Bestämning av användningsområden för frökällor

Det är viktigt att man vid skogsodling använder frökällor som är anpassade efter ståndorten. Skogsodlingsmaterial som förflyttats över långa avstånd klarar sig oftast dåligt och ger dålig avkastning. Informationen om förflyttningars inverkan bygger på långvariga proveniensförsök med olika trädslag. På Livsmedelsverkets webbplats finns de geografiska användningsområden som fastställts för förplantagerna.

Skogsträden har genom evolution över flera generationer anpassat sig till klimatet på sin växtplats så att de kan växa och föröka sig där. Den mest betydande klimatfaktorn är den stora temperaturvariationen under året. Ett träd som är inne i den aktiva tillväxtfasen klarar inte just av temperaturer under 0 °C På grund av temperaturvariationen måste träden optimera tidpunkten för tillväxten.  Om tillväxten börjar för tidigt på våren eller slutar för sent på sommaren, kan trädet få frostskador som orsakar tillväxtförlust, kvalitetsfel och i värsta fall trädets död. I gengäld om tillväxten börjar för sent och slutar alltför tidigt, går trädet miste om en stor del av vegetationsperioden. Då förlorar den i konkurrensen till de träd som utnyttjar den tillgängliga vegetationsperioden bättre. 

Populationer är ändå inte fullständigt klimatanpassade på grund av tidsmässiga och lokala variationer i klimatet. Dessutom är våra viktigaste skogsträd vindpollinerande, vilket innebär att populationen med inblåsande pollen kan få gener från träd som anpassat sig till det rådande klimatet flera hundra kilometer bort. Därför finns det genetiska skillnader i klimatanpassningen till och med mellan träden i ett och samma bestånd. 

Inom skogsodlingen har man sedan länge varit tvungen att ta ställning till huruvida man ska använda frö och plantor av lokalt eller annat ursprung.  Det är sällan som man har tillgång till lokalt frö, och därför innebär skogsodling alltid någon grad av proveniensförflyttning. Ofta finns det stora regionala skillnader i tillgången på frö, och då blir man tvungen att använda skogsodlingsmaterial som har annan proveniens. Detta skedde i norra Finland där man inledde omfattande kalhuggning i mitten av 1900-talet och där man på grund av det kalla klimatet inte kunde skörda tillräckliga mängder av moget tallfrö för hyggesföryngring. Det ledde till omfattande flyttning av frö från sydligare delar av landet, bland annat från Norra Karelen, som har gynnsammare förhållanden för frömognaden. Användningen av frö av alltför sydlig proveniens var en av orsakerna till att många av tallodlingarna i norra Finland misslyckades på 1960-talet. 

Erfarenheter av hur proveniensförflyttningar inverkar på trädens tillväxt och framgång har inhämtats både från skogsodling och kontrollerade proveniensförsök. I de här försöken jämförs träd av olika ursprung med varandra under så identiska förhållanden som möjligt under en längre tid. De första proveniensförsöken med skogsträd anlades i Centraleuropa redan på 1800-talet, och även i Finland har de äldsta försöken pågått i över 90 år. Genom de långvariga försöken med många olika trädslag har man kunnat fastställa vissa allmänna lagbundenheter som gäller vid proveniensförflyttningar. För träd av sydligare proveniens (varmare klimat) som odlas på samma växtplats med nordliga provenienser gäller att de  

• börjar och slutar växa tidigare 
• växer snabbare 
• drabbas mer av klimatskador och har högre dödlighet 
• är mer utsatt för olika biotiska skadegörare  
• har sämre kvalitet. 

Samtliga av de ovan nämnda observationerna beror på att sydliga provenienser har en längre vegetationsperiod än de nordliga. Skillnaderna i när träden börjar växa är relativt små, men betydligt större i när tillväxten slutar. De sydligare provenienserna tar med andra ord bättre tillvara den tillgängliga vegetationsperioden, men om det är ovanligt kallt kan följden bli frostskador och förfrysning som i förlängningen kan orsaka större dödlighet eller kvalitetsfel på de överlevande träden. Förflyttningsavståndet påverkar också resultatet, så att om avståndet är alltför stort, kan trädets långa tillväxtperiod leda till så omfattande skador, att den totala tillväxten försämras. 

Den uppmätta tillväxten och härdigheten från proveniensförsök kan beskrivas med så kallade förflyttningsmallar, i vilka den granskade egenskapen ges ett värde enligt proveniensförflyttningens längd och riktning. Förflyttningsavståndet anges antingen som breddgrader (kilometer) eller temperatursumma. I finska förhållanden korrelerar breddgraderna och temperatursumman så väl, att de är likvärdiga i förflyttningsmallarna. Proveniensförflyttning ger olika effekter beroende på trädslag och klimatförhållanden.  

I södra Finland erhålls den bästa tillväxten hos gran med betydligt sydligare provenienser. I områden som ligger söder om 61 °N innebär detta i praktiken att granarna bör vara av estniskt ursprung. Det rekommenderade förflyttningsavståndet blir kortare ju längre norrut man kommer, tills det till slut är bäst att använda lokala frökällor. Över lag tål granen förflyttning av sydliga provenienser norrut: i försök som finns i södra Finland har granar till och med av tysk proveniens vuxit relativt bra, trots att de under exceptionellt kalla år ofta får skador på barren och årsskotten. Däremot leder förflyttning av gran av nordlig proveniens söderut ofta till tillväxtförlust och i låglänta lokaler uppkommer frostskador då de nordliga granarna börjar växa alltför tidigt på våren. 

Vid proveniensförflyttningar av tall är skadetolerans ett viktigare hänsyn än tillväxt, trots att man i södra Finland kan få en liten tillväxtökning med korta förflyttningar norrut. I landets nordligaste delar påverkar den högre dödligheten hos sydliga provenienser den totala avkastningen så mycket, att det är mer lönsamt att använda lokala frökällor eller, i nordligaste Finland, provenienser som ligger något längre norrut. 

Motsvarande klimatanpassning som förekommer mellan söder och norr förekommer också beroende på topografi (i höjdriktning), om skillnaderna är tillräckligt stora (över 100 meter). Det beror på att klimatet är svalare på högre höjder. Eftersom den geografiska isoleringen inte är lika påtaglig mellan olika höjdnivåer som mellan söder och norr, är inte heller skillnaderna mellan provenienserna lika stora.  

De allmänna rekommendationerna för användningsområden kan inte ta hänsyn till småskaliga lokala variationer, och därför bör man på högt belägna föryngringsytor gärna använda härdigare skogsodlingsmaterial än vad som rekommenderas i de allmänna anvisningarna. Även på andra platser med ett kallt lokalklimat, som låglänta växtplatser och norrsluttningar av stora backar, kan man med fördel använda något nordligare provenienser. 

Proveniensförflyttning av björk har inte studerats i samma omfattning som av gran och tall, men eftersom björken i fråga om proveniensberoende liknar tallen, är rekommendationen att man i södra Finland ska använda lokal eller något sydligare proveniens.  

Proveniensförflyttningar av skogsträd studerades ursprungligen med beståndsfrö. Eftersom skogsodling numera sker med plantagefrö, bör de praktiska anvisningarna utvidgas till att gälla också fröplantager. Plantagerna har anlagts med ympar av utvalda plusträd från naturliga bestånd; och en del av honblommorna pollineras av pollen som blåser in i fröodlingen. Man kan beräkna proveniensen för en förplantage, då man känner till de ympade plusträdens ursprung och ursprunget för pollineringen på plantagen. Vid tillämpning av proveniens som beräknats på detta sätt ha man kunnat fastställa att plantagefrö beter sig på samma sätt som beståndsfrö av samma proveniens.  

Avgränsningen av användningsområdena utgår från beståndets totala avkastning, som är en kombination av trädens härdighet och det enskilda trädets tillväxt. Eftersom både avkastningen och dess komponenter förändras gradvis efter avståndet för förflyttningen, ställer naturen inga tydliga gränser för förflyttningen. De rekommenderade användningsområdena måste med andra ord fastställas genom att avväga för- och nackdelarna. Rekommendationerna för användningsområden för beståndsfrö finns i Tapios skogsvårdsrekommendationer (bilaga 8.4) och användningsområdena för fröplantager finns på Livsmedelsverkets webbplats. Livsmedelsverket har också publicerat användningsområdena för de svenska tallfröplantager som lämpar sig för Finland; områdena har fastställts med hjälp av applikationen Plantval.