Förädlingsnytta

Realiserad förädlingsnytta (förädlingsvinst) avser de förbättringar som erhålls genom odling av ett jämnårigt bestånd som anlagts med förädlat material jämfört med odling utifrån oförädlat beståndsfrö under identiska förhållanden. 

 Bedömningarna av förädlingsnyttan för skogsodling baserar sig mest på 15–25 år gamla försöksodlingar, där man jämför plantpartier som dragits upp av beståndsfrö och plantagefrö under identiska förhållanden. Försöken har ett upplägg som möjliggör statistiska analyser. På så sätt minskar man omgivningens inverkan på resultaten och kan så exakt som möjligt få fram de genetiska skillnaderna mellan fröpartier av olika förädlingsnivåer. 

Förädlingsnyttan av plantagefrö och vegetativt förökat material beror på många faktorer, utöver förädlingsvärdet hos de individer som använts vid förökningen. Det genetiska värdet av plantagefrö påverkas negativt av bakgrundspollen som blåser in i plantagen. Dess andel av pollineringen inte är känd och varierar från år till år. Dessutom förekommer det årsvariation i hur rikligt olika kloner blommar och bidrar till fröproduktionen på plantagen. Plantageträden är i regel inte besläktade sinsemellan, vilket minskar risken för att det förädlade fröet drabbas av sådana inavelseffekter (försämrad tillväxt och vitalitet) som sannolikt är vanligare i naturliga förhållanden. Plantagefrö har också fröfysiologiska fördelar, genom att frön som utvecklats i de gynnsamma förhållanden på en plantage är stora och har hög grobarhet, vilket ger positiva effekter i början av plantornas tillväxt. Förädlingsvinsten för skogsodlingen är summan av de enskilda positiva och negativa effekterna på förädlingsnyttan. 

Jämförelseförsök med förädlat odlingsmaterial i Finland har visat vilken förädlingsvinst som urvalsförädling kan ge hos flera trädslag. De vanligaste egenskaper som mäts i försöken är trädens stamhöjd och diameter, i vilka första generationens plantagefrö av tall och gran har gett förbättringar på 5–10 procent. Variationsintervallet avspeglar främst åldern på den plantage som använts som frökälla. Andelen frö som uppkommit genom oförädlad bakgrundspollinering är på äldre plantager mycket mindre än på nyare plantager och därmed är förädlingsnyttan i gengäld högre. 

Motsvarande förbättringar med plantagefrö av generation 1,5 är 10–15 procent. Uppskattningarna bygger på syntetiska fröpartier av generation 1,5, eftersom resultat från försök med material från plantager av den generationen saknas tillsvidare. Till följd av skillnaderna i geometrin av de olika tillväxtegenskaperna är de motsvarande relativt skillnaderna en storleksordning större då det gäller stamvolym: hos exempelvis vårtbjörk har man rapporterat en förbättring på nästan 30 procent av medelstamsvolymen.  

Av kvalitetsegenskaperna har i synnerhet kvisttjockleken i förhållande till stamdiametern minskat hos tall med nästan 10 procent jämfört med träd från beståndsfrö. Även hos vårtbjörk har man sett tydliga förbättringar i sådana yttre egenskaper hos stammen som är viktiga för plywoodindustrin, som kvistkvalitet och stamrakhet.  

Somatisk embryogenes, som är en ny teknik för förökning av gran, kan i princip ge en större förädlingsvinst än odlingsmaterial som dragits upp från frö. De fältförsök som anlagts med gran från andra plantageomgången är fortfarande unga och man har ännu inte fått data om eventuella förbättringar av tillväxten eller andra egenskaper. 

De största förädlingsvinsterna hittills har erhållits genom korsningsförädling av asp. Hybridasp, som är en korsning av europeisk och amerikansk asp, har på försöksodlingar visat sig vara överlägset mer snabbväxande än andra trädslag. Jämfört med den inhemska aspen växer hybridasp över hälften snabbare och har en omloppstid på 20–40 år. Eftersom odlingen av hybridasp stannat av saknar förädlingsvinsten betydelse för skogsbruket, i motsats till huvudträdslagen som odlas i en större omfattning

Mätdata om ökningen av längd- och diametertillväxten i början av omloppstiden är viktiga för beräkningarna av hur mycket avkastningen kommer att öka under hela omloppstiden. Prognoserna för förädlingsvinsten i ett bestånd baserar sig på tillväxtmallar som uppdaterats med resultaten från unga försökoch på beståndssimuleringar med Motti-simulatorn, i vilka man tillämpat bästa skogsbrukspraxis enligt Tapios skogsvårdsrekommendationer. 

Utifrån beståndssimuleringar är ökningen av den årliga medeltillväxten per hektar cirka 10 procent med plantagefrö av första generationen och cirka 20 procent med plantagefrö av generation 1,5. Fördelarna uppkommer framför allt genom att omloppstiden beräknas blir upp till tio år kortare genom användning av bästa tillgängliga odlingsmaterial.  En kortare omloppstid ger också en betydande höjning av skogsodlingens framtida förväntade nettonuvärde, det så kallade kalmarksvärdet.  

Resultaten av simuleringar är alltid endast riktgivande, men å andra sidan ligger de i linje med rapporterade uppskattningar av förädlingsvinsterna för samma trädslag i Sverige. I vilken omfattning förädlingsnyttan realiseras i skogsodlingen beror bland annat på de genetiska gallringarna av fröodlingarna, bakgrundspollineringens inverkan och avståndet mellan fröplantagen och odlingsplatsen. De här variationsfaktorerna har beaktats och integrerats i Naturresursinstitutets webbapp Vilpas, som är avsedd för användare av skogsodlingsmaterial. 

Förädlingsnyttan ökar i varje generation som ett resultat av systematisk urvalsförädling. Ackumuleringen av förädlingsnyttan bygger på ett flertal arvsfaktorer som styr de ekonomiska viktiga egenskaperna och som till följd av rekombination i följande generation ger upphov till ny genetisk variation som underlag för urvalsförädlingen. Generation efter generation anrikas sedan arvsanlag som är önskvärda för människan.  

Inom skogsbruket ökar förädlingsnyttan när man genom förädlingsprogrammet får tillgång till allt bättre testade frökällor(för närvarande av andra och tredje generationen) antingen genom generativ förökning på fröplantager eller genom vegetativ förökning. Det är obestridligt att urvalsförädling kan producera betydande positiva förändringar i de kvantitativa egenskaper som är föremål för förädlingen. Hur stora förändringarna kommer att vara är dock beroende av många faktorer och det är svårt att förutspå dem exakt. Därför behövs det även i framtiden jämförande forskning som utgår från fältförsök för att verifiera förädlingsnyttan av nya förädlade frökällor.