellan olika år och på grund av olika skördar, skördetider och väderförhållanden. På grund av den höga andelen grovfoder vid utfodring är analys av olika grovfoderpartier som används för utfodring av största vikt.

Om sammansättningsdata har analyserats för ett foderparti, kan fodervärdena beräknas för fodret med hjälp av de formler som beskrivs i Beräkningsgrund och smältbarhetskoefficienterna för referensfodret, genom att i formlerna sätta in analysvärdena för det berörda foderpartiet.

Officiella kriterier för beräkning av fodervärden har fastställts för olika djurarter. Sammansättningsdata som krävs för beräkning av fodervärden erhålls från foderanalysresultat eller fodertabellerna och smältbarhetskoefficienter från fodertabellerna.

Beräkning av fodervärdena

Exempel på energibehov för en ko som väger 650 kg och mjölkar 40 kg energikorrigerad mjölk (ECM) per dag:

Energibehov (MJ OE/dag) = 650^0,75kg × 0,515 MJ/kg + 5,15 MJ/kg ECM × 40 kg ECM/dag = 272 MJ OE/dag 

Exempel på energibehov för en ko som väger 550 kg och mjölkar 20 kg energikorrigerad mjölk (ECM) per dag:

Energibehov (MJ OE/dag) = 550^0,75kg × 0,515 MJ/kg + 5,15 MJ/kg ECM × 20 kg ECM/dag = 161 MJ OE/dag 

Effekten av ladugårdstyp, bete eller temperatur beaktas inte i energibehovet för mjölkkor.

Korrigeringsekvation för energiintag

Det så kallade faktoriella fodervärderingssystemet, som vi använder, antar att fodervärdena är konstanta oberoende av utfodringssituation. Det förekommer emellertid samspel mellan olika foder, vilket kan beaktas med olika korrigeringsekvationer. Korrigeringsekvationen som används för beräkningen av energivärdet i mjölkkornas foderintag baserar sig på sambanden i ett omfattande försöksmaterial i MTT (numera Luke):

Korrigerat OE-intag (MJ/dag) = Okorrigerat OE-intag (MJ/dag) – (-56,7 + 6,99 × OE-halt + 1,621 × ts-intag – 0,44595 × rp-halt + 0,00112 × rp-halt²)

• ts-intag = torrsubstansintag, kg/dag
• OE-halt = fodergivans okorrigerade OE-halt, MJ/kg ts
• rp-halt = fodergivans råproteinhalt, g/kg ts

Korrigeringsekvationen visar att det verkliga OE-intaget minskar jämfört med det beräknade när

• ts-intaget ökar
• fodergivan har hög energihalt
• fodergivan har låg råproteinhalt (obs att effekten inte är proportionell, dvs. nyttan av proteinet avtar vid stora fodergivor)

I vissa fall (speciellt för sinkor med litet foderintag och låg energihalt i fodret) ger korrigeringsekvationen negativa värden. Då ökar energiintaget jämfört med det beräknade. Ökningar upp till 2 MJ/dag tas i beaktande.

Den energikorrigerade mjölkproduktionen (ECM) kan beräknas utifrån mjölkens fett-, protein- och laktoshalt med en ekvation presenterad Sjaunja m.fl. (1990):

ECM (kg) = Mjölkproduktion (kg) × (38,3 × fett + 24,2 × protein + 16,54 × laktos-% + 20,7) / 3140 

Om laktoshalten inte är känd, kan man använda följande ekvation:

ECM (kg) = Mjölkproduktion (kg) × (38,3 × fett + 24,2 × protein + 783,2) / 3140 

Exempel på AAT-behov för en ko som väger 650 kg, äter 25,3 kg ts/dag och mjölkar 40 kg energikorrigerad mjölk (ECM) med 1240 g mjölkprotein per dag:

AAT-mängd (g/dag) = 1,8 × 650^0,75 kg+ 14 × 25,3 kg ts/dag+ (1,47 – 0,0017 × 40) × 1240 = 2324 g AAT/dag. 

Exempel på AAT-behov för en ko som väger 550 kg, äter 14,9 kg ts/dag och mjölkar 20 kg ECM med 620 g mjölkprotein per dag:

AAT-mängd (g/dag) = 1,8 × 550^0,75 kg + 14 × 14,9 kg ts/dag + (1,47 – 0,0017 × 20) × 620 = 1303 g AAT/dag. 

Om kornas torrsubstansintag inte är känt, kan det grovt uppskattas ungefärligt utifrån kornas energibehov och den genomsnittliga energikoncentrationen i fodret, t.ex. 11,5 MJ OE/kg ts). Denna metod lämpar sig för en situation då kon befinner sig nära energibalans, dvs. den varken förbrukar eller bygger upp kroppens energireserv.

Exempel: En ko väger 650 kg och mjölkar 30 kg ECM/dag, så att kons energibehov är 221 MJ OE/dag.

Torrsubstansintag (kg/dag) = 221 MJ OE/dag / 11,5 MJ OE/kg ts = 19,2 kg ts/dag.

Rekommendation om PBV (Proteinbalans i våmmen)

Proteinbalans i våmmen uppnås när foderstatens genomsnittliga PBV-värde är nära noll. I utfodringsplaneringen bör man således sträva efter att foderstatens PBV-värde (g/dag) inte är negativt. Huruvida det finns tillräckligt med protein för våmmikroberna kan man också bedöma utifrån mjölkens ureahalt, som bör vara över 17 – 18 mg/dl.

Energi- och proteinbehovet hos dikor baseras på behovet av att upprätthålla kroppsfunktioner, mjölkproduktion, dräktighet och förändringar i levande vikt (hullklassen). Utfodringsrekommendationer för dikor är huvudsakligen baserade på de för mjölkkor. 

Mjölkkors energi- och proteinbehov beräknas med hjälp av energikorrigerad mjölkavkastning. För dikor är beräkningen av energikorrigerad mjölkavkastning onödig på grund av många osäkerheter. Det är mest praktiskt att använda den uppskattade mjölkavkastningen som grund för beräkningen. Det genomsnittliga mjölkproteininnehållet på 31 g/kg mjölk från finska studier kan användas för att beräkna proteinavkastningen för dikor (Manninen 2007). 

Exempel: Beräkning av behovet av underhållsenergi för en diko som väger 700 kg och är i hullklassen 3,0. Inget behov att höja/sänka hullklassen.

Energibehov (MJ OE/dag) = 700^0,75 × 0,515 = 70 MJ/dag

Hullklassens inverkan på dikons energibehov

En hullklass innebär 45 – 60 kg i vikt. Vikten som motsvarar en hullklass och energimängden som krävs för att höja/sänka en klass beror på djurets storlek och ras. Om man vet hur många kg levande vikt det krävs för att höja/sänka en hullklass, kan man beräkna energibehovet till det utifrån förändringen i levande vikt.

Exempel: Beräkning av energibehovet för att höja hullklassen för en diko som väger 700 kg och är i hullklassen 2,0. Förändringsbehovet är en hel klass till 3,0.

Höjning 2,0 → 2,5:

Energibehov (MJ OE/dag) = 700^0,75 × 0,515 × 1,19 = 83 MJ/dag

Höjning 2,5 → 3,0:

Energibehov (MJ OE/dag) = 700^0,75 × 0,515 × 1,09 = 76 MJ/dag

En höjning av dikons hullklass ska göras före dräktighetens två sista månader. 

Exempel: Beräkning av energibehovet för att sänka hullklassen för en diko som väger 700 kg och är i hullklassen 4,0. Hullklassen sänks till 3,5.

Sänkning 4,0 → 3,5:

Energibehov (MJ OE/dag) = 700^0,75 × 0,515 × 0,84 = 59 MJ/dag

Dräktighetens inverkan på energibehovet

Exempel: Beräkning av energibehovet under dräktighetens två sista månader för en diko som väger 700 kg och är i hullklassen 3,0.

Åttonde dräktighetsmånden:

Energibehov (MJ OE/dag) = 700^0,75 × 0,515 + 19 = 89 MJ/dag

Nionde dräktighetsmånaden:

Energibehov (MJ OE/dag) = 700^0,75 × 0,515 + 34 = 104 MJ/dag

Exempel: Beräkning av energibehovet under digivningsperioden för en Herefordko. Medelmåttlig mjölkproduktion. Dikon väger 700 kg och är i hullklassen 3,0. Inget behov att höja/sänka hullklassen.

Energibehov (MJ OE/dag) = (700^0,75 × 0,515) + (5,15 × 8) = 111 MJ/dag

Exempel: Beräkning av energibehovet under digivningsperioden för en Simmentalko. Mycket hög mjölkproduktion. Dikon väger 850 kg och är i hullklassen 3,0. Inget behov att höja/sänka hullklassen.

Energibehov (MJ OE/dag) = (850^0,75 × 0,515) + (5,15 × 14) = 153 MJ/dag

Exempel: Beräkning av energibehovet under digivningsperioden för en Herefordko. Medelmåttlig mjölkproduktion. Dikon väger 700 kg och är i hullklassen 2,5. Hullklassen behöver höjas en halv klass.

Energibehov (MJ OE/dag) = (700^0,75 × 0,515 × 1,09) + (5,15 × 8) = 118 MJ/dag

Exempel: Beräkning av energibehovet under digivningsperioden för en Simmentalko. Mycket hög mjölkproduktion. Dikon väger 850 kg och är i hullklassen 2,0. Hullklassen behöver höjas en klass.

Höjning 2,0 → 2,5:

Energibehov (MJ OE/dag) = (850^0,75 × 0,515 × 1,19) + (5,15 × 14) = 169 MJ/dag

Höjning 2,5 → 3,0:

Energibehov (MJ OE/dag) = (850^0,75 × 0,515 × 1,09) + (5,15 × 14) = 161 MJ/dag

PBV-rekommendation

Proteinbalans i vommen uppnås när fodergivans genomsnittliga PVB-värde är nära noll. Under dikornas underhållsperiod kan PBV-värdet vara -20 g/kg ts. Under digivningsperioden bör man sträva efter att PVB-värdet inte är negativt.

Dikors konsumtion av torrsubstans

Konsumtionen av torrsubstans kan uppskattas utifrån den levande vikten och stråfodrets smältbarhet (D-värde) enligt följande tabell, när dikorna har fri tillgång till stråfoder.

Exempel. Beräkning av konsumtionen av torrsubstans under underhållsperioden, när dikon väger 700 kg och stråfodrets D-värde är 630 g/kg ts.

Konsumtionen av torrsubstans = 700 × 0,022 = 15,4 kg ts/dag.

Exempel. Beräkning av konsumtionen av torrsubstans under digivningsperioden, när dikon väger 700 kg och stråfodrets D-värde är 650 g/kg ts.

Konsumtionen av torrsubstans = 700 × 0,022 = 15,4 kg ts/dag.

Dräktighetens inverkan på torrsubstansintag

Under dräktighetens sista månad minskar dikons stråfoderkonsumtion vanligen med 0,2 % av kons levande vikt, när stråfodrets D-värde är över 600 g/kg ts.

Exempel: Beräkning av en dikos torrsubstansintag under den sista dräktighetsmånaden, då kon väger 700 kg och stråfodrets D-värde är 630 g/kg ts.

Konsumtionen av torrsubstans = 700 × (0,022-0,002) = 14,0 kg ts/dag.

När stråfodrets D-värde sjunker under 600 g/kg ts, sjunker dikornas stråfoderkonsumtion under den sista dräktighetsmånaden till 1,2 % av levande vikten.

Exempel: Beräkning av en dikos torrsubstansintag under den sista dräktighetsmånaden, då kon väger 700 kg och stråfodrets D-värde är under 600 g/kg ts.

Konsumtion av torrsubstans = 700 × 0,012 = 8,4 kg ts/dag.

Rasens inverkan på energibehovet

Dikor av raserna Limousin och Blonde d’Aquitaine äter under underhållsperioden 2 kg ts/dag mindre och under digivningsperioden 1,7 kg ts/dag mindre än andra raser.

Exempel: Beräkning av en Limousinkos torrsubstanskonsumtion under underhållsperioden, när levande vikten är 800 kg och stråfodrets D-värde är 630 g/kg ts.

Konsumtion av torrsubstans = 800 × 0,022 – 2 = 15,6 kg ts/dag.

Hullklassens inverkan på energibehovet

När hullklassen är under 3,0, är stråfoderkonsumtionen 10 % högre.

Exempel: Beräkning av torrsubstanskonsumtionen under underhållsperioden, när levande vikten är 700 kg, hullklassen 2,0 och stråfodrets D-värde 630 g/kg ts.

Konsumtion av torrsubstans = 700 × 0,022 × 1,1 = 16,9 kg ts/dag.

När hullklassen är över 4,0, är stråfoderkonsumtionen 10 % lägre.

Exempel: Beräkning av torrsubstanskonsumtionen under underhållsperioden, när levande vikten är 700 kg, hullklassen 4,0 och stråfodrets D-värde 630 g/kg ts.

Konsumtion av torrsubstans = 700 × 0,022 x 0,9 = 13,9 kg ts/dag.

Dikornas AAT-behov under olika produktionsperioder; beräkningsexempel

Underhållsperiod

Diko 700 kg, hullklass 3. Stråfodrets D-värde 600 g/kg ts, fri tillgång till stråfoder.

AAT-behov = 1,8 × 700^0,75 + 14 × (700 × 0,018) = 421 g/dag.

Dräktighetsperiod

Diko 700 kg, hullklass 3, nionde dräktighetsmånaden. Stråfodrets D-värde 630 g/kg ts, fri tillgång till stråfoder.

AAT-behov = 1,8 × 700^0,75 + 14 × (700 × ((0,022–0,02))+205 = 646 g/dag.

Digivningsperiod

Diko 700 kg, hullklass 3,0, medelmåttlig mjölkproduktion 8 kg/dag. Stråfodrets D-värde 650 g/kg ts, fri tillgång till stråfoder.

AAT-behov = 1,8 × 700^0,75 + 14 × (700 × 0,025) + (1,47 – 0,0017 × 8) × (8 × 31) = 851 g/dag.

Energirekommendationer för växande tjurar (MJ OE/dag) 

Utfodringsrekommendationer för växande djur beräknas på grundval av levande vikt och daglig tillväxthastighet. Tillväxthastigheten påverkar djurets näringsbehov och å andra sidan kan utfodringen påverka tillväxten. Nötkreaturets ras, kön och syfte påverkar utfodringen, till exempel utfodras kvigor av mjölkras på ett annat sätt än tjurar av köttras. Näringsbehovet varierar vid olika tillväxtstadier. 

Rekommendationerna ges för fritt växande djur. Energibehovet hos växande nötkreatur av köttras är cirka 10 % lägre än hos nötkreatur av mjölkras. Alla energirekommendationer uttrycks i MJ omsättbar energi. 

Energirekommendationer för växande kvigor (MJ OE/dag)

Rekommendationerna är baserade på AFRC:s ekvation (1990), vars koefficienter har modifierats till att motsvara finländska forskningsresultat. Rekommendationerna gäller djur av mjölkras. För köttraser och korsningsdjur rekommenderas ungefär 10 % lägre energivärden. De givna rekommendationerna gäller djur i lösdrift. För bundna djur rekommenderas ungefär 10 % lägre energivärden. Tillväxtsiffrorna avser tillväxten när djuret är i respektive viktintervall, inte den genomsnittliga tillväxten under hela uppfödningsperioden.

Energirekommendationer för växande tjurar (MJ OE/dag)

Energibehovet för växande kvigor beräknas på grundval av levande vikt och daglig tillväxthastighet. Ett dräktighetstillskott beräknas för kvigor såväl som för mjölkkor (tabeller 1 och 2). 

Proteinrekommendationer för växande nötkreatur

Rekommendationer för AAT (aminosyror absorberade i tunntarmen) ges bara för ungdjur under 200 kg levande vikt. För djur över 200 kg är proteinintaget tillräckligt om PBV-värdet (proteinbalans i våmmen) är över -10 g/kg ts. Om djuret äter 5 kg ts/dag, kan utfodringens PBV-värde alltså vara -50 g/dag. Mikrobproteinet som bildas i våmmen och fodrens bypass-protein ger tillräckligt med aminosyror för djur som är över 200 kg.

AAT-rekommendation (g/dag) för växande tjurar och kvigor med levande vikt 100 – 200 kg.

Mineralutfodringsrekommendationer för mjölkkor